Upphävande innebär att en lag upphävs eller återkallas. Det finns två grundläggande typer av upphävande. Upphävande med återinförande (eller ersättning) av den upphävda lagen, eller upphävande utan ersättning. Förslaget att upphäva, upphäva eller ogiltigförklara används i parlamentariska förfaranden för att upphäva eller motverka en åtgärd eller ett beslut som tidigare antagits av församlingen. Avskaffande av sekundärlagstiftning kallas normalt för återkallelse snarare än upphävande i Förenade kungariket och Irland. Enligt Common Law i England och Wales var effekten av att upphäva en lag "att helt utplåna den ur parlamentets register som om den aldrig hade antagits". Detta är dock numera föremål för besparingsbestämmelser i Interpretation Act 1978.

Typer av upphävande och när de används

Upphävande med ersättning innebär att den gamla lagen ersätts av en ny lag som ofta reglerar samma ämne men på annorlunda eller moderniserat sätt. Vanligt är att ny lag innehåller övergångsbestämmelser som skyddar redan uppkomna rättigheter och pågående ärenden.

Upphävande utan ersättning innebär att rättsregeln helt tas bort utan att någon ny regel träder i dess ställe. Det kan ske när ett rättsområde avregleras eller när tidigare bestämmelser anses överflödiga.

Fullständigt eller partiellt upphävande: En lag kan upphävas i sin helhet eller endast delvis, till exempel om vissa paragrafer tas bort medan andra kvarstår.

Lagstiftnings- och parlamentarisk process

  • I parlamentariska förfaranden initieras upphävande vanligtvis genom ett stiftelseärende (repeal bill), en ändringsmotion eller ett beslut i utskott.
  • För sekundärlagstiftning används ofta särskilda förfaranden för återkallelse/annullering, exempelvis genom förordningar eller beslut av ett ansvarigt ministerium.
  • Konsekvensanalyser och remissrundor genomförs ofta innan större upphävanden, för att bedöma effekter på rättssäkerhet, ekonomi och förvaltningspraxis.

Rättsliga effekter av upphävande

Att en lag upphävs påverkar inte nödvändigtvis rättigheter eller handlingar som redan har inträffat medan lagen gällde. För att undvika rättsosäkerhet innehåller ny lagstiftning vanligen övergångs- eller besparingsbestämmelser som:

  • Skyddar rättigheter som uppstått under den gamla lagen (t.ex. licenser, kontrakt).
  • Låter pågående rättsprocesser fortsätta enligt den äldre lagens regler.
  • Anvisar hur framtida situationer ska bedömas när lagtexten tagits bort.

Utan sådana bestämmelser skulle den gamla lagen, enligt den historiska common law-doktrinen, anses avlägsnad ur rättssystemet; Interpretation Act 1978 och motsvarande regler i andra jurisdiktioner inskränker detta genom att bevara vissa rättsverkningar även efter upphävande.

Express och implicit upphävande

Express upphävande sker när en ny lag explicit anger att en eller flera tidigare bestämmelser upphävs. Implicit upphävande uppstår om en senare lag innehåller bestämmelser som är oförenliga med en tidigare lag; i princip får den senare lagen företräde, men domstolar försöker i möjligaste mån tolka lagarna så att konflikter undviks och äldre rättsregler fortsätter gälla där det är möjligt.

Skillnaden mellan upphävande och ogiltigförklaring

Upphävande är en legislativ handling (parlamentet eller annan lagstiftande myndighet tar bort en rättsregel). Ogiltigförklaring sker ofta genom domstolsprövning när en regel förklaras strida mot högre rätt, till exempel grundlag eller författning, och därmed underkänns. Effekterna skiljer sig: domstolen undanröjer en rättsregel i ett enskilt fall eller generellt för framtiden beroende på rättssystemets principer, medan upphävande är ett uttryckligt politiskt/lagstiftande beslut.

Särskilt om sekundär lagstiftning

För sekundärlagstiftning (t.ex. förordningar och föreskrifter) används ofta termen återkallelse i stället för upphävande. Återkallelse kan ske snabbare och med enklare förfaranden än upphävande av primär lagstiftning, eftersom befogenheterna redan delegerats i grundlagen eller i en ramlag.

Praktiska konsekvenser och råd

  • Vid bedömning av rättsläget efter ett upphävande: kontrollera om det finns övergångs- eller besparingsbestämmelser.
  • Vid tolkning av konflikter mellan ny och gammal lag: domstolar föredrar i regel harmonisering framför implicit upphävande.
  • För verksamheter och privatpersoner är det viktigt att följa eventuella övergångsregler och säkerställa att avtal och tillstånd anpassas till nya regler.

Sammanfattningsvis är upphävande ett mångfacetterat verktyg i rättssystemet med flera varianter och följdeffekter. Den praktiska effekten bestäms av hur upphävandet formuleras, om det finns ersättande regler och vilka besparings- eller övergångsbestämmelser som införs för att skydda redan uppkomna rättsförhållanden.