Timjansläktet

Historia

De gamla egyptierna använde timjan för balsamering. De gamla grekerna använde den i sina bad och brände den som rökelse i sina tempel. De trodde att timjan var en källa till mod. Man trodde att spridningen av timjan i Europa var tack vare romarna, eftersom de använde den för att rena sina rum. Under den europeiska medeltiden placerades örten under kuddar. Detta gjordes för att hjälpa till att sova och avvärja mardrömmar. (Huxley 1992). Under denna period gav kvinnor också ofta riddare och krigare gåvor som innehöll timjanblad. Man trodde att det skulle ge mod till bäraren. Timjan användes också som rökelse och lades på kistor vid begravningar eftersom det antogs försäkrade passage till nästa liv.

Odling

Timjan odlas allmänt som ört. Vanligtvis odlas den för sin starka smak, som beror på dess innehåll av tymol.

Timjan gillar en varm och solig plats med bra dränerande jord. Den planteras på våren och växer senare som en flerårig växt. Den kan förökas genom frön, sticklingar eller genom att dela rotade delar av plantan. Den tål torka bra.

Timjan behåller sin smak vid torkning bättre än många andra örter.

Kulinarisk användning

Timjan används ofta i matlagning. Timjan är en grundingrediens i franska och italienska kök, och i de kök som härstammar från dem. Den används också ofta i det karibiska köket.

Timjan används ofta för att smaksätta kött, soppor och grytor. Den har en särskild dragning till och används ofta som huvudarom till lamm, tomater och ägg.

Timjan är smakrik, men den är inte för stark och passar bra ihop med andra örter och kryddor. I det franska köket är den tillsammans med lagerblad och persilja en vanlig beståndsdel i bouquet garni och i herbes de Provence. I vissa länder i Mellanöstern innehåller kryddningen za'atar timjan som en viktig ingrediens.

Timjan säljs både färsk och torkad. Den färska formen är smakrikare men också mindre praktisk, eftersom den sällan håller längre än en vecka. Färsk timjan är säsongsbetonad, men finns ofta tillgänglig året runt. Färsk timjan säljs vanligen i klasar med kvistar. En kvist är en enskild stjälk som klipps av från plantan. Den består av en träig stam med parvisa blad- eller blomklasar ("blad") med ett avstånd på mellan 0,5 och 1 tum. I ett recept kan man mäta timjan per knippe (eller en del därav), per kvist eller per matsked eller tesked. Om receptet inte anger om den är färsk eller torkad, anta att den är färsk.

Timjan behåller sin smak vid torkning bättre än många andra örter. Torkad, och särskilt pulveriserad timjan tar mindre plats än färsk, så det behövs mindre av den när den ersätts i ett recept. Liksom lagerbladet är timjan långsam att avge sina smaker, så den tillsätts vanligtvis tidigt i matlagningsprocessen.

Medicinsk användning

Den eteriska oljan från vanlig timjan (Thymus vulgaris) består av 20-55 % thymol. Thymol, som är ett antiseptiskt medel, är den viktigaste aktiva ingrediensen i Listerine munvatten. Före de moderna antibiotikornas tillkomst användes den för att behandla bandage. Den har också visat sig vara effektiv mot den svamp som ofta infekterar tånaglar.

Ett te som görs genom att dra örten i vatten kan användas mot hosta och bronkit. Medicinskt används timjan vid luftvägsinfektioner. Eftersom den är antiseptisk är timjan som kokas i vatten och kyls ner mycket effektiv mot halsinflammation. Inflammationen försvinner normalt inom 2 - 5 dagar. Andra infektioner och sår kan droppas med timjan.

I traditionell jamaicansk förlossningspraxis ges timjante till mamman efter förlossningen. Dess oxytocinliknande effekt orsakar sammandragningar av livmodern och en snabbare leverans av moderkakan, men Sheila Kitzinger menar att detta leder till en ökad förekomst av kvarlämnad moderkaka.

Viktiga arter

Thymus vulgaris (vanlig timjan eller trädgårdstimjan) är en vanligt förekommande kryddväxt. Den har också medicinska användningsområden. Vanlig timjan är en flerårig medelhavsväxt som passar bäst i väldränerade jordar och trivs i full sol.

Thymus herba-barona (kummintimjan) används både som matört och marktäckare och har en stark kummindoft på grund av den kemiska substansen karvon.

Thymus × citriodorus (citrustimjan; hybrid T. pulegioides × T. vulgaris) är också en populär kryddväxt, med sorter med smak av olika citrusfrukter (citrontimjan, etc.).

Thymus pseudolanuginosus (ullig timjan) är inte en matört, men odlas som marktäckare.

Thymus serpyllum (vild timjan) är en viktig nektarkälla för honungsbin. Alla timjanarter är nektarkällor, men den vilda timjan täcker stora områden med torra, steniga jordar i södra Europa (Grekland är särskilt känt för sin honung från den vilda timjan) och Nordafrika, liksom i liknande landskap i Berkshire Mountains och Catskill Mountains i nordöstra USA.

Odlingar

Det finns ett antal olika sorter av timjan som är etablerade eller alltmer populära, bland annat:

• Citrontimjan - doftar faktiskt citron.
• Variegated citrontimjan - med tvåfärgade blad
• Orange timjan - en ovanligt lågväxande, marktäckande timjan som luktar apelsin.
• Krypande timjan - den lägst växande av de vanligaste timjanerna, bra för gångvägar.
• Silver timjan-vit/gräddfärgad
• Engelsk timjan - den vanligaste
• Sommartimjan - ovanligt stark smak

Andra källor

• Kinas flora: Thymus
• Flora Europaea: Thymus
• Huxley, A., red. (1992). New RHS Dictionary of Gardening. Macmillan.
• Rohde, E. S. (1920). En trädgård med örter.