Exodus

Sammanfattning

När hebréerna hade åkt till Egypten för att få mat dog den gamle faraon och en ny farao kom till makten och gjorde varje hebré till slav. Farao tvingade hebréerna att arbeta mycket hårt och sa åt sina soldater att kasta deras barn i Nilen. Ett barn, Moses, lades i en korg av vass som sattes på drift i Nilen. Han räddades senare av en egyptisk prinsessa, växte upp i Faraos palats och dödade senare en egyptisk slavägare. Moses flydde från Egypten och bodde långt borta från sitt folk i Midjan. Han bodde hos sin svärfar Jethro.

En dag när Moses skötte sina hjordar visade sig Gud för Moses i en brinnande buske och gav honom order om att leda israeliterna ut ur Egypten. Eftersom Moses inte hade något förtroende för att göra detta ger Gud honom sin bror Aron att hjälpa honom. Aron var en bra talare och hjälpte Moses att tala med Farao.

När Mose återvände till Egypten bad han Farao att släppa israeliterna, men Farao vägrade. Genom Guds kraft får Moses tio plågor att drabba Egypten.

Den sista plågan innebar att alla förstfödda barn i Egypten dog. Endast israeliternas förstfödda barn skonades, eftersom de hade blodet från ett ungt lamm på sin dörr, så Gud lät inte dödsängeln komma in i deras hus (12:23). Farao bestämde sig slutligen för att låta israeliterna gå.

Medan israeliterna korsade Röda havet ändrade sig Farao och beslutade att förfölja dem med sina trupper. Israeliterna passerade tryggt och säkert när Mose delade havet med sin stav genom Guds kraft. När hebréerna alla hade passerat stängdes havet och Faraos alla trupper drunknade.

Senare, på Sinai berg, fick Moses lagen och de tio budorden av Gud. Men israeliterna syndade mot Gud genom att dyrka en avgud (en guldkalv). Moses bröt de två första stentavlorna med de tio budorden i ilska. Gud gav honom senare ytterligare två. Han berättade också för Moses hur han skulle bygga förbundsarken.

Media

Boken har filmatiserats flera gånger, bland annat som De tio budorden och Egyptens prins.

 
Moses med de tio budorden, av Rembrandt (1659)