Muhammad Yunus – Grameen Bank-grundare, mikrokrediter och Nobelpristagare

Muhammad Yunus föddes den 28 juni 1940. Han var det tredje barnet i en muslimsk familj i byn Bathua nära Boxihrat Road i Hathazari, Bangladesh (Bangladesh hette då Brittiska Indien). Ytterligare sex barn föddes i Muhammads familj, vilket gör att de sammanlagt blev nio. Hans far hette Hazi Dula Mia Shoudagar och arbetade som juvelerare. Hans mor hette Sofia Khatun. Hans tidiga barndomsår tillbringades i hans by. År 1944 flyttade familjen till staden Chittagong och han gick i Lamabazar Primary School. År 1949 drabbades hans mor av en psykisk sjukdom. Muhammad gick på Chittagong Collegiate School och blev den 16:e bästa eleven av 39 000 i Östpakistan. Under skoltiden var han pojkscout och reste till Västpakistan och Indien 1952 och till Kanada 1955 för att delta i jamboreer. När Yunus studerade vid Chittagong College vann han utmärkelser för dramatiskt skådespeleri. År 1957 började han studera vid institutionen för ekonomi vid Dhaka University. Chittagong College tilldelade honom en BA 1960 och en MA 1961.

Efter sin magisterexamen blev Yunus en del av Bureau of Economics som forskningsassistent för professor Nurul Islam och Rehman Sobhan. År 1961 fick han arbete som föreläsare i ekonomi vid Chittagong College. Under den tiden startade han en förpackningsfabrik. Han fick ett Fulbright-stipendium 1965 för att studera i USA. Han fick sin doktorsexamen i ekonomi vid Vanderbilt University i USA 1969. Från 1969 till 1972 var Yunus biträdande professor i ekonomi vid Middle Tennessee State University i Murfreesboro, Tennessee.

Under befrielsekriget i Bangladesh 1971 startade Yunus och andra människor från Bangladesh som bodde i USA en medborgarkommitté och kontrollerade Bangladesh Information Center för att få hjälp med kriget. Han publicerade Bangladesh Newsletter från sitt hem i Nashville. Efter kriget återvände Yunus till Bangladesh och fick ett jobb i regeringens planeringskommission som kontrollerades av Nurul Islam. Han tyckte att jobbet var tråkigt så han tog ett jobb vid Chittagong University som chef för ekonomiavdelningen. Han arbetade med fattigdomsbekämpning efter att ha sett hungersnöden i Bangladesh 1974 och startade ett forskningsprojekt för att hjälpa människor som bodde på landsbygden. År 1975 startade han Nabajug Tebhaga Khamar (en ny tids tredelad gård) som regeringen kallade Packaged Input Programme. Yunus och hans vänner startade programmet Gram Sarkar (bystyrelsen) för att göra jordbruksprojektet bättre. Ziaur Rahman, (Bangladeshs president i slutet av 1970-talet), var ansvarig för att 40 392 byalag (gram sarkar) startades 2003. Den 2 augusti 2005, efter en framställning från Bangladesh Legal Aids and Services Trust (BLAST), förklarade Högsta domstolen Gram Sarkar olagliga och konstitutionsstridiga.

År 1976 besökte Yunus de fattigaste hushållen i byn Jobra nära Chittagong University. Han upptäckte att mycket små lån kunde vara till stor hjälp för en fattig person. Några kvinnor i Jobra tillverkade bambumöbler och var tvungna att ta lån för att köpa bambu, men alla deras vinster gick till lånen. Det första lånet som Muhammad Yunus gav var 27 dollar från sin egen ficka. Dessa 27 dollar lånades ut till 42 kvinnor i byn, som gjorde en vinst på 0,02 dollar vardera på lånet.

I december 1976 gav den statliga banken Janata Bank Yunus ett lån som han kunde använda för att ge många små lån till mycket fattiga människor. Hans grupp fick fler lån från andra banker och 1982 hade 28 000 personer jobb hos Grameen. Den 1 oktober 1983 blev Grameen en fullvärdig bank och bytte namn till Grameen Bank (Village Bank) för att ge lån till fattiga bangladeshier. Yunus och hans anställda hotades och kvinnor fick höra att de inte skulle få en muslimsk begravning om de lånade pengar från Grameen Bank, men de har gett många, många lån till fattiga människor. I juli 2007 hade Grameen Bank lånat ut 6,38 miljarder dollar till 7,4 miljoner människor. Banken lånar ut pengar till "solidaritetsgrupper". Dessa små grupper får lån tillsammans och om en person inte kan betala betalar resten av gruppen för dem.

Grameen Bank startade andra grupper på 1980-talet för att göra saker som att hålla fiskedammar rena och bygga bevattningspumpar. År 1989 började dessa grupper få egna namn. Fiskeriprojektet blev Grameen Motsho (Grameen Fisheries Foundation) och bevattningsprojektet blev Grameen Krishi (Grameen Agriculture Foundation). Grameen-gruppen har vuxit till många lönsamma och icke-vinstdrivande grupper, t.ex. Grameen Trust, Grameen Fund, Grameen Software Limited, Grameen CyberNet Limited, Grameen Knitwear Limited, Grameen Telecom och Grameenphone (GP) (Grameenphone är det största privata telefonbolaget i Bangladesh). Grameenphones projekt Village Phone (Polli Phone) har gjort det möjligt för 260 000 fattiga människor i över 50 000 byar att äga mobiltelefoner sedan mars 1997.

Grameen-idéerna har använts i många länder i världen, till exempel i USA. Mer än 94 procent av Grameen-lånen har givits till kvinnor, som har mindre pengar och ger mer till sina familjer. För sitt arbete med Grameen Bank utsågs Yunus 2001 till medlem av Ashoka: Innovators for the Public Global Academy.

Muhammad Yunus tilldelades 2006 Nobels fredspris tillsammans med Grameen Bank för sina insatser för att skapa ekonomisk och social utveckling. Den norska nobelkommittén sade:

Muhammad Yunus har visat sig vara en ledare som har lyckats omsätta visioner i praktisk handling till förmån för miljontals människor, inte bara i Bangladesh utan även i många andra länder. Lån till fattiga människor utan ekonomisk säkerhet hade förefallit vara en omöjlig idé. Från en blygsam början för tre decennier sedan har Yunus, först och främst genom Grameen Bank, utvecklat mikrokrediter till ett allt viktigare instrument i kampen mot fattigdomen.

Muhammad Yunus var den första bangladeshiskan och tredje bengaliern som någonsin fick Nobelpriset. Efter att ha fått veta att han fått det viktiga priset sa Yunus att han skulle använda en del av sin andel av prispengarna på 1,4 miljoner dollar till att skapa ett företag som tillverkar god mat som de fattiga har råd med och resten skulle gå till att starta ett ögonsjukhus för de fattiga i Bangladesh.

USA:s tidigare president Bill Clinton var en av dem som sa att Nobelpriset borde gå till Muhammed Yunus. Han sa detta i tidningen Rolling Stone och i sin självbiografi: My Life. I ett tal vid University of California, Berkeley 2002 sade president Clinton att dr Yunus var "en man som för länge sedan borde ha fått Nobelpriset [och] jag kommer att fortsätta att säga det tills de äntligen ger det till honom".

Han har fått många andra utmärkelser, som Ramon Magsaysay Award, World Food Prize, Sydney Peace Prize, Four Freedoms Award i kategorin Freemdom from want 2006 och Ecuadors fredspris i december 2007. Yunus har tilldelats 26 hedersdoktorsexamina och 15 särskilda utmärkelser. Bangladeshs regering har tillverkat ett frimärke för att hedra hans Nobelpris. I januari 2008 förklarade Houston i Texas den 14 januari som "Muhammad Yunus Day".

År 2006 försökte doktor Yunus och andra viktiga personer, som professor Rehman Sobhan, domare Muhammad Habibur Rahman, doktor Kamal Hossain, Matiur Rahman, Mahfuz Anam och Debapriya Bhattchariya, att hitta bra personer som kunde väljas in i regeringen. Yunus funderade på att själv gå med i regeringen det året. Den 11 februari 2007 skrev Yunus ett brev som publicerades i den bangladeshiska tidningen Daily Star, och han frågade vad folk tyckte om att skapa en bra regering. I brevet uppmanades alla att ge idéer till detta och att erbjuda honom hjälp Dr Yunus startade den 18 februari 2007 en politisk grupp kallad Citizens' Power (Nagorik Shakti). Det fanns spekulationer om att armén stödde Yunus' satsning på politiken, men den 3 maj stoppade Yunus gruppen efter ett möte med Fakhruddin Ahmed (regeringspolitiker).

Den 18 juli 2007 i Johannesburg, Sydafrika, startade Nelson Mandela, Graça Machel och Desmond Tutu en grupp världsledare för att hjälpa världen. Nelson Mandela tillkännagav den nya gruppen, The Global Elders, i ett tal på sin 89-årsdag. Ärkebiskop Tutu kommer att vara ordförande för The Elders. Yunus är en av de första medlemmarna i denna grupp. Andra medlemmar är Machel, Kofi Annan, Ela Bhatt, Gro Harlem Brundtland, Jimmy Carter, Li Zhaoxing och Mary Robinson. De äldre ska finansieras av några av de första medlemmarna, t.ex. Richard Branson, Peter Gabriel, Ray Chambers, Michael Chambers, Bridgeway Foundation, Pam Omidyar, Humanity United, Amy Robbins, Shashi Ruia, Dick Tarlow och The United Nations Foundation.

År 1967 studerade Yunus vid Vanderbilt University. Där träffade han Vera Forostenko, som studerade rysk litteratur. Vera är dotter till ryska invandrare i Trenton, New Jersey i USA. De gifte sig 1970. Yunus äktenskap med Vera upphörde några månader efter att deras lilla flicka Monica Yunus (född 1979 i Chittagong) hade fötts. Vera återvände till New Jersey och sade att Bangladesh inte var en bra plats att uppfostra ett barn på. Efter en tid gifte sig Yunus med Afrozi Yunus, som var forskare i fysik vid Manchester University. Hon utnämndes till professor i fysik vid Jahangirnagaruniversitetet. Deras dotter Deena Afroz Yunus föddes 1986.

Professor Yunus broder Muhammad Ibrahim är professor i fysik vid Dhaka University och grundare av Center for Mass Education in Science (CMES). De undervisar flickor i byar i naturvetenskap. Hans yngre bror Muhammad Jahangir är en populär tv-programledare. Yunus äldsta dotter, Monica, är en sopransångerska i New York.

Av Muhammad Yunus

Om Muhammad Yunus

• Förteckning över Nobelpristagare per land
• Grameen Bank
• Bangladesh