U Thant – burmesisk diplomat och FN:s tredje generalsekreterare 1961–1971

När U Nu blev premiärminister i det nyligen självständiga Burma bad han Thant att ansluta sig till honom i Rangoon och utnämnde honom till direktör för radio och tv 1948. Året därpå utsågs han till sekreterare i Burmas regering på informationsministeriet. Mellan 1951 och 1957 var Thant premiärministerns sekreterare. Han deltog också i ett antal internationella konferenser och var sekreterare vid det första asiatisk-afrikanska toppmötet 1955 i Bandung, Indonesien, som gav upphov till den alliansfria rörelsen.

Mellan 1957 och 1961 var han Burmas ständiga representant (ambassadör) vid FN och deltog aktivt i förhandlingarna om Algeriets självständighet. År 1960 tilldelade den burmesiska regeringen honom titeln Maha Thray Sithu som befälhavare i Pyidaungsu Sithu Thingaha-orden (liknande en riddarorden).

Thant började tjänstgöra som tillförordnad generalsekreterare från och med den 3 november 1961, då han enhälligt utsågs av generalförsamlingen, på rekommendation av säkerhetsrådet, för att fylla Dag Hammarskjölds oavslutade mandatperiod. Han utsågs sedan enhälligt till generalsekreterare av generalförsamlingen den 30 november 1962 för en mandatperiod som slutade den 3 november 1966. Under denna första mandatperiod fick han stor uppskattning för sin roll i att avhjälpa Kubakrisen och för att ha avslutat inbördeskriget i Kongo.

U Thant utsågs till en andra mandatperiod som FN:s generalsekreterare av generalförsamlingen den 2 december 1966 på enhällig rekommendation av säkerhetsrådet. Hans mandat pågick till den 31 december 1971, då han gick i pension. Under sin tid på posten övervakade han att dussintals nya asiatiska och afrikanska stater anslöt sig till FN och var en bestämd motståndare till apartheid i Sydafrika. Han inrättade också många av FN:s utvecklings- och miljöorgan, fonder och program, däribland FN:s utvecklingsprogram (UNDP), FN-universitetet, UNCTAD, UNITAR och FN:s miljöprogram.

Han hade också lett många framgångsrika men nu till stor del bortglömda fredsinsatser, till exempel i Jemen 1962 och Bahrain 1968. I båda fallen skulle kriget ha lett till en större regional konflikt, och det var Thants lugna medling som förhindrade kriget.

Till skillnad från sina två föregångare gick Thant i pension efter tio år och talade med alla stormakter. När han först utsågs 1961 hade Sovjetunionen försökt insistera på en trojkaformel med tre generalsekreterare, en för varje block i det kalla kriget, något som skulle ha upprätthållit jämlikhet mellan supermakterna i Förenta nationerna. När Thant återigen utsågs 1966 bekräftade alla stormakter i en enhällig omröstning i säkerhetsrådet betydelsen av generalsekreteraruppdraget och hans goda tjänster, vilket var en tydlig hyllning till Thants arbete.

Sexdagarskriget mellan arabländerna och Israel, Pragvåren och den efterföljande sovjetiska invasionen av Tjeckoslovakien samt det indo-pakistanska kriget 1971 som ledde till att Bangladesh föddes ägde rum under hans tid som generalsekreterare.

Han kritiserades allmänt i USA och Israel för att han 1967 gick med på att dra tillbaka FN-trupper från Sinai på begäran av den egyptiske presidenten Nasser. U Thant försökte övertala Nasser att inte gå i krig med Israel genom att flyga till Kairo i ett fredsförsök i sista minuten.

Hans en gång goda relation med den amerikanska regeringen försämrades snabbt när han offentligt kritiserade USA:s agerande i Vietnamkriget. Hans hemliga försök till direkta fredssamtal mellan Washington och Hanoi avvisades slutligen av Johnsonadministrationen.

Thant följde rapporter om oidentifierade flygande objekt med visst intresse. 1967 ordnade han så att den amerikanske atmosfärsfysikern Dr. James E. McDonald kunde tala om UFO:er inför FN:s grupp för yttre rymdfrågor.

Den 23 januari 1971 meddelade U Thant kategoriskt att han "under inga omständigheter" skulle vara tillgänglig för en tredje mandatperiod som generalsekreterare. Under många veckor var FN:s säkerhetsråd fastlåst när det gällde att hitta en efterträdare, innan man till slut bestämde sig för att Kurt Waldheim skulle efterträda U Thant som generalsekreterare den 21 december 1971 - Waldheims 53:e födelsedag - och bara tio dagar innan U Thants andra mandatperiod skulle ha löpt ut.

I sitt avskedstal till FN:s generalförsamling förklarade generalsekreterare U Thant att han kände en "stor lättnadskänsla som gränsade till befrielse" när han avstod från "ämbetets bördor". I en ledare som publicerades omkring den 27 december 1971 och som hyllade U Thant, konstaterade New York Times att "de kloka råden från denna hängivna fredsmannen kommer att behövas även efter hans pensionering". Ledarartikeln hade titeln "The Liberation of U Thant".

U Thant dog av lungcancer i New York den 25 november 1974. Burma styrdes då av en militärjunta som vägrade att ge honom några hedersbetygelser. Burmas dåvarande president Ne Win var avundsjuk på U Thants internationella status och den respekt som den burmesiska befolkningen gav honom. Ne Win ogillade också U Thants nära förbindelser med U Nus demokratiska regering, som Ne Win hade störtat genom en statskupp den 2 mars 1962. Ne Win beordrade att U Thant skulle begravas utan någon officiell inblandning eller ceremoni.

Från FN:s högkvarter i New York flögs U Thants kropp tillbaka till Rangoon, men ingen hedersvakt eller höga tjänstemän fanns på plats på flygplatsen när kistan anlände.

På dagen för U Thants begravning, den 5 december 1974, kantar tiotusentals människor Rangoons gator för att visa sin sista respekt för sin framstående landsman, vars kista ställdes ut på Rangoons Kyaikasan-racebana några timmar före den planerade begravningen.

U Thants kista rycktes sedan bort av en grupp studenter strax innan den skulle begravas på en vanlig kyrkogård i Rangoon. Studentdemonstranterna begravde U Thant på den tidigare platsen för Rangoon University Students Union (RUSU), som Ne Win hade sprängt och förstört den 8 juli 1962.

Under perioden 5 december till 11 december 1974 byggde studentdemonstranterna också ett tillfälligt mausoleum för U Thant på RUSU:s område och höll regeringsfientliga tal. Tidigt på morgonen den 11 december 1974 stormade regeringstrupper universitetsområdet, dödade några av studenterna som vaktade det provisoriska mausoleet, tog bort U Thants kista och begravde den på nytt vid foten av Shwedagonpagoden, där den har fortsatt att ligga.

När de hörde om stormningen av Rangoon Universitys campus och tvångsförflyttningen av U Thants kista, utbröt många människor upplopp på Rangoons gator. Krigstillstånd utlystes i Rangoon och de omgivande storstadsområdena. Det som kommit att kallas U Thant-krisen - de studentledda protesterna mot Ne Win-regeringens usla behandling av U Thant - slogs ned av den burmesiska regeringen.

1978 publicerades U Thants memoarer View from the UN av det amerikanska förlaget Doubleday.

• U Thant Peace Award erkänner och hedrar personer eller organisationer för framstående insatser för världsfred.
• Ambassadvägen Jalan U Thant i Kuala Lumpur i Malaysia är uppkallad efter honom.
• En liten ö i East River, mittemot Manhattan från FN:s högkvarter, är uppkallad efter honom.
• U Thants hedersföreläsning har regelbundet hållits vid FN:s universitets högkvarter i Tokyo, Japan.