Irmgard Seefried (född i Köngetried, nära Mindelheim, 9 oktober 1919, död i Wien, 24 november 1988) var en tysk sopran som gjorde betydande insatser inom både opera och sång. Hon är särskilt ihågkommen för sina tolkningar av Mozart och Richard Strauss, men hade ett mycket brett repertoar som sträckte sig från barockens sakralmusik till 1900-talets modernism.

Tidig utbildning och debut

Seefried växte upp i Bayern och studerade vid universitetet i Augsburg. Hennes operadebut skedde i Aachen 1940, där hon sjöng rollen som prästinnan i Verdis Aida. Redan under de tidiga åren gjorde hon intryck och kunde snabbt avancera till huvudroller.

Wiener Staatsoper och internationell karriär

Karl Böhm hjälpte henne att etablera sig: 1943 sjöng hon Eva i Wagners Die Meistersinger von Nürnberg på Wiener Staatsoper, där hon därefter tillhörde ensemblen fram till sin pensionering 1976. Hon framträdde nästan varje år vid Salzburgfestivalen och var efterfrågad på ledande scener runt om i världen, bland annat på Royal Opera House i Covent Garden (London 1947–1949), La Scala i Milano, Edinburgh Festival och på Metropolitan Opera i New York (säsongen 1953–1954, där hon bland annat sjöng Susanna i Mozarts Figaros bröllop).

Repertoar och inspelningar

Seefried var synnerligen mångsidig. Hon tolkade centrala Mozart- och Straussroller men sjöng också verk av andra stora tonsättare: titelrollen i Puccinis Madama Butterfly, Marie i Alban Bergs Wozzeck, Blanche i Poulencs Dialogues des Carmélites och titelrollen i Janáčeks Káťa Kabanová. Trots att hon var en hög sopran tog hon sig även an vad som traditionellt betraktas som byxroller, bland annat Komponisten i Strauss' Ariadne auf Naxos och Octavian i Der Rosenkavalier, och spelade in dessa roller.

Hon gjorde ett stort antal studio- och liveinspelningar — både operainsceneringar, lieder och oratorier — och samarbetade med framstående dirigenter och orkestrar. Seefried lämnade flera inspelningar av sakral musik och oratorier av bland andra Bach, Mozart, Haydn (inklusive minst fyra olika framföranden av ängeln Gabriel i Die Schöpfung), Brahms, Fauré, Beethoven, Dvořák och Stravinskij. Hennes recitaler vid Salzburgfestivalen och andra konserter dokumenterades ofta.

Röst, stil och samarbeten

Seefried hyllades för sin klara, flexibla och musikaliska röst samt för sin nyanserade frasering och textbehandling — egenskaper som gjorde henne särskilt lämpad för Mozart och Strauss. Hon uppträdde ofta tillsammans med kollegor som Elisabeth Schwarzkopf; Schwarzkopf uttalade i en intervju att Seefried med lätthet kunde göra saker som andra sångare kämpade hela livet för att nå.

Privatliv, undervisning och arv

År 1948 gifte hon sig med den österrikiske violinisten Wolfgang Schneiderhan och paret var gifta till hennes död. Efter att ha lämnat scenen ägnade Seefried sig åt undervisning och hade läraruppdrag vid Wiens musikakademi och vid Mozarteum i Salzburg, där hon undervisade yngre sångare och förmedlade sin tolkningstradition och tekniska skicklighet.

Irmgard Seefried avled i Wien 1988, 69 år gammal. Hennes inspelningar och minnesvärda framträdanden lever kvar och hon räknas fortfarande som en av 1900-talets betydande tyska sopraner med särskild tyngd i Mozart- och Strauss-repertoaren.