Cnidaria är en stamgrupp med cirka 11 000 djurarter. Alla är enkla och vattenlevande och de flesta lever i havet, men några arter finns även i sötvatten. Kroppsbyggnaden är i regel enkel och radiärsymmetrisk, ofta uppbyggd av två cellager (ektoderm och endoderm) med en gelatinös mellanvävnad, mesoglea. Vissa är koloniala och består av zooider som kan vara kloner; kolonierna kan bilda stora strukturer som korallrev. Enskilda zooider eller individer kan ha formen av polyper (sittande eller fastsittande form med mun och tentakler uppåt) eller medusae (rörlig, klockformad form med mun och tentakler nedåt) i olika faser av sitt liv. Storleken varierar från millimeternivå till flera meter i diameter hos vissa maneter.

Utseende och kroppsplan

Nässeldjur saknar en verklig kroppshåla som hos mer avancerade djur, men har en central matsmältningskanal (gastrovascular cavity) som fungerar både för matsmältning och cirkulation. Tentaklerna runt munöppningen är försedda med specialiserade fångstceller. Nervsystemet är enkelt och består av ett nervnät snarare än en central hjärna. Många arter kan också regenerera skadade delar väl.

Nematocyster och hur de fungerar

Cnidaria har fått sitt namn från särskilda celler som har organeller som sticker: nematocystorna. Dessa specialiserade celler kallas cnidocyter och är deras mest specialiserade och utmärkande celltyp. En nematocyst är en inrullad tråd under tryck innesluten i en kapsel; när den aktiveras (till exempel av beröring eller kemiska signaler) utlöses en våldsam urladdning och tråden skjuts ut med hög hastighet. Funktionerna är främst:

  • fånga och immobilisera byten (penetrerande, giftiga nematocyster),
  • fästa byten (klibbiga nematocyster),
  • tangera och slå tillbaka rovdjur.

Nematocysternas gift kan variera kraftigt i potens mellan arter — från knappt märkbara stick till livshotande toxin hos vissa kubmaneter (Cubozoa).

Livscykel och fortplantning

Nässeldjur visar flera fortplantningsstrategier. Många arter har både könlig fortplantning (med gameter som smälter samman till en larv) och könlös fortplantning (till exempel avknoppning/budding hos polyper). Hos flera grupper förekommer en växling mellan en polypstadium och en medusastadium (en form av generationell växling): polyper kan ge upphov till medusae genom strobilation eller avknoppning, medan medusae vanligen är de sexuellt reproducerande stadierna som släpper ägg och spermier i vattnet. Vissa grupper, som Anthozoa (koraller och havsanemoner), saknar medusastadium helt och lever hela livet som polyper.

Systematik — huvudgrupper

Stamens arter delas ofta in i några huvudklasser, där de mest kända är:

  • Hydrozoa – innehåller både koloniala och ensamma former, t.ex. portugisisk man-of-war och många hydroidkolonier.
  • Scyphozoa – de s.k. ”äkta maneterna”, ofta med tydligt medusastadium.
  • Cubozoa – kubmaneter, goda simmare och ofta mycket giftiga.
  • Anthozoa – koraller och havsanemoner, lever endast som polyper och inkluderar viktiga revbildande koraller.

Ekologi och betydelse

Nässeldjur fyller flera viktiga ekologiska roller. Koraller bygger rev som fungerar som livsmiljö för tusentals andra arter; många maneter är viktiga predatorer och bytesdjur i pelagiska ekosystem. Vissa nässeldjur lever i symbios med fotosyntetiska alger (zooxanthellae) — särskilt koraller — vilket är avgörande för korallernas tillväxt och för korallrevens produktivitet.

Människan påverkas också: vissa nässeldjur kan orsaka smärtsamma eller farliga stick, och korallrev är känsliga för uppvärmning och försurning av haven (blekning). Överfiske och habitatförlust kan leda till ökade manetpopulationer (”manetblomningar”) och nedgång för korallrev.

Ytterligare anmärkningar

Nässeldjur är evolutionärt intressanta eftersom de tillhör de tidigaste grenarna av eumetazoerna (djur med äkta vävnader) och visar grundläggande egenskaper som radiär symmetri och ett enkelt nervsystem. Deras mångfald i form, livscykler och ekologiska strategier gör dem centrala i många marina miljöer.