Nässeldjur (Cnidaria) – definition, egenskaper och nematocyster
Upptäck nässeldjur (Cnidaria) — definition, livsformer, egenskaper och nematocysternas avgörande roll. En tydlig guide till polyper, medusae och deras biologiska framgång.
Cnidaria är en stamgrupp med cirka 11 000 djurarter. Alla är enkla och vattenlevande och de flesta lever i havet, men några arter finns även i sötvatten. Kroppsbyggnaden är i regel enkel och radiärsymmetrisk, ofta uppbyggd av två cellager (ektoderm och endoderm) med en gelatinös mellanvävnad, mesoglea. Vissa är koloniala och består av zooider som kan vara kloner; kolonierna kan bilda stora strukturer som korallrev. Enskilda zooider eller individer kan ha formen av polyper (sittande eller fastsittande form med mun och tentakler uppåt) eller medusae (rörlig, klockformad form med mun och tentakler nedåt) i olika faser av sitt liv. Storleken varierar från millimeternivå till flera meter i diameter hos vissa maneter.
Utseende och kroppsplan
Nässeldjur saknar en verklig kroppshåla som hos mer avancerade djur, men har en central matsmältningskanal (gastrovascular cavity) som fungerar både för matsmältning och cirkulation. Tentaklerna runt munöppningen är försedda med specialiserade fångstceller. Nervsystemet är enkelt och består av ett nervnät snarare än en central hjärna. Många arter kan också regenerera skadade delar väl.
Nematocyster och hur de fungerar
Cnidaria har fått sitt namn från särskilda celler som har organeller som sticker: nematocystorna. Dessa specialiserade celler kallas cnidocyter och är deras mest specialiserade och utmärkande celltyp. En nematocyst är en inrullad tråd under tryck innesluten i en kapsel; när den aktiveras (till exempel av beröring eller kemiska signaler) utlöses en våldsam urladdning och tråden skjuts ut med hög hastighet. Funktionerna är främst:
- fånga och immobilisera byten (penetrerande, giftiga nematocyster),
- fästa byten (klibbiga nematocyster),
- tangera och slå tillbaka rovdjur.
Nematocysternas gift kan variera kraftigt i potens mellan arter — från knappt märkbara stick till livshotande toxin hos vissa kubmaneter (Cubozoa).
Livscykel och fortplantning
Nässeldjur visar flera fortplantningsstrategier. Många arter har både könlig fortplantning (med gameter som smälter samman till en larv) och könlös fortplantning (till exempel avknoppning/budding hos polyper). Hos flera grupper förekommer en växling mellan en polypstadium och en medusastadium (en form av generationell växling): polyper kan ge upphov till medusae genom strobilation eller avknoppning, medan medusae vanligen är de sexuellt reproducerande stadierna som släpper ägg och spermier i vattnet. Vissa grupper, som Anthozoa (koraller och havsanemoner), saknar medusastadium helt och lever hela livet som polyper.
Systematik — huvudgrupper
Stamens arter delas ofta in i några huvudklasser, där de mest kända är:
- Hydrozoa – innehåller både koloniala och ensamma former, t.ex. portugisisk man-of-war och många hydroidkolonier.
- Scyphozoa – de s.k. ”äkta maneterna”, ofta med tydligt medusastadium.
- Cubozoa – kubmaneter, goda simmare och ofta mycket giftiga.
- Anthozoa – koraller och havsanemoner, lever endast som polyper och inkluderar viktiga revbildande koraller.
Ekologi och betydelse
Nässeldjur fyller flera viktiga ekologiska roller. Koraller bygger rev som fungerar som livsmiljö för tusentals andra arter; många maneter är viktiga predatorer och bytesdjur i pelagiska ekosystem. Vissa nässeldjur lever i symbios med fotosyntetiska alger (zooxanthellae) — särskilt koraller — vilket är avgörande för korallernas tillväxt och för korallrevens produktivitet.
Människan påverkas också: vissa nässeldjur kan orsaka smärtsamma eller farliga stick, och korallrev är känsliga för uppvärmning och försurning av haven (blekning). Överfiske och habitatförlust kan leda till ökade manetpopulationer (”manetblomningar”) och nedgång för korallrev.
Ytterligare anmärkningar
Nässeldjur är evolutionärt intressanta eftersom de tillhör de tidigaste grenarna av eumetazoerna (djur med äkta vävnader) och visar grundläggande egenskaper som radiär symmetri och ett enkelt nervsystem. Deras mångfald i form, livscykler och ekologiska strategier gör dem centrala i många marina miljöer.
De svidande cellerna som är karakteristiska för detta fylum (och inget annat).
Uttryck
Ordet Cnidaria talas utan det inledande "C" och med ett långt "i". Det låter alltså som "Naidaria". På liknande sätt uttalas termen Ctenophore som "Teenophore". Ursprungligen stod en grekisk kappa framför orden, och det uttalades. Namnet kommer från grekiskan knidi, "nässla", alltså mening "nässelliknande djur" eftersom alla nässeldjur har stickande celler som nässlor.
Underavdelningar
Det finns fem klasser i gruppen. Maneter förekommer i fyra av klasserna.
- Underfamilj och klass Anthozoa: havsanemonerna och korallerna.
- Subfylum Medusozoa: maneterna
- Klass Scyphozoa: de "riktiga" maneterna.
- Klass Cubozoa: lådjeléerna.
- Klass Hydrozoa: hydroiderna: (Hydra; portugisisk krigsman).
- Klass Staurozoa: de stjälkade maneterna.
Den parasitiska gruppen Myxozoa är inte rankad, men man vet nu att de är nässeldjur.
Grundläggande kroppsformer
Vuxna nässeldjur är vanligtvis antingen fritt simmande medusae eller fastsittande polyper. Många växlar mellan de två formerna. Båda formerna är radialsymmetriska, som ett hjul respektive ett rör.
De flesta har fransar av tentakler med cnidocyter i kanterna. Medusae har vanligtvis en inre ring av tentakler runt munnen. Vissa hydroider kan vara kolonier av zooider som tjänar olika syften: försvar, fortplantning och fångst av bytesdjur. Mesoglea hos medusae är en tjock och fjädrande gelé, så den återgår till sin ursprungliga form efter att musklerna runt kanten har dragit ihop sig. Detta ger ett slags jetdrift.
Skelett
I medusae är den enda stödjande strukturen gelén inuti cellskikten. Hydra och de flesta havsanemoner stänger sina munnar när de inte äter, och vattnet i matsmältningshålan fungerar då som ett slags skelett, ungefär som en vattenfylld ballong. Andra polyper, som Tubularia, använder kolonner av vattenfyllda celler som stöd. Havspennor stelnar mesoglealgelén med kalciumkarbonatspikuler och sega fiberproteiner, ungefär som svampar.
I vissa kolonialpolyper ger en kittartad periderm stöd och visst skydd åt de sammanbindande delarna och åt de enskilda polypernas nedre delar. Stenkoraller utsöndrar massiva exoskelett av kalciumkarbonat. Några polyper samlar material som sandkorn och skalfragment, som de fäster på sin utsida. Vissa koloniala havsanemoner förstyvar mesoglea med sedimentpartiklar.
Fossila uppgifter
Korallerna har en lång fossilhistoria, och mjuka former förekommer i vissa exceptionella lager. En del av dem tros ingå i Ediacaran biota.
Frågor och svar
F: Vad heter det fylum som Cnidaria tillhör?
S: Cnidaria tillhör fylumet Cnidaria.
F: Hur många arter ingår i detta fylum?
S: Det finns ungefär 11 000 arter i detta fylum.
F: Var bor de flesta av dessa djur?
S: De flesta av dessa djur lever i havet.
F: Är några av dem koloniala organismer?
S: Ja, vissa är koloniala organismer som består av zooider som kan vara kloner.
F: Vilka två former kan zooider av nässeldjur anta under sin livscykel?
S: Nötdjurens zooider kan ha formen av polyper eller medusae i olika faser av sitt liv.
F: Vad är det som gör att de är framgångsrika som art?
S: Deras framgång som art beror till stor del på särskilda celler med organeller som sticker, så kallade nematocystor. Denna anordning är till stor del ansvarig för deras framgång och är deras viktigaste specialiserade och utmärkande celltyp.
F: Vad betyder "cnidaria"?
S: "Cnidaria" kommer från grekiskan och betyder "brännässla".
Sök