Ediacarafauna

Tolkning

Det har gjorts flera olika tolkningar av biota. Den vanligaste uppfattningen är att spåren är fossil från välkända stamceller (Cnidaria, annelider, tidiga leddjur) med kroppsbyggnader som försvann före kambrisk tid. ^p27

Det har framförts helt olika idéer. Seilacher trodde att få eller inga av formerna tillhörde levande fyler. Conway Morris motsatte sig denna idé. Rentallak föreslog att biota kan vara lavar.

Som Narbonne förklarar intar biota från Ediacaran en kritisk position i fossilregistret. Före dem, under en lång period av arkaisk tid och större delen av protoerozoisk tid, var de enda fossilerna bakterier och bakteriemattor, en livsform som består än i dag. Ediacarans biota finns över hela världen, och de mest typiska formerna försvann strax före den kambriska strålningen, som börjar med de "små skalfossilerna". Detta är förmodligen tillräckligt för att motivera beskrivningen av förändringen som en utdöende händelse, även om det inte är klart vad som orsakade den. Ett förslag är att utvecklingen av djur som betade av de mjuka formerna skulle ha varit tillräcklig för att orsaka en kollaps av biota.

Biotan var extremt varierad och hade många olika kroppsformer och därmed arter. Ekologin var bentisk (havsbotten), både på grunt och djupare vatten. Narbonne noterar avsaknaden av olika liv och olika djup, den uppenbara avsaknaden av grävande organismer och avsaknaden av djur som kan göra sig till rovdjur på de mjukkroppade formerna. Om dessa förhållanden förändrades skulle de mjuka formerna vara i fara. ^p6

Samlingar

Fossil av ediacarantyp finns globalt på 25 platser och i en mängd olika avlagringsförhållanden, och brukar delas in i tre huvudtyper, uppkallade efter typiska platser. Varje samling har sin egen livsmiljö och efter en utbrott av diversifiering förändras den inte mycket under resten av sin existens.

• Avalon-typen definieras i Mistaken Point Ecological Reserve i Newfoundland, Kanada, den äldsta platsen med en stor mängd fossil från Ediacaran.
• Ediacara-typ: Ediacara-typförteckningen består av fossiler som bevarats i områden nära flodernas mynningar (prodeltaiska). De återfinns i inlagrade sandiga och siltiga lager som bildats under den normala basen för vågrelaterad vattenrörelse, i vatten som är tillräckligt grunda för att påverkas av vågrörelse under stormar. De flesta fossil bevaras som avtryck i mikrobiella mattor, men några få finns bevarade inom sandiga enheter.
• Samling av Nama-typ: Nama-samlingen är bäst representerad i Namibia. Tredimensionell bevaring är vanligast, med organismer bevarade i sandiga lager som innehåller inre lager.

Samlingarnas betydelse

I Vithavsregionen i Ryssland har alla tre typerna av samlingar hittats nära varandra. Detta, och faunornas överlappning i tiden, gör det osannolikt att de representerar evolutionära stadier. Eftersom de finns på alla kontinenter utom Antarktis verkar geografiska gränser inte vara en faktor. Samma fossil finns på alla palæolatitudar.

De tre sammansättningarna visar troligen på organismer som är anpassade för att överleva i olika miljöer. En analys av en av de fossila bäddarna i Vita havet, där lagren går från kontinentala havsbottnar till intertidala till estuarina och tillbaka igen ett par gånger, visade att en specifik uppsättning Ediacaranorganismer var associerade med varje miljö.

Det är ingen överraskning att inte alla miljöer utnyttjas. Av 92 möjliga livsformer - kombinationer av födosök, nivåindelning och rörelseförmåga - är inte mer än ett dussin av dem ockuperade i slutet av Ediacaran. Endast fyra finns representerade i Avalon-samlingen. Avsaknaden av storskalig predation och vertikal nedgrävning är kanske de viktigaste faktorerna som begränsar den ekologiska mångfalden. När dessa uppstod under tidig kambrisk tid kunde antalet livsstilar öka till 30.

Relaterade sidor

• Lagerstätte
• Fezouata-formationen
• Det ekologiska reservatet Mistaken Point