Ediacara-biota: Mjukkroppade organismer från 575–542 miljoner år sedan
Ediacara-biota: mystiska mjukkroppade organismer från 575–542 miljoner år sedan — spårfossil, evolutionära gåtor och utdöendet inför kambrium.
Ediacaran biota är den något förbryllande faunan från Ediacaranperioden. Den geologiska perioden sträcker sig ungefär från 635 till 542 miljoner år sedan, men de fossila lämningarna som brukar kallas Ediacaran-biota förekommer främst från cirka 575 till 542 miljoner år sedan. Dessa organismer framträdde efter en serie omfattande istider och föregick den kambriska explosionen. De flesta lämningarna är avtryck eller impressioner i sediment, och många tolkas som mjukkroppade flercelliga organismer – troligen djur – som ibland även lämnat spårfossil.
Utseende och bevarande
Ediacaran-organismerna är ovanliga jämfört med senare djur: de saknar ofta hårda skal eller ben och bevaras därför mest som tvådimensionella avtryck i sandsten eller som negativa avtryck i skiffer. Många lokaler visar avtryck bevarade i anslutning till tjocka mikrobmatta-lager, vilket hjälpt till att bibehålla fina ytdetaljer. Typiska morfologiska grupper är frondose former (t.ex. rangeomorfer), platta ovaler (t.ex. Dickinsonia), segmenterade eller radialsymmetriska former (t.ex. Spriggina, Tribrachidium) samt andra svårplacerade grupper. Vissa fossil visar upprepade, nästan fraktal-liknande grenar; andra är jämnt ribbade, och några har tydlig bilateral symmetri.
Ekologi och livsstil
De flesta Ediacaran-organismerna levde på eller nära botten (benthiskt) och var ofta fästa eller stillasittande, men vissa verkar ha kunnat förflytta sig. Föreslagna näringsstrategier inkluderar osmotrof näringsupptag (absorbera näringsämnen direkt från vatten eller ruttande organisk mat), filtrering av partiklar och mekanisk skrapning av biofilmer på botten. Spårfossil och vissa kroppsfossil (t.ex. Kimberella i några fyndtolkningar) ger stöd för att det fanns både stillasittande organismer och mer aktiva betare i dessa ekosystem.
Utbredning och ålder
Viktiga fyndlokaler finns bland annat i Ediacara Hills i Australien (där gruppen först beskrevs), Mistaken Point i Kanada, White Sea-området i Ryssland, Nilpena i Australien och Nama Group i Namibia. Det är anmärkningsvärt att liknande organismer dyker upp över stora delar av jordklotet under samma allmänna tidsintervall, vilket tyder på att de utgjorde ett globalt ekosystem under sena prekambriska tiden.
Relationer, försvinnande och betydelse
Det råder fortfarande mycket debatt om hur Ediacaran-organismerna ska placeras i livets träd. Vissa forskare anser att många är tidiga representanter för nuvarande djurgrupper, andra föreslår att en del tillhör en egen utdöd grupp (ibland kallad vendobionter) utan direkta moderna släktingar. Det finns inga tydliga tecken på Ediacaran-biota i den föregående istiden i Marino, vilket antyder att de uppstod efter denna händelse.
Vid övergången till kambrium tycks många Ediacaran-taxon ha försvunnit i ett ganska allvarligt utdöende. Möjliga orsaker som diskuteras är ökande predation, intensivare bioturbation (omrörning av botten), förändrade substratförhållanden och ökande syrehalt i havsvattnet som förändrade ekologiska nischer. Samtidigt kan några linjer ha överlevt in i det tidiga kambrium eller ha lämnat avkommor som senare utvecklades till mer bekanta djurgrupper.
Varför är Ediacaran-biota viktig?
Ediacaran-fynden utgör de äldsta rikliga fossil som visar komplexa flercelliga kroppar och erbjuder unik insikt i hur flercellighet, kroppslig organisation och tidiga ekosystem utvecklades före den kambriska expansionen av moderna djurgrupper. De väcker också viktiga frågor om hur biologisk innovation, klimat och miljö samverkade vid övergången till det mer moderniserade livet i havet.
Cyclomedusa
Dickinsonia har det karakteristiska quiltade utseendet hos den ediacariska faunan.
Spriggina flounensi
Kimberella
Charnia
Tolkning
Det har gjorts flera olika tolkningar av biota. Den vanligaste uppfattningen är att spåren är fossil från välkända stamceller (Cnidaria, annelider, tidiga leddjur) med kroppsbyggnader som försvann före kambrisk tid. p27Det har framförts helt olika idéer. Seilacher trodde att få eller inga av formerna tillhörde levande fyler. Conway Morris motsatte sig denna idé. Rentallak föreslog att biota kan vara lavar.
Som Narbonne förklarar intar biota från Ediacaran en kritisk position i fossilregistret. Före dem, under en lång period av arkaisk tid och större delen av protoerozoisk tid, var de enda fossilerna bakterier och bakteriemattor, en livsform som består än i dag. Ediacarans biota finns över hela världen, och de mest typiska formerna försvann strax före den kambriska strålningen, som börjar med de "små skalfossilerna". Detta är förmodligen tillräckligt för att motivera beskrivningen av förändringen som en utdöende händelse, även om det inte är klart vad som orsakade den. Ett förslag är att utvecklingen av djur som betade av de mjuka formerna skulle ha varit tillräcklig för att orsaka en kollaps av biota.
Biotan var extremt varierad och hade många olika kroppsformer och därmed arter. Ekologin var bentisk (havsbotten), både på grunt och djupare vatten. Narbonne noterar avsaknaden av olika liv och olika djup, den uppenbara avsaknaden av grävande organismer och avsaknaden av djur som kan göra sig till rovdjur på de mjukkroppade formerna. Om dessa förhållanden förändrades skulle de mjuka formerna vara i fara. p6
Samlingar
Fossil av ediacarantyp finns globalt på 25 platser och i en mängd olika avlagringsförhållanden, och brukar delas in i tre huvudtyper, uppkallade efter typiska platser. Varje samling har sin egen livsmiljö och efter en utbrott av diversifiering förändras den inte mycket under resten av sin existens.
- Avalon-typen definieras i Mistaken Point Ecological Reserve i Newfoundland, Kanada, den äldsta platsen med en stor mängd fossil från Ediacaran.
- Ediacara-typ: Ediacara-typförteckningen består av fossiler som bevarats i områden nära flodernas mynningar (prodeltaiska). De återfinns i inlagrade sandiga och siltiga lager som bildats under den normala basen för vågrelaterad vattenrörelse, i vatten som är tillräckligt grunda för att påverkas av vågrörelse under stormar. De flesta fossil bevaras som avtryck i mikrobiella mattor, men några få finns bevarade inom sandiga enheter.
- Samling av Nama-typ: Nama-samlingen är bäst representerad i Namibia. Tredimensionell bevaring är vanligast, med organismer bevarade i sandiga lager som innehåller inre lager.
Samlingarnas betydelse
I Vithavsregionen i Ryssland har alla tre typerna av samlingar hittats nära varandra. Detta, och faunornas överlappning i tiden, gör det osannolikt att de representerar evolutionära stadier. Eftersom de finns på alla kontinenter utom Antarktis verkar geografiska gränser inte vara en faktor. Samma fossil finns på alla palæolatitudar.
De tre sammansättningarna visar troligen på organismer som är anpassade för att överleva i olika miljöer. En analys av en av de fossila bäddarna i Vita havet, där lagren går från kontinentala havsbottnar till intertidala till estuarina och tillbaka igen ett par gånger, visade att en specifik uppsättning Ediacaranorganismer var associerade med varje miljö.
Det är ingen överraskning att inte alla miljöer utnyttjas. Av 92 möjliga livsformer - kombinationer av födosök, nivåindelning och rörelseförmåga - är inte mer än ett dussin av dem ockuperade i slutet av Ediacaran. Endast fyra finns representerade i Avalon-samlingen. Avsaknaden av storskalig predation och vertikal nedgrävning är kanske de viktigaste faktorerna som begränsar den ekologiska mångfalden. När dessa uppstod under tidig kambrisk tid kunde antalet livsstilar öka till 30.
Relaterade sidor
- Lagerstätte
- Fezouata-formationen
- Det ekologiska reservatet Mistaken Point
Frågor och svar
F: Vad är Ediacaran biota?
S: Ediacaran biota är faunan från Ediacaranperioden, en geologisk period som varade från 635-542 miljoner år sedan.
F: När fanns den fossila biotan från Ediacaranperioden?
S: Den fossila biotan från Ediacaranperioden existerade endast från 575-542 miljoner år sedan.
F: Vilka typer av organismer ingick i den ediacara biotan?
S: Ediacaran-biotan bestod av flercelliga organismer med mjuk kropp, troligen djur, som lämnade spårfossil i bergarter av Ediacaran-ålder.
F: När inträffade den ediacara perioden?
S: Ediacaranperioden inträffade för 635-542 miljoner år sedan.
F: Vilken var Ediacaran-biotans relation till den kambriska perioden?
S: Ediacaran-biotan uppträdde strax före den kambriska perioden och drabbades av en ganska allvarlig utrotningshändelse vid gränsen till den kambriska perioden.
F: Fanns det några tecken på Ediacaran-biota under den tidigare Marinoan-glaciationen?
S: Det fanns inga tecken på Ediacaran-biota under den tidigare Marinoan-glaciationen.
F: Överlevde någon av Ediacarans biota in i tidiga kambrium?
S: En del av biotan från Ediacara kan ha överlevt in i den tidiga kambriumperioden.
Sök