Till ordningen Anura hör grodor och paddor. De är de mest framgångsrika levande amfibierna, sett till antalet arter. Det finns cirka 7400 olika arter av groddjur, och cirka 6500 av dem hör till Anura.
Det finns ingen grundläggande skillnad mellan grodor och paddor. Grodor har en kort kropp, fingrar och tår med svävade fingrar och tår, utskjutande ögon, gaffelformad tunga och ingen svans. De är exceptionella hoppare: många av deras egenskaper, särskilt deras långa, kraftiga ben, är anpassningar för att förbättra hoppförmågan. De lever ofta i halvt vattenrika eller fuktiga områden.
Man skiljer ofta mellan grodor och paddor på grund av deras utseende. Paddernas vårtiga hud är en anpassning för att kunna tillverka sitt giftiga slem. Bortsett från dessa körtlar är deras hud torr, och det är en anpassning till torrare livsmiljöer. Dessa egenskaper har utvecklats ett antal gånger oberoende av varandra: konvergent evolution. Skillnaden har ingen taxonomisk grund: Anura-arter är inte uppdelade i grodor och paddor. Den enda familj som uteslutande har fått det gemensamma namnet "padda" är Bufonidae (de "äkta paddorna"), men många arter från andra familjer kallas också "paddor".
Grodor har mjuk hud, medan paddor har grov (hård) hud. Grodor behöver en våt hud för att kunna få syre.p6 Grodor och paddor har breda huvuden och fylliga kroppar.p6 De har korta framben och långa bakfötter med svanor. Detta hjälper dem att förflytta sig och simma i vatten. De kan också använda sina ben för att krypa, hoppa och hoppa. Grodor är bra på att hoppa och vissa kan hoppa upp till två meter i luften. Trädgrodor kan klättra på alla ytor, de använder sina klibbiga händer för att göra detta. Tympanonmembranet kan bara ses på grodor. Tympanmembranet finns mellan grodans öron och ögon. Grodor har små tänder i munnen. De finns på underkäken.p6 Den afrikanska tjurgrodan är den enda art där hanarna är längre än honorna.p6 Hanarna kan bli upp till 91 ⁄2 -10 tum långa, medan honan bara blir upp till 41 ⁄2 tum lång. Grodor som tillhör underordningen Neobatrachia, såsom pilgiftsgrodor och Mantellinae-grodor, kan döda människor. Liksom de flesta giftiga djur får de sitt gift från sin föda.p8
Utseende och anatomi — förtydligande
Grodor och paddor varierar mycket i storlek, form och hudstruktur mellan olika arter. Generellt gäller:
- Hud: Många grodor har slät, fuktig hud som underlättar hudandning, medan många paddor verkar torrare och knottrigare på grund av specialiserade körtlar (som kan producera giftigt slem).
- Benen: De typiska kraftiga bakbenen är anpassade för hopp och simning. I vattensimilära arter finns ofta simhud mellan tårna och andra anpassningar för simning.
- Öron och läten: Ett yttre trumhinne, ofta kallat tympanon eller tympan, är synligt hos många arter och är kopplat till deras förmåga att höra och kommunicera genom läten (hanarnas parningsrop).
- Tänder: Vissa grodor har små tänder i överkäken eller i underkäken beroende på art; de används främst för att hålla bytet.
Fortplantning och utveckling
De flesta grodor och paddor har extern befruktning: honan lägger ägg i vatten eller fuktiga miljöer och hanen befruktar dem utanför kroppen. Äggen utvecklas till yngel (padd- eller grodyngel) som genomgår metamorfos till landlevande eller halvvattenlevande vuxna. Det finns dock undantag: vissa arter har utvecklat inre befruktning, direkt utveckling (ägg som kläcks till små vuxna utan simled) eller omfattande föräldravård, där föräldrar vaktar ägg eller bär yngel på ryggen.
Beteende och ekologisk roll
- Nattsamma rovdjur: De flesta äter insekter och andra smådjur och är viktiga för att kontrollera skadedjur.
- Byten för andra djur: Groddjur är en viktig födokälla för fiskar, fåglar, ormar och däggdjur.
- Miljöindikatorer: Eftersom många groddjur är beroende av både vatten- och landmiljöer samt känsliga för föroreningar används de ofta som indikatorer på ekosystemens hälsa.
Giftsystem och försvar
Många arter har kemiska försvar i huden. Pilgiftsgrodor är ett känt exempel där starka alkaloider kan vara dödliga. Dessa gifter kommer i regel från födan (exempelvis insekter) och används som skydd mot rovdjur. Vissa paddor har även varningsfärger (aposematism), medan andra litar på kamouflage.
Utbredning och mångfald
Anura finns i nästan alla världsdelar utom Antarktis. De flesta arter lever i tropiska och subtropiska områden, men många finns också i tempererade zoner. Den stora artmängden inom ordningen innebär stor variation i ekologi — från trädlevande trädgrodor till rent vattenlevande och marklevande former.
Hot och bevarande
Globalt är många grodarter hotade. De största hoten är:
- Habitatförlust genom odling, avskogning och urbanisering
- Sjukdomar som chytridmykosen (orsakad av Batrachochytrium-svampar) som orsakat massdöd världen över
- Klimatförändringar som påverkar reproduktionscykler och våtmarker
- Föroreningar, invasiva arter och överexploatering (till exempel för husdjursmarknaden)
Bevarandeinsatser inkluderar skydd av livsmiljöer, övervakning, fångenskapsskötsel och återintroduktioner samt forskning om sjukdomar och genetisk mångfald.
Vanliga familjer och exempelarter
- Bufonidae — de "äkta paddorna" (Bufonidae), ofta knottriga och med parotidkörtlar som producerar giftigt sekret.
- Ranidae — ofta kallade sanna grodor; många är välanpassade till vattenliv.
- Hylidae — trädgrodor (trädgrodor), specialiserade på klättring med klibbiga tår.
- Dendrobatidae — pilgiftsgrodor (pilgiftsgrodor), kända för starka gifter och ofta ljusa varningsfärger.
Tips för att känna igen grodor och paddor i fält
- Titta på hudens textur: slät hud tyder ofta på groda, knottrig på padda — men detta är ingen absolut regel.
- Observera benens längd och hoppförmåga: långa bakben och långa hopp är typiska för många grodor.
- Lyssna på lätena — många arter har karakteristiska rop som används i parningstid.
- Var försiktig: behandla aldrig okända grodor eller paddor utan kunskap om arten; vissa kan vara giftiga eller bära ämnen som irriterar huden.
Genom att kombinera fältobservationer med lokal artlitteratur och fotografier kan man ofta komma ganska nära en säker artbestämning. Grodor och paddor har stor biologisk och kulturell betydelse och är viktiga att studera och skydda för framtida generationer.


