Korallfingergroda | Litoria caerulea

Taxonomi

Den gröna trädgrodan är en av många trädgroddarter i släktet Litoria. De är inhemska i Australasien. Det vanliga namnet på arten är "vit trädgroda". Arten har fått sitt namn efter John White. Han beskrev arten första gången 1790. Den gröna trädgrodan var den första grodan som klassificerades i Australien. Exemplaret av den gröna trädgrodan samlades in av Sir Joseph Banks. Det förstördes under den tyska bombningen av Hunterian Museum under andra världskriget. Museet var beläget vid Royal College of Surgeons i London.

Den gröna trädgrodan kallades först för "blå groda" (Rana caerulea). De ursprungliga exemplar som White skickade till England skadades av konserveringsmedlet och såg blå ut. Grodans färg orsakas av blå och gröna pigment som är täckta av ett gult lager. Konserveringsmedlet förstörde det gula lagret. Det gjorde att grodan såg blå ut. Ordet caeruela, som betyder blått på latin, ingår i den gröna trädgrodans vetenskapliga namn. Grodan är också mer känd som den "gröna trädgrodan". Det namnet ges dock ofta till den större gröna trädgrodan (Hyla cinerea) i dess region.

 
Originalutskrift av den gröna trädgrodan, publicerad i John White's Journal of a Voyage to New South Wales  

Beskrivning

Den gröna trädgrodan kan bli 10 centimeter lång. Grodans färg beror på temperaturen och omgivningens färg. Den gröna trädgrodan kan vara brun eller grön. Grodans mun är vit. Grodan kan ha små, vitformade fläckar på ryggen. I slutet av tårna har den stora skivor. Detta ger grodan förmågan att klättra. Ögonen är gyllene. Grodans fingrar har svävade fötter för att kunna simma. Man kan se tympanonmembranet på grodan.

Den gröna trädgrodan liknar den magnifika trädgrodan (Litoria spendida). Den här grodan är infödd i nordvästra Australien. Den magnifika trädgrodan har stora patrotoid- och rostralkörtlar på huvudet. Den gigantiska trädgrodan (Litoria infrafrenata) förväxlas också ibland med den gröna trädgrodan. Den gigantiska trädgrodan har vita ränder. Dessa ränder finns på kanten av grodans underkäke. Den gröna trädgrodan har inte dessa ränder.

Utseendet på den gröna grodans groda förändras under dess utveckling. Grodynglen kan bli från 8,1 millimeter (efter att den har kläckts) till 44 millimeter. Groddjuren är brun, men den ändras senare till grön under sin utveckling. Undersidan av groddan är mörk. Den övergår till vit när grodynglen är en vuxen groda. Äggen är bruna och ligger i en klar gelé. De är 1,1-1,4 millimeter i diameter.

Den gröna trädgrodan har lungor. De tar upp syre genom huden. För att detta ska kunna ske måste huden vara fuktig. Deras hud kan dock bli infekterad av patogener. Patogener kommer att leva på grodans hud. Detta gör dem sjuka. Grodan kommer då att odla peptider. Dessa kommer att förstöra patogenerna. Den gröna trädgrodans hud har caeriner. Caeriner är en grupp peptider med antibakteriellt och antiviralt skydd. Den har också caeruliner. Caerulinerna har fysiologiska effekter. CCK-8 är ett matsmältningshormon och en hungerdämpare. Flera peptider från huden på den gröna trädgrodan har visat sig förstöra hiv utan att skada friska T-celler.

 
Den vitkindade trädgrodan (till vänster) har vita ränder längs käken. Den gröna trädgrodan (mitten). Den magnifika trädgrodan (till höger) har de stora parotoidkörtlarna, som ligger ovanför trumhinnan.  


Grodyngel av en grön trädgroda  

Distribution

Den gröna trädgrodan är inhemsk i norra och östra Australien. Den är också inhemsk i södra Nya Guinea. På Nya Guinea lever den gröna trädgrodan i det torrare området av landet. Grodan kan hittas från Irian Jaya till Port Moresby. Den kan också hittas på Daru Island. Det har funnits uppgifter om att grodan har hittats i norra Nya Guinea. Man tror dock att den introducerades där av människor. Internationella naturvårdsunionen (IUCN) anser att grodan finns på "spridda platser" i både Nya Guinea och Indonesien.

Arten har introducerats i USA och Nya Zeeland. Grodan finns i den amerikanska delstaten Florida. Man tror att de har introducerats genom handel med sällskapsdjur. Det finns endast små populationer i Florida. Det är okänt om de har orsakat några ekologiska skador. I Nya Zeeland fanns det stora populationer av den gröna trädgrodan. Inga observationer har dock gjorts sedan 1950-talet.

 
Utbredning av Litoria caerulea  

Ekologi, beteende och livshistoria

Gröna trädgrodor är lätta att ta hand om. De är aktiva på natten. Under dagen vilar de nära en plats där det är svalt, mörkt och fuktigt. På vintern ger gröna trädgrodor inga ropande ljud ifrån sig. De ses inte heller så mycket.

Beroende på var de befinner sig lever gröna trädgrodor i flera olika livsmiljöer. De finns i trädkronorna. De finns också i närheten av långsamt rinnande vatten. De kan också leva i träsk eller i gräsmarker i svalare klimat. gröna trädgrodor är kända för att leva inuti hus. De kan hittas i handfat och toaletter. De kan också hittas på fönster. De lever också i tankar, stuprör och hängrännor. De gillar att leva på dessa platser eftersom de ger hög luftfuktighet. Livsmiljöerna kan också vara svalare än deras omgivning. Grodorna kommer att befinna sig nära stuprör och tankar under parningstiden. Det gör de eftersom verktygen gör att deras rop blir högre.

Artens rop är ett lågt och långsamt Brawk-Brawk-Brawk. De upprepar det många gånger. Under större delen av året ropar de när de befinner sig på toppen av något som är mycket högt. Till dessa hör bland annat träd och hängrännor. Under parningstiden ropar grodorna nära en plats där det finns vatten. De kommer att stanna där en liten stund eller för alltid. Liksom många grodor ropar gröna trädgrodor för att locka till sig en partner. De använder också sitt rop för att varna andra grodor att de är i närheten. Den gröna trädgrodan gör ett stressrop när den är i fara.

Den gröna trädgrodan äter insekter och spindlar. Men de kan också äta mindre grodor och till och med små däggdjur. Grodans tänder är inte gjorda för att skära upp sitt byte. Det betyder att bytet måste passa in i deras munnar för att grodan ska kunna äta det. Många grodor sträcker ut tungan mot bytet. Den gröna trädgrodans tunga är, liksom hos många grodors tungor, mycket klibbig. Bytet fastnar och blir uppätet. Den gröna trädgrodan använder sina tungor på små byten. För större byten hoppar de upp på dem och tvingar in dem i munnen med hjälp av händerna.

Grodan har några få rovdjur. Bland dem finns ormar, några ödlearter och fåglar. Hundar och katter har också varit kända för att fånga och äta gröna trädgrodor. Den gröna trädgrodan kan leva upp till sexton år om den hålls i fångenskap. Men vissa har varit kända för att leva i över tjugo år. Den genomsnittliga livslängden i det vilda är lägre än i fångenskap. Detta beror på predation.

 
En grön trädgroda som fastnat i ett spindelnät efter att ha ätit spindeln. Grodan överlevde.  

Som husdjur

Den gröna trädgrodan är en av de mest populära grodorna i världen. Detta beror på dess underdåniga beteende och långa livslängd. Det är också en populär husdjursgroda eftersom den ser ut som en tecknad groda. Den är också en av de enklaste grodorna att ta hand om. Deras kost är inte dyrt. De har också en stark motståndskraft mot sjukdomar. Att överutfodra grodan är ett vanligt problem hos djurägare. Den gröna trädgrodan tenderar att bli överviktig när den blir överfodrad. I det vilda behövs grodans energi för att grodan ska kunna fånga sitt byte. I fångenskap får de dock levande föda. De är också inhysta i bekväma livsmiljöer. Detta gör grodan lat eftersom den inte behöver göra några aktiviteter. När grodan är inaktiv kommer den att gå upp i vikt. En överviktig grön trädgroda kommer att ha fettlager ovanpå huvudet och kroppen. Detta ger den ett "knubbigt" utseende. Det är därför som vissa djurägare kallar den gröna trädgrodan för den "knubbiga trädgrodan".

 

Bevarande

Enligt lagen om miljöskydd och bevarande av biologisk mångfald (Environment Protection and Biodiversity Conservation Act 1999) är den gröna trädgrodan skyddad i Australien. IUCN listar grodan som "minst oroväckande". Den är förtecknad som "minst oroväckande" eftersom den gröna trädgrodan kan hittas på många ställen. Den gröna trädgrodans population minskar inte.

En del av den gröna lövgrodans naturliga livsmiljöer har förstörts. En del gröna trädgrodor har visat sig vara infekterade av chytridsvampen. Detta orsakar chytridiomykos. Populationen av den gröna trädgrodan i Australien minskar. På grund av den långa livslängden hos denna art kommer det dock att ta längre tid innan grodan blir en utrotningshotad art.

 
Litoria caerulea i Darwin, Northern Territory.  

Böcker