Isurus är makohajen eller mackeralhajen. Det är ett släkte av snabb simmande hajar i familjen Lamnidae. Detta är samma familj som den stora vithajen. Medlemmar i släktet är kraftigt byggda, strömlinjeformade och anpassade för snabba ruscher i öppet vatten. Vuxna individer blir vanligen mellan 2,5 och 4,5 meter långa och kan väga upp till cirka 800 kilo, beroende på art och individ. Släktet har också en lång fossilhistoria med många funna tänder från förhistoriska arter.

Det finns två levande arter i detta släkte: den vanliga kortfeniga makohajen (Isurus oxyrinchus) och den sällsynta långfeniga makohajen (Isurus paucus). Båda arterna är pelagiska och förekommer i varma till tempererade hav världen över, men de skiljer sig något i utbredning och biologi.

Utseende och anpassningar

Makohajar har en slank, torpedlik kropp, kraftiga käkar och spetsiga tänder som är avsedda för att fånga snabba fiskar. Tänderna är ofta sålda som fossila fynd. Som med andra lamnider har Isurus effektiv värmereglering (regional endoterma egenskaper) vilket gör att de kan hålla vissa muskelgrupper varmare än vattnet och därigenom prestera snabba attacker. Kortfenig mako är känd för att kunna göra mycket snabba ruscher och imponerande hopp ur vattnet.

Utbredning och habitat

Makos är pelagiska och rör sig ofta i öppet hav, men kan också komma nära kusten vid jakt på föda. Kortfenig mako finns i tempererade och tropiska hav över hela världen, medan långfenig mako främst observerats i tropiska och subtropiska områden och är betydligt mer sällsynt i fångstdata.

Föda och beteende

De jagar framförallt snabba benfiskar som tonfisk, makrill och andra pelagiska arter, samt bläckfisk. De kan också ta mindre haj- och rockarter. Makohajar använder sin höga hastighet och smidighet för att fånga byten i snabba ruscher. Kortfenig mako är särskilt känd för snabba spetsryck och hopp, medan långfenig mako är mer skygd och dåligt känd.

Fortplantning

Isurus är oveovivipara (levande födande) med få, välutvecklade ungar per kull. Embryon utvecklas först från ägg och försörjs senare delvis genom oofagi (äggätning) i livmodern, vilket innebär att de större ungarna kan äta obefruktade ägg som produceras av modern. Dräktigheten är lång (ungefär ett år eller längre) och kullstorlekar är små, ofta bara ett fåtal ungar, vilket gör att populationerna har låg reproduktionskapacitet.

Fossilhistoria

Släktet har en rik fossilhistoria som syns framför allt i många funna tänder i sediment från miocen och pliocen. Fossila tänder liknande dem hos moderna Isurus visar att nära släktingar funnits i haven under flera miljoner år, och vissa tidigare fossila arter har bidragit till förståelsen av lamniders evolution.

Bevarande och relation till människor

  • Makohajen är eftertraktad i både kommersiellt fiske och sportfiske – för kött, olja och fenor – vilket tillsammans med bifångst lett till populationsminskningar i många områden.
  • Kortfenig mako har rapporterats minska i bestånd i vissa havsområden och bedöms vara hotad eller sårbar i många beståndsregioner; långfenig mako är sällsynt och dåligt studerad, vilket gör den särskilt känslig för fisketryck.
  • Makos kan vara farliga om människor kommer i vägen för angrepp eller när fiskare hanterar fångade individer; attacker mot badande människor är dock mycket ovanliga.

På grund av deras biologi — långsam reproduktion, få ungar och stor efterfrågan i fiskeindustrin — krävs försiktighet och förvaltning för att säkerställa hållbara bestånd. Internationella åtgärder och områdesskydd, bättre fångstregler och minskad bifångst är viktiga insatser för att förbättra makohajarnas framtid.