Vithaj | Det är världens största levande rovfisk

Beskrivning

Vithajen är en haj och en typ av broskfisk som tillhör den biologiska klassen Chondrichthyes. Dessa fiskar är ryggradsdjur med käkar som har parade fenor, parade näsor, fjäll, ett hjärta med kamrar i serie och ett skelett som består av brosk och inte av ben. Dessa hajar är också kända som Lamniformes, vilket är en ordning av hajar som vanligen kallas makrillhajar. Den här hajarten har två ryggfenor, en analfena, fem gälspalter och en mun som sträcker sig bakom ögonen.

Vithajen är en av naturens mest dödliga köttätare och kännetecknas av sina käkar och många vassa tänder. Skillnaden är att hajens båda käkar kan röra sig när den lurar sitt byte. Den biter först med underkäken för att sänka tänderna, sedan stänger den överkäken och börjar slå med huvudet upprepade gånger för att slita loss köttbitar [6]. Dess mun kan innehålla så många som 3 000 tänder samtidigt, som sitter i fem rader med den största uppsättningen längst fram. Om en tand går förlorad kommer en annan fram från ett förråd av reservtänder som finns inbäddade i hajens käkar.

Förutom de vita hajarnas tänder och käkar har deras sinnen anpassats kraftigt för att vässa deras färdigheter som jägare. Deras luktsinne är mycket exakt och vithajar kan upptäcka en enda droppe blod i tio miljarder droppar vatten. De har en "öronsten" som hjälper djuret att positionera sig i vattnet beroende på i vilken riktning det simmar. Hajar använder också en utmärkt syn med näthinnor som är uppdelade i två områden för simning i dagsljus och nattetid, och skyddar dem genom att rulla dem bakåt in i skallen innan de biter. Ett av deras mest intressanta sinnen har att göra med deras beröring och elektroreception. En serie porer i hajens näsa gör det möjligt för dem att upptäcka elektromagnetiska fält och känna av djurvibrationer i vattnet, samt att noggrant navigera genom det öppna havet.

Den stora vithajen blir vuxen ungefär nio år efter att den har fötts. Vithajen växer 25-30 centimeter per år och blir i genomsnitt 4,5 meter lång. De största kan bli så mycket som 6,4 meter långa. Deras lever, som är en delikatess för späckhuggare, kan väga upp till cirka 24 procent av sin egen kroppsvikt.

Var de bor

Vithajar lever i havet. De lever nära kusten, i alla varma vatten. Ibland dyker de ner på djupt vatten i öppna hav. De kan befinna sig i vatten som är så grunt som en meter djupt. Det djupaste djup som forskare har sett en haj dyka är cirka 1200 meter. Det är ner i den bathypelagiska zonen, där det inte finns något solljus.

De kan simma i närheten:

• Västra Atlanten: från Newfoundland till Florida, Bahamas, Kuba, norra Mexikanska golfen, Brasilien, Argentina, Guadeloupe;
• Östra Atlanten: Frankrike, Senegal, Ghana, Demokratiska republiken Kongo
• Medelhavet: Nordafrika, södra Frankrike, Italiens väst- och sydkust, Kroatien, Malta, Grekland;
• Indiska oceanen: Sydafrika, Seychellerna, Röda havet
• Västra Stilla havet: Japan, Korea, Kina, Filippinerna, Australien och Nya Zeeland;
• Centrala Stilla havet: Hawaii
• Östra Stilla havet: från Alaska till Kalifornien och från Panama till Chile.

Forskning har visat att hajarna i norra Kalifornien är genetiskt annorlunda än andra hajpopulationer. DNA-bevis visar att populationen skiljde sig från andra vithajar för cirka 200 000 år sedan (under pleistocen). Genom att märka hajarna fick man också veta att de i allmänhet är ensamma, men att de följer samma väg genom havet och stannar på samma platser. Från januari till juli lever de i närheten av Hawaii och flyttar sedan till kaliforniska vatten mellan augusti och december.

Mänskliga interaktioner

Hajar har funnits på jorden mycket längre än människor, vilket är en av anledningarna till att människor inte ingår i deras diet. De flesta forskare tror att hajar inte gillar hur människor smakar.

Vissa människor tror att människor inte är bra mat för vithajar, eftersom människokroppen har mycket mer ben och mindre muskler och fett än vad hajen gillar. Vissa forskare tror att hajarna attackerar människor för att de har misstagit sig på människan för en säl eller ett sjölejon. Sälar och sjölejon har späck, vilket hajen gillar. Andra forskare tror att hajarnas sinnen är tillräckligt bra för att kunna se att människan inte är en säl. De tror att hajarna inte vet vad människan är och biter den för att få veta mer.

Vid en hajattack biter hajen vanligtvis människan en gång och simmar sedan iväg ett tag. Ibland biter hajen av ett ben eller en arm, men oftast är det bara ett bett. Ibland sker ingen vävnadsförlust alls (inget biter av). Dödsfallen i sådana fall orsakas i allmänhet av blodförlust från det första såret. I de fall då attacker har inträffat och offret inte har kunnat fly snabbt har det förekommit att offret delvis eller helt förbrukats; ensamma dykare löper särskilt stor risk för detta. Forskarna är inte säkra på varför det är så, men de har några idéer.

Hajar är mycket nyfikna, men de har varken morrhår, händer eller tentakler som andra djur. För att lära sig mer om ett föremål måste hajen antingen stöta på det eller bita i det. Hajens tänder och munnar är mycket känsliga. När hajar ser ett nytt föremål, t.ex. en surfbräda, biter de i den för att få reda på vilken typ av föremål det kan vara.

Det är också möjligt att människans beteende och hajens beteende inte stämmer överens. På 1980-talet föreslog John McCasker hypotesen om bett och spott. McCasker menade att en haj attackerar farliga byten som en elefantsäl genom att bita den en gång och sedan släppa taget. Hajen simmar sedan iväg och väntar på att bytet ska förblöda till döds innan den återvänder för att äta upp kroppen. Men när en haj biter en människa en gång kommer människans vänner och hjälper henne upp ur vattnet. Kanske skulle hajen äta upp människan färdigt, men den får inte chansen. Men hajar attackerar vanligtvis sälstora (eller människostora) byten i ett enda kraftigt bett underifrån, så folk är inte säkra på om McCaskers idé är riktig.