Absint | en destillerad starkt alkoholhaltig dryck
Absint är en destillerad alkoholhaltig dryck. Det är en dryck med 45-74 volymprocent alkohol (90-148 U.S. proof). Det är en anis-smakande sprit som framställs av örter. Örterna omfattar blommor och blad av Artemisia absinthium ("stor malört"), tillsammans med grön anis, söt fänkål.
Absint har en naturlig grön färg, men kan också vara färglös. I historisk litteratur kallas den ofta för "la fée verte" (den gröna fen). Det är inte en likör, eftersom den inte traditionellt tappas på flaska med tillsatt socker, utan är en sprit.
Absinth tappas på flaska med en hög alkoholhalt, men den späds vanligtvis ut med vatten innan den dricks. Absint kommer från Val-de-Travers i Schweiz. Den var mycket populär i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet i Frankrike. Parisiska konstnärer och författare drack den. De romantiska associationerna med drycken lever fortfarande kvar i populärkulturen. I slutet av 1900 drack fransmännen över 2 miljoner liter absint per år. År 1910 hade detta ökat till 36 miljoner liter. Ernest Hemingway, James Joyce, Charles Baudelaire, Paul Verlaine, Arthur Rimbaud, Henri de Toulouse-Lautrec, Amedeo Modigliani, Pablo Picasso, Vincent van Gogh, Oscar Wilde, Aleister Crowley, Erik Satie och Alfred Jarry var alla kända absintdrickare.
Absint har ofta ansetts vara en farlig, beroendeframkallande psykoaktiv drog och hallucinogen. Den kemiska föreningen thujon, som visserligen bara finns i spriten i spårmängder, har fått skulden för de påstådda skadliga effekterna. År 1915 hade absint förbjudits i USA och i stora delar av Europa, inklusive Frankrike, Nederländerna, Belgien, Schweiz och Österrike-Ungern.
Den har dock inte visat sig vara farligare än vanlig sprit. Nya studier har visat att absinths psykoaktiva effekter (förutom alkoholen) har överdrivits. Absint återupplivades på 1990-talet efter att Europeiska unionens moderna livsmedels- och dryckeslagstiftning undanröjde hindren för produktion och försäljning av absint. I början av 2000-talet tillverkades nästan 200 absintmärken i ett dussintal länder, framför allt i Frankrike, Schweiz, Australien, Spanien och Tjeckien.
Ett glas fyllt med en naturligt färgad verte. Bredvid det finns en absintsked.
Historia
Det exakta ursprunget till absint är okänt. Malört har använts medicinskt sedan 1500 f.Kr. År 1797 öppnade Henry-Louis Pernod det första absintdestilleriet, kallat "Dubied Père et Fils", i Couvet. År 1805 byggde Pernod ett andra destilleri i Pontarlier i Frankrike,
Absinths popularitet växte långsamt. På 1840-talet gavs absint till franska soldater som malariabehandling. När soldaterna återvände hem började de dricka absint tillsammans med vatten. Den blev populär på barer och bistroer. Efter 1860-talet hade absint blivit så populär att den fanns till salu på de flesta kaféer och kabaréer. På 1880-talet hade priset sjunkit mycket, marknaden blev större och absint blev snart Frankrikes dryck. År 1910 drack fransmännen 36 miljoner liter absint per år.
Förbud
Absint kopplades ofta samman med våldsbrott som skulle ha begåtts under inflytande av absint. I kombination med användningen av starksprit och det låga priset blev absint ett socialt problem i Frankrike. Vinproducentgrupper publicerade ofta problem med absint. Journalister skyllde absint på många sociala problem.
År 1900 förbjöds absint i Schweiz. Förbudet mot absint skrevs till och med in i konstitutionen 1907, efter ett folkligt initiativ. Nederländerna förbjöd absint 1909, följt av USA 1912 och Frankrike 1915. Ungefär samtidigt förbjöd även Australien spriten. Efter absintförbudet fick vin- och whiskytillverkare en stor försäljningsökning.
Modernt återupplivande
På 1990-talet upptäckte en importör att det inte fanns någon brittisk lag som förbjöd försäljning av absint. Den hade aldrig varit förbjuden i Storbritannien. Hill's Liquere, ett tjeckiskt destilleri som grundades 1920, började tillverka Hill's Absinth. Detta var en absint i bohemisk stil, vilket inledde en pånyttfödelse av absintens popularitet.
Den har aldrig förbjudits i Spanien eller Portugal, där den fortfarande tillverkas. Frankrike har aldrig ändrat lagen från 1915. År 1988 antogs en ny lag. Denna förbjuder endast drycker som kallar sig "absint" och drycker som inte uppfyller EU:s lagar om thujon. Thujon är den kemikalie som tros orsaka den hallucinatoriska (mardrömmar) effekten av absint.
I Nederländerna utmanades den gamla lagen om förbud mot absint framgångsrikt av vinförsäljaren Menno Boorsma från Amsterdam. I juli 2004 blev det lagligt att tillverka absint igen.
I Schweiz upphävdes det konstitutionella förbudet mot absint år 2000 i samband med en översyn av den nationella konstitutionen. Förbudet skrevs i stället in i vanlig lag. Absint säljs nu inte bara i Schweiz utan destilleras återigen i dess födelseort Val-de-Travers.
I USA är lagarna som förbjuder absint svåra att förstå. I vissa delstater är det lagligt att ha en flaska absint, men inte att köpa eller producera den. Export och import av absint är förmodligen olaglig.
Grande Wormwood, en av de tre viktigaste örterna som används vid framställning av absint.
Fänkål, en av de tre viktigaste örterna som används vid framställning av absint.
Beredning av absint på traditionellt sätt
Samling av absintskedar. Det är speciella skedar som används för att hålla sockerbiten. Isokallt vatten hälls över sockret för att späda ut absint. Observera slitsen på handtaget som gör att skeden kan vila säkert på glasets kant.
Anis, en av de tre viktigaste örterna som används vid framställning av absint.
Beredningen
Traditionellt sett hälls absint i ett glas. En sockerbit placeras sedan i skålen på en speciell sked. Isokallt vatten hälls eller droppas över sockret tills drycken är utspädd. Under denna process gör de delar som inte är lösliga i vatten vätskan grumlig. Den mjölkiga opalescens som uppstår kallas louche.
Produktion
De viktigaste örterna som används för att framställa absint är grön anis, florence fänkål och grande malört, som ofta kallas "den heliga treenigheten". Många andra örter kan också användas, t.ex. isop, melissa, stjärnanis, liten malört (Artemisia pontica eller romersk malört), angelikarot, sötflagell, ditanyblad, koriander, veronika, enbär, muskotnöt och olika bergsörter.
Örterna blötläggs först, ett steg som kallas "maceration". Värme tillsätts i destillationsprocessen för att få fram en ren vätska. Malört, anis och fänkål ger en färglös vätska eller ett destillat som innehåller ca 72 % alkohol. Destillatet kan buteljeras klart för att producera en Blanche eller la Bleue absint. I ett andra steg kan vätskan färgas med hjälp av konstgjorda eller naturliga färgämnen.
Frågor och svar
F: Vad är absint?
S: Absint är en destillerad, starkt alkoholhaltig dryck med anissmakande sprit som framställs av örter, bland annat blommor och blad av Artemisia absinthium ("stor malört"), tillsammans med grön anis, söt fänkål. Den kan vara naturligt grön i färgen eller färglös.
F: Hur stark är absint?
S: Absint har en alkoholhalt på 45-74 volymprocent (90-148 U.S. proof).
F: Varifrån kommer absint?
Svar: Absint har sitt ursprung i Val-de-Travers i Schweiz.
F: När var den populär?
S: Absint var mycket populär i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet i Frankrike, särskilt bland parisiska konstnärer och författare.
F: Finns det några bevis för att absint hade farliga effekter?
Svar: Den kemiska föreningen thujon, som visserligen bara förekommer i spriten i spårmängder, beskylldes för sina påstådda skadliga effekter, men det har inte visat sig att den är farligare än vanlig sprit. Nya studier har visat att de psykoaktiva effekterna var överdrivna.
F: När förbjöds den?
S: År 1915 hade absint förbjudits i USA och i stora delar av Europa, inklusive Frankrike, Nederländerna, Belgien, Schweiz och Österrike-Ungern.
F: Är absint på väg att återuppstå nu?
A: Ja - absint återuppstod på 1990-talet efter att EU:s moderna livsmedels- och dryckeslagstiftning avlägsnade hinder för produktion och försäljning av absint. I början av 2000-talet tillverkades nästan 200 märken i flera länder, bland annat Frankrike, Schweiz, Australien, Spanien och Tjeckien.
