Hyssopus (hyssop) – aromatiskt växtsläkte i myntfamiljen Lamiaceae
Hyssopus (hyssop) – aromatiskt släkte i myntfamiljen Lamiaceae. Upptäck örthyssopens doft, utseende, odlingstips och användningar från Medelhavet till Centralasien.
Hyssop (Hyssopus) är ett släkte med cirka 10–12 arter av örtartade eller halvträdslika växter i familjen Lamiaceae. Arterna är inhemska i ett bälte från östra Medelhavet till centrala Asien. Hyssop är aromatiska och har upprättstående, förgrenade, ofta fyrkantiga stjälkar (karaktäristiskt för myntväxter) som kan bli upp till omkring 60 cm långa. Bladen sitter motsatta, är smalt ovala och vanligtvis 2–5 cm långa. De små, vanligen blå till purpurfärgade blommorna sitter i klasar eller axliknande samlingar på den övre delen av grenarna och blommar under sensommar och sommaren. Den mest kända arten är örthyssop (H. officinalis), som odlas i stor utsträckning även utanför sitt ursprungsområde i Medelhavsområdet.
Utbredning och habitat
Arterna trivs i torra, soliga miljöer och växer naturligt på öppna sluttningar, steniga marker och kalkrika jordar i tempererade till halvarida klimat. Hyssop är väl anpassad till miljöer med god dränering och tål perioder av torka bättre än fuktiga, kompakterade jordar.
Odling och skötsel
- Placering: Full sol ger riklig blomning och bäst aromutveckling i bladen.
- Jord: Föredrar väldränerad, gärna lätt sandblandad eller kalkrik jord. Står dåligt i tung, vattendränkt jord.
- Vattning: Torktålig när etablerad. Regelbunden men måttlig vattning första året.
- Beskärning: Beskär efter blomning för att bibehålla kompakt växtsätt och främja ny tillväxt.
- Förökning: Lättast från frö eller genom avläggning och sticklingar (halvmoderna sticklingar fungerar bra).
- Härdighet: Trivs i tempererade klimat; i kallare områden kan vintertäcke eller skydd behövas.
Användning
Hyssop används både som kryddväxt, medicinalväxt och prydnadsväxt:
- Kulinariskt: Ung blad- och blommaterial används sparsamt för att smaksätta soppor, kötträtter, marinader och örtteer. Smaken är aromatisk, något bitter och resinös.
- Medicinalt (traditionellt): Har använts som slemlösande, antiseptiskt och matsmältningsfrämjande medel vid luftvägsbesvär och lindriga matsmältningsproblem. I dag används delar av arten i örtmedicin och aromaterapi, men med försiktighet.
- Prydnad: Blommande plantor är attraktiva i perennrabatter, stenpartier och i pollinatorvänliga trädgårdar — de lockar bin och fjärilar.
- Industriellt: Eteriska oljor från hyssop används i parfym- och läkemedelsindustrin i begränsad omfattning.
Arter och förväxling
Den mest odlade arten är H. officinalis, men det finns flera andra vildväxande arter i släktet. Observera att anishyssop, Agastache foeniculum (även kallad blå jättehyssop), är en helt annan växt och inte en nära släkting, även om båda tillhör myntafamiljen och kan ha liknande arom. Anishyssop är inhemsk i en stor del av norra och mellersta Nordamerika.
Säkerhet och försiktighetsåtgärder
Varning: Hyssop innehåller eteriska oljor, bland annat ämnen som pinokamfon och isopinokamfon, vilka i höga doser kan vara neurotoxiska och potentiellt framkalla kramper. Därför bör koncentrerade extrakt och eteriska oljor användas med stor försiktighet eller undvikas av personer med epilepsi eller andra neurologiska känsligheter. Gravida och ammande kvinnor samt små barn bör rådgöra med sjukvårdspersonal innan användning som läkemedel eller i större doser.
Kulturella och historiska anmärkningar
Hyssop har en lång historia i medicinsk och religiös användning i Medelhavsområdet och Mellanöstern. I äldre traditioner användes den för reningsritualer och som en hushållsmedicin mot hosta och för att rengöra sår.
Sammanfattningsvis är Hyssop ett mångsidigt och aromatiskt släkte med både trädgårds- och bruksvärde, men användning i form av koncentrerade extrakt kräver försiktighet på grund av potentiella biverkningar.
Arter
|
Växande
Namnet "isop" kan spåras tillbaka nästan oförändrat genom det grekiska ordet ύσσωπος (hyssopos) och det hebreiska ordet אזוב (ezov). I Bibelns bok Exodus står det att blodet från offren applicerades på dörrposterna med hjälp av isop på natten till påsken. Dess kräkframkallande egenskaper nämns också i Psaltaren. I Nya testamentet fastnade en svamp som var indränkt i surt vin eller ättika på en isopkvist och erbjöds Jesus från Nasaret på korset strax innan han dog. Både Matteus och Markus nämner detta men hänvisar till växten genom att använda den allmänna termen καλαμος (kalamos), som kan översättas med "vass" eller "pinne".
Fröna planteras på våren och plantorna planteras med 40-50 cm mellanrum. Hyssop kan också förökas genom sticklingar eller rotdelning på våren eller hösten. Hyssop bör odlas i full sol i väldränerad jord och gynnas av att klippas av då och då. Den lever inte länge, och plantorna måste bytas ut med några års mellanrum. Den passar bra som en låg häck eller som en bård i en örtträdgård.
Hyssop kan också användas i trädgården. Den sägs vara en bra kompanjonväxt till kål eftersom den avskräcker den vita kålfjärilen. Det har också "visat sig att den förbättrar vinrankornas avkastning om den planteras längs raderna, särskilt om terrängen är stenig eller sandig och jorden inte är så lätt att bearbeta som den skulle kunna vara". Hyssop sägs vara dålig för rädisor, och de bör inte odlas i närheten. Hyssop lockar också till sig bin, svävflugor och fjärilar, och har därför en plats i den vilda trädgården samt är användbar för att kontrollera skadedjur och uppmuntra pollinering utan att använda onaturliga metoder.
Hissopblad kan bevaras genom torkning. De bör plockas på en torr dag när de är som mest mogna och mängden aktiva ingredienser är som störst. De bör torkas snabbt, bort från starkt solljus för att bevara sina aromatiska ingredienser och förhindra oxidation av andra kemikalier. Det krävs god luftcirkulation, t.ex. i ett luftskåp med öppen dörr eller i ett soligt rum, med en temperatur på 20-32 °C som mål. Hyssopbladen bör torka ut på cirka sex dagar, om det tar längre tid kommer de att börja missfärgas och förlora sin smak. De torkade bladen förvaras i rena, torra, lufttäta behållare och håller sig i 12-18 månader.
Hyssop används som en matväxt av larverna hos vissa Lepidoptera-arter, inklusive kålfjäril.
Användning
Hyssop används som ingrediens i eau de Cologne och likören Chartreuse. Den används också för att färga alkoholen Absinthe, tillsammans med melissaplantan och romersk malört. Hyssop används också, vanligen i kombination med andra örter som lakrits, i örtmediciner, särskilt mot lungbesvär. Hyssop dödar också bakterier, gör kapillärerna starkare och minskar inflammation. Den kan hjälpa till vid cirka 81 olika sjukdomar, bland annat cancer, bronkit, sömnlöshet, ödem, förkylning osv. När den äts i extrakt- eller teform gör den sig av med slem i luftvägarna, vilket lindrar trängsel, kan reglera blodtrycket och kan skingra gaser. Den hjälper också vid cirkulationsproblem, epilepsi, feber, gikt och viktproblem. Man kan göra omslag av färsk hyssop för att hjälpa till att läka sår. Den bör inte användas under graviditet.
Rituell användning
Isop är en helig växt som används inom judendomen. Den förekommer ofta i den hebreiska Bibeln som Ezov. I 2 Mosebok 12:22 instrueras judarna i Egypten att "Ta en knippe isop, doppa den i blodet i bäckenet och lägg lite av blodet ovanpå och på båda sidor om dörrkarmen. Ingen av er får gå ut genom dörren till sitt hus förrän på morgonen." Den används av prästerna i Salomos tempel för reningsritualer av olika slag i 3 Mosebok 14:4-7, 14:49-52, 19:6, 18. Isop används också ofta för att fylla den katolska ceremoniella Aspergillum, som prästen doppar i en skål med heligt vatten och stänker på församlingen för att välsigna dem. Forskare menar dock att de bibliska berättelserna inte hänvisar till den växt som för närvarande är känd som isop. Det kan faktiskt vara en av flera olika örter.
Talmud kallar isop för אברתא och anser att det är ett växtbaserat botemedel mot matsmältningsbesvär.
I livsmedel
Hissopblad har en lätt bitter myntsmak och kan tillsättas i soppor, sallader eller kött, men bör användas sparsamt eftersom smaken är mycket stark.
1Illustration från 800-talet av H. officinalis.
Relaterade sidor
- Agastache, allmänt känd som Giant Hyssop
Frågor och svar
F: Hur många arter finns det i släktet Hyssop?
S: Det finns cirka 10-12 arter i släktet Hyssop.
F: Vilken familj tillhör isopväxter?
S: Hyssopväxter tillhör familjen Lamiaceae.
F: Var är Hyssop-växter infödda till?
S: Hyssopväxter är infödda i östra Medelhavet till centrala Asien.
F: Vilka är egenskaperna hos isopväxter?
S: Isopväxter är aromatiska, örtartade eller halvvedartade, har upprättstående grenade stjälkar upp till 60 cm långa och är täckta med fina hårstrån i spetsarna. De har små blå blommor som blommar på sommaren.
F: Vilken är den mest välkända arten av isop?
S: Den mest välkända arten av isop är ört isop (H. officinalis).
F: Är anis-isop en nära släkting till ört-isop?
S: Nej, Anis Isop (Agastache foeniculum) är inte en nära släkting till örten Isop, även om båda är i myntafamiljen.
F: Var är Anise Hyssop infödd till?
S: Anisisop är infödd i stora delar av nordcentrala och norra Nordamerika.
Sök