Hoppa till innehållet
Hem

Jury nolltydning: principer, historia och rättsliga konsekvenser

Genomgång av begreppet jury nolltydning: vad det innebär, historisk bakgrund, rättsläge i olika system, exempel och argument för och emot. Fokus på konsekvenser och skiljelinjer.

Författare: Skapad: Uppdaterad:

Översikt

Jury nolltydning (ofta kallat "jury nullification" på engelska) innebär att en jury medvetet dömer en tilltalad som icke skyldig trots att bevisningen, enligt lagen och domarens instruktioner, pekar mot skuld. Beslutet bygger inte på tvivel om fakta utan på en bedömning att lagen är orättvis, att tillämpningen vore omoralisk eller att straffet vore oskäligt. Fenomenet förekommer främst i rättssystem med lekmannajurys, särskilt i delar av den anglosaxiska världen.

Bildgalleri

5 Bilder
Eo-scale2
simple.wikipedia.org · Public domain

Kännetecken och mekanik

Några centrala kännetecken är:

  • Juryns beslut att bortse från lagen eller att inte följa domarens instruktioner.
  • En frihet att avkunnas en "not guilty"-dom som inte kan överklagas genom dubbelbestraffningsprincipen.
  • Den praktiska svårigheten för domstolen att upptäcka eller bestraffa nolltydning eftersom domslutet i regel är slutligt.

Juryn kan reagera på bevis, lagens andemening eller bredare sociala skäl. Samtidigt är nolltydning inte en formellt erkänd rättighet i många länder och domare uppmanar vanligtvis jurymedlemmar att följa lagen och domarens instruktioner. Diskussioner om bevis och lagens tillämpning återfinns ofta i källor om bevisbedömning och rättstillämpning (lagtolkning).

Historia och exempel

Historiskt har juryns vägran att fälla använts både som protest mot bestämmelser och som sätt att förändra praxis. I USA användes sådan praxis i vissa perioder till exempel i samband med lagar som föreskrev stränga straff eller som var moraliskt kontroversiella. Exempel på situationer där nolltydning påstås ha haft betydelse inkluderar fall som rört slavlagar, förbudstid och civil olydnad. För mer allmän bakgrund om domstolspraxis och historisk utveckling kan man se historiska källor och rättsvetenskapliga översikter.

Rättsliga konsekvenser och domstolens roll

En avgörande följd av ett "not guilty"-beslut är att den tilltalade normalt inte kan åtalas igen för samma brott på grund av dubbelbestraffningsprincipen. Därför har nolltydning reell effekt även om den inte stöds av lagtext. Domare kan försöka motverka nolltydning genom instruktioner, underkännande av olämpliga jurymedlemmar eller genom att övervaka juryns sammansättning. I vissa situationer har domare rätt att avsätta en jurymedlem som öppet deklarerar avsikt att nolltyda, vilket illustrerar spänningen mellan domarens kontroll och juryns oberoende.

Argument för och emot

  • Försvar av nolltydning: förespråkare menar att det är ett demokratiskt skydd mot lagar som anses förtryckande eller felaktiga och att juryn kan fungera som en moralisk kontrollinstans.
  • Motsättningar: kritiker hävdar att nolltydning underminerar rättssäkerhet, kan leda till godtycke och orättvisor, och att den undergräver likhet inför lagen.

Den praktiska konsekvensen är att rättssystem måste väga värdet av juryns självständighet mot risken för inkonsekventa domar.

Skillnader mellan rättssystem och relevanta fakta

Nolltydning är i första hand relevant i jurisdiktioner som använder jury, medan länder med professionella domare eller med andra former av lekmannadeltagande (till exempel nämndemän) påverkas annorlunda. I Sverige, där vanliga kriminalmål i allmänhet avgörs utan jury, spelar begreppet ingen motsvarande roll i den vardagliga straffrätten, även om idéer om juridisk civil olydnad kan diskuteras i annan form.

Praktisk betydelse och avslutande reflektion

Jury nolltydning utgör en komplex företeelse: den kan fungera som ett verktyg för samhällsförändring men samtidigt hota konsekvensen i rättstillämpningen. Debatten rör både etiska och institutionella frågor: när är det legitimt att en lekmannamyndighet vägrar följa lagen, och hur bör domstolar svara? För fördjupning i rättspraxis och debattens olika perspektiv finns material via rättsvetenskapliga översikter och praktiska vägledningar (juridiska analyser, rättspolitiska diskussioner, fallstudier).

Historia

Jury nolllification går tillbaka till början av jurysystemet i England, som fastställdes i Magna Carta år 1215. Praktiken kom till USA under kolonialtiden. Det fall som anses vara prejudicerande för juryförnekande i USA är fallet John Peter Zenger år 1735. Han ställdes inför rätta för uppviglande förtal. Zenger hade kritiserat guvernören i sin tidning The Weekly Journal. Guvernören försökte göra allt han kunde för att försäkra sig om en fällande dom och lät till och med utesluta Zengers advokater ur advokatsamfundet för att hindra honom från att få juridiskt ombud. Men juryn vägrade att fälla honom och gick emot domarens order.

Diskriminerande frikännande

Förutom en historia av juryförnekande i USA finns det också en historia av diskriminerande frikännanden. Ett exempel på diskriminerande frikännande är när juryförnekande används för att straffa kvinnliga våldtäktsoffer genom att låta våldtäktsmännen gå fria. Detsamma gäller kvinnliga offer för våld i hemmet. Enligt studier i ämnet kan "lämpligheten" av ett kvinnligt offers beteende i rätten ha stor betydelse för hur en jury kommer att agera. Ett annat exempel är fallet Rodney King 1991. King var en afroamerikansk man som blev misshandlad av poliser på videoband. Juryn frikände poliserna från att ha misshandlat honom trots att de tittade på videon i rätten.

Argument mot ogiltigförklaring av juryn

Juryförnekande kan vara ett sätt för en jury att uttrycka sina egna fördomar och fördomar. Exempel på detta är vita juryer som tillämpar Jim Crow-lagarna på svarta anklagade samtidigt som de låter vita anklagade som begått rasistiska brott mot svarta gå fria. Det kan också verka orättvist att låta en anklagad gå fri för att ha begått samma brott medan en annan anklagad döms, bara för att en jury beslutat att upphäva lagen. Detta ifrågasätter begreppet lika skydd enligt det fjortonde tillägget.

I Högsta domstolens beslut Sparf v. United States från 1895 slog domstolen fast att domare inte var skyldiga att informera jurymedlemmar om juryfrihet. Beslutet sa inte att domare inte kunde berätta för jurymedlemmar om ogiltigförklaring eller att jurymedlemmar inte hade den befogenheten. De sa bara att domare inte var skyldiga att berätta för jurymedlemmar. Detta ledde till att det nu är vanligt att domare i USA bestraffar försvarsadvokater som på något sätt försöker lägga fram ett argument för ogiltigförklaring.

Argument för ogiltigförklaring av juryn

När en jury låter skyldiga personer gå fria kallas det för juryförnekelse. När en åklagare beslutar att inte åtala en skyldig person för ett brott kallas det "åklagarens skönsmässiga bedömning". Åklagare är jurister medan jurymedlemmar inte är det. Åklagare är dock också politiker och kan fatta politiskt motiverade beslut eller vara korrupta. Domare instruerar ofta en jury att avge ett domslut baserat på sakens och inte på lagens fördelar. Men ett argument är att juryn har ett ansvar att besluta om de anser att lagen är felaktig i ett visst fall.

En person som överreagerar när han eller hon ser någon begå ett brott kan själv vara skyldig till ett brott. Om till exempel ett barn dödas av en rattfyllerist och pappan sedan dödar rattfylleristen kan pappan enligt lagen vara skyldig till mord. Samma sak gäller om en man ser någon som begår ett sexuellt övergrepp på hans fru eller dotter och slår ihjäl angriparen (i många jurisdiktioner). En jury består av människor som bor i ett samhälle. De kan besluta att låta någon gå fri om de anser att det är säkert att göra det.

Relaterade sidor

Frågor och svar

F: Vad är jury nullification?

S: Jury nullification är när en jury avsiktligt ignorerar bevis eller vägrar att tillämpa lagen enligt vad som förklaras i juryinstruktionerna.

F: Varför skulle en jury ägna sig åt nullifiering?

S: En jury kan känna att tillämpningen av lagen är orättvis, orättfärdig eller omoralisk på något sätt eller kan vilja "skicka ett budskap" om någon social fråga.

F: Är jury nullification lagligt?

S: Nej, det är inte en juridisk funktion för en jury och anses vanligtvis inte vara förenligt med juryns skyldighet att bedöma ett fall utifrån fakta och lag.

F: Har juryn befogenhet att ogiltigförklara?

S: Ja, det är uppenbart att juryer har rätt att ogiltigförklara.

F: Har juryn rätt att ogiltigförklara?

S: Det är en annan fråga om de har rätt att ogiltigförklara. När en icke-skulddom har avkunnats gäller dubbelbestraffning och den tilltalade kan därför inte ställas inför rätta igen. Om en domare får kännedom om att en jurymedlem har för avsikt att upphäva domen har domaren rätt att avlägsna jurymedlemmen.

F: Brukar domstolen tala om för jurymedlemmarna att de har rätt att ogiltigförklara domen?

S: Nej, domstolen brukar inte upplysa jurymedlemmarna om att de har rätt att ogiltigförklara domen. Domare är rädda att om de berättade det för jurymedlemmarna skulle de få anarki i juryn och jurymedlemmarna skulle göra vad de ville.

F: Är en ogiltigförklaring av en jury någonsin användbar?

S: Ja, jury nullification kan ge värdefull feedback och är ibland användbart om det används på ett klokt sätt.

Relaterade artiklar

Författare

AlegsaOnline.com Jury nolltydning: principer, historia och rättsliga konsekvenser

URL: https://sv.alegsaonline.com/art/51747

Dela

Källor