Scenkonst
Scenkonst är de konstformer där enskilda personer uppträder separat eller tillsammans. Konstnärens egen kropp, ansikte och närvaro är nödvändig för att framträdandet ska kunna genomföras.
Performancekonsten skiljer sig från den plastiska konsten, där man använder material som lera, metall eller färg som kan formas eller förvandlas. Den plastiska konsten producerar ett fysiskt konstföremål. Termen "performing arts" dök upp på engelska för första gången år 1711.
Typer av scenkonst
Scenkonst omfattar dans, musik, opera, drama, magi, talekonst och cirkuskonst.
Konstnärer som deltar i scenkonst inför publik kallas artister, däribland skådespelare, komiker, dansare, magiker, musiker och sångare. Scenkonsten stöds också av arbetstagare inom relaterade områden, t.ex. låtskrivande och scenkonst.
Artisterna anpassar ofta sitt utseende, t.ex. med kostymer och smink.
Det finns också en specialiserad form av konst där konstnärerna framför sitt arbete live för en publik. Detta kallas performance art. De flesta performancekonster involverar också någon form av plastisk konst, kanske i skapandet av rekvisita. Dans kallades ofta för plastisk konst under den moderna dansens era.
Musik
Musik fokuserar på tre karriärvägar: musikaliska prestationer, musikutbildning och musikvetenskap (teori, historia etc.). Eleverna lär sig att spela musikinstrument, men studerar också musikteori, musikvetenskap, musikhistoria och musikalisk komposition. I den konstnärliga traditionen används musik också för att bredda icke-musikers färdigheter genom att lära ut färdigheter som koncentration och lyssnande.
Drama
Drama (grekiska "göra", "se plats") är den gren av scenkonsten som handlar om att spela upp historier inför publik. Här används tal, gester, musik, dans, ljud och skådespel, dvs. ett eller flera element från de andra scenkonsterna. Förutom den vanliga berättande dialogstilen i teaterpjäserna har teatern även former som musikaler, opera, balett, illusion, mimik, indisk dans, kabuki, mumierspel, stand-up comedy, pantomim och okonventionell teater eller arthouse-teater.
Dans
Dans (från gammalfranska dancier) är i allmänhet en mänsklig rörelse som används som ett uttryck eller i en social, andlig eller scenisk miljö.
Dans används också för att beskriva metoder för icke-verbal kommunikation (se kroppsspråk) mellan människor eller djur (biedans, parningsdans), rörelser i livlösa föremål (löven dansade i vinden) och vissa musikgenrer.
Koreografi är konsten att skapa danser, och den person som gör detta kallas koreograf.
Definitionen av vad som är dans beror på samhället och sträcker sig från folkdans till kodifierade, virtuosa tekniker som balett. Inom idrotten är rytmisk gymnastik, konståkning, isdans och synkroniserad simning dansdiscipliner. Vissa kampsporter har dansliknande rörelser.
Kudiyattam, ett exempel på scenkonst. Konstnär Guru Mani Madhava Chakyar
Den västerländska scenkonstens historia
Den första dokumenterade scenkonsten började i det antika Grekland på 600-talet f.Kr. och inleddes av de tragiska poeterna Aischylos och Sofokles. Dessa poeter skrev pjäser som i vissa fall innehöll dans (se Euripides). Aristofanes är känd för sina satyriska komedier (500-talet f.Kr.).
På 600-talet e.Kr. dog den västerländska scenkonsten ut när den mörka medeltiden inleddes. Mellan 800-talet och 1300-talet begränsades scenkonsten i västvärlden till religiösa historiska skådespel och moraliska pjäser som anordnades av kyrkan för att fira heliga dagar och andra viktiga händelser.
