Singapores president | evolutionsbiolog, humanist och internationalist

Förteckning över presidenter

Nej.	Porträtt	Ordförande	Tidigare kontor	Mandatperiod			Vald
				Tillträdde sitt ämbete	Lämnade kontoret	Tid i ämbetet
1		Yusof Ishak 尤索夫-宾-伊萨 யூசோஃப் பின் இஷாக்் يوسف بن إسحاق	Yang di-Pertuan Negara	9 augusti 1965	23 november 1970	5 år, 106 dagar	Valda av parlamentet
Under denna period installerade parlamentet parlamentets talman Yeoh Ghim Seng som tillförordnad president.					40 dagar		-
2		Benjamin Sheares 本杰明-薛尔思 பெஞ்சமின் ஹென்றி ஷியர்ஸ்	Läkare (allmänläkare)	2 januari 1971	12 maj 1981	10 år, 131 dagar	Valda av parlamentet
Under denna tid installerade parlamentet parlamentets talman Yeoh Ghim Seng som tillförordnad president.					165 dagar		-
3		C.V. Devan Nair சி. வி தேவன் நாயர்	Parlamentsledamot för Anson	23 oktober 1981	28 mars 1985	3 år, 157 dagar	Valda av parlamentet
Under denna period har överdomare Sir Julian Sorell Huxley FRS (22 juni 1887-14 februari 1975) var en engelsk evolutionsbiolog, humanist och internationalist. Han föddes i London och dog där. Han var en förespråkare av det naturliga urvalet och en ledande person i den moderna evolutionära syntesen. Han var sekreterare i Zoological Society of London (1935-1942), Unescos första direktör och en av grundarna av Världsnaturfonden. Huxley kom från den framstående familjen Huxley. Hans bror var författaren Aldous Huxley och hans halvbror Andrew Huxley, en biologisk kollega och nobelpristagare, och hans farfars farfar var Thomas Henry Huxley, en vän och anhängare till Charles Darwin och förespråkare av evolutionen. Huxley var välkänd för sin presentation av vetenskap i böcker och artiklar samt i radio och TV. Han tilldelades Unescos Kalinga-pris för popularisering av vetenskap 1953, Royal Societys Darwinmedalj 1956 och Linnean Society Darwin-Wallace-medaljen 1958. Han adlades också samma år, 1958, hundra år efter att Charles Darwin och Alfred Russel Wallace tillkännagav teorin om evolution genom naturligt urval. År 1959 fick han ett särskilt pris av Lasker Foundation i kategorin Planned Parenthood - World Population. Huxley var en framstående medlem av det brittiska Eugenics Society.

Tidiga arbeten

Han var särskilt intresserad av fåglars beteende, särskilt av vattenfåglars uppvaktning. Hans observationer om den stora tuppfågelns etologi, som publicerades 1914, var en milstolpe inom fältforskningen av fåglar. Hans uppfinningar av levande etiketter för ritualerna (som "pingvin-dans", "plesiosaurus-race" etc.) gjorde idéerna minnesvärda och intressanta för den allmänna läsaren.

 

Storlöpare  

Utveckling

Huxley var den viktigaste biologen efter August Weismann som insisterade på att det naturliga urvalet är det viktigaste agenten i evolutionen. Han var en skicklig kommunikatör och var en framstående popularisatör av biologisk vetenskap för allmänheten. I början av 1900-talet hörde han till den minoritet av biologer som ansåg att det naturliga urvalet var den huvudsakliga drivkraften i evolutionen och att evolutionen skedde i små steg och inte med språng. Dessa åsikter är numera standard. Även om hans tid som akademiker var ganska kort, undervisade och uppmuntrade han ett antal evolutionsbiologer vid Oxfords universitet på 1920-talet.

Modern evolutionär syntes

Huxley var en nyckelperson i den moderna evolutionära syntesen. Den förklarade hur Gregor Mendels upptäckter om genetik passade ihop med Charles Darwins teori om evolution genom naturligt urval. Huxleys

Huxleys första "provkörning" var behandlingen av evolutionen i Science of Life (1929-30), och 1936 publicerade han en lång och viktig artikel för British Association. År 1938 kom tre långa översikter om viktiga evolutionära ämnen.

Nu var det dags för Huxley att ta itu med ämnet evolution i full utsträckning, i vad som blev hans livs viktigaste verk. Hans bok Evolution: the modern synthesis skrevs medan han var sekreterare i Zoological Society, och han använde sig av sin anmärkningsvärda samling av nytryck från första delen av århundradet. Den publicerades 1942. Recensionerna av boken i de vetenskapliga tidskrifterna var knappast annat än extatiska; American Naturalist kallade den för "decenniets, kanske århundradets, enastående evolutionära avhandling". Tillvägagångssättet är grundligt vetenskapligt, och behärskningen av den grundläggande informationen är häpnadsväckande".

Huxleys främsta medarbetare i den moderna evolutionära syntesen brukar anges som Ernst Mayr, Theodosius Dobzhansky, George Gaylord Simpson, Bernhard Rensch, Ledyard Stebbins och populationsgenetikerna J.B.S. Haldane, Ronald Fisher och Sewall Wright.
 Vid tiden för Huxleys bok hade dock flera av dessa ännu inte gett sitt tydliga bidrag. E.B. Ford och hans medarbetare inom ekologisk genetik var minst lika viktiga.

Evolutionära framsteg

Han trodde alltid att evolutionen i stort sett ledde till organisatoriska framsteg. "Framsteg utan mål" var en av hans favoritfraser.

I det sista kapitlet i Evolution the modern synthesis definierar han evolutionära framsteg som "en höjning av den övre nivån av biologisk effektivitet, som definieras som ökad kontroll över och oberoende av miljön. "Naturligt urval plus tid ger biologisk förbättring... Förbättringar i det biologiska maskineriet ... lemmar och tänder hos betande hästar ... ökningen av hjärnans kraft ... Ögonen hos en trollslända, som kan se runt omkring sig i alla riktningar, är en förbättring jämfört med de mikroskopiska ögonen hos tidiga livsformer". "[Över] hela den evolutionära tidsperioden ser vi allmänna framsteg - förbättringar av livets alla viktigaste egenskaper, inklusive dess allmänna organisation. [Men] förbättringen är inte universell. Lägre former lyckas överleva tillsammans med högre".

 

Eugenik

Huxley var en framstående medlem av British Eugenics Society och var vice ordförande (1937-1944) och ordförande (1959-1962). Huxley var en av många intellektuella på den tiden som trodde att den lägsta klassen i samhället var genetiskt underlägsen. Han förespråkade "den virtuella elimineringen av de få lägsta och mest degenererade typerna". I sina skrifter använde han detta argument flera gånger: ingen tvivlar på att det är klokt att förvalta jordbruksbeståndets bakterieplasma, så varför inte tillämpa samma koncept på mänskliga bestånd?

Under efterkrigstiden, efter att ha insett att eugeniska idéer hade blivit smutsiga av nazisterna, myntade Huxley (1957) termen "transhumanism" för att beskriva åsikten att människan bör förbättra sig själv genom vetenskap och teknik, eventuellt inklusive eugenik, men också, vilket är viktigt, genom att förbättra den sociala miljön.

 

Unesco och ras

Som svar på den växande europeiska fascismen på 1930-talet ombads Huxley att skriva Vi européer tillsammans med tre andra forskare. Huxley föreslog att ordet "ras" skulle ersättas med etnisk grupp. Efter andra världskriget bidrog han till att ta fram Unescos uttalande The Race Question, där man hävdade följande:

"En ras kan därför ur biologisk synvinkel definieras som en av de grupper av populationer som utgör arten Homo sapiens"... "Vad har nu vetenskapsmannen att säga om de grupper av mänskligheten som kan erkännas i dagsläget? Mänskliga raser kan klassificeras och har klassificerats på olika sätt av olika antropologer, men för närvarande är de flesta antropologer eniga om att klassificera större delen av dagens mänsklighet i tre huvudgrupper, enligt följande: Den mongoloida divisionen, den negroida divisionen och den kaukasoida divisionen.".... "Katoliker, protestanter, muslimer och judar är inte raser..."

 

Böcker

Detta är ett urval av Huxleys mest inflytelserika böcker:

• Den stora tuppens uppvaktningsvanor (1914) Huxley, Julian 1914. Återtryckt av Jonathan Cape, London 1968.
• Biologens essäer (1923)
• Religion utan uppenbarelse (1927, reviderad upplaga 1957)
• The science of life: a summary of contemporary knowledge about life and its possibilities (med H.G. & G.P. Wells, 1929-30).
• Fågelskådning och fågelbeteende (1930)
• Problem med relativ tillväxt (1932)
• En vetenskapsman bland sovjeterna (1932)
• Elements of experimental embryology (tillsammans med Gavin de Beer, 1934)
• Evolution: den moderna syntesen. Allen & Unwin, London. (1942, omtryckt 1943, 1944, 1945, 1948, 1955; 2:a upplagan, med ny introduktion och bibliografi av författaren, 1963; 3:e upplagan, med ny introduktion och bibliografi av nio bidragsgivare, 1974). Första upplagan i USA av Harper, 1943.
• Utveckling och etik 1893-1943. Pilot, London. I USA som Touchstone for ethics Harper, N.Y. (1947).
• Sovjetisk genetik och världsvetenskap: Lysenko och innebörden av ärftlighet. Chatto & Windus, London. I USA som Heredity, East and West. Schuman, N.Y. (1949).
• Evolutionen i praktiken (1953)
• Evolution as a process (med Hardy A.C. och Ford E.B. eds) Allen & Unwin, London. (1954)
• Humanismens kommande nya religion (1962)
• Essays of a humanist (1964) omtryckt 1966, 1969, 1992: ISBN 0-87975-778-7

 

Julian Huxley blir medlem av New College, Oxford 1922