Samson och Delila (Fr: Samson et Dalila) är en fransk opera i tre akter. Den är baserad på berättelsen om Samson och Delila i Bibelns Gamla testamente. Operans text och berättelse (librettot) skrevs av Ferdinand Lemaire. Musiken skrevs av Camille Saint-Saëns. Operan uruppfördes i Weimar i Tyskland den 2 december 1877. Den sjöngs på tyska i stället för på franska.

Komposition och första framföranden

Saint-Saëns övervägde först att skriva ett oratorium om berättelsen, men blev övertygad av Lemaire att göra ämnet till en opera. När verket var färdigställt mötte det motstånd i Frankrike: det ansågs kontroversiellt att iscensätta en bibelberättelse på operascenen, och Saint-Saëns hade ryktet av att vara mer symfoniker än operakompositör. Tack vare Franz Liszts stöd sattes operan upp i Weimar, där den mottogs väl, och därefter spreds uppsättningar snabbt till andra länder, bland annat Amerika och England.

Handling (kort)

Operan skildrar folket i Israel under filistéernas förtryck och den starka, men tragiska, kärlekshistorien mellan Samson och Delila. Huvuddragen i handlingen är:

  • Samson är folkhjälte och uppmanar sitt folk att göra motstånd mot filistéerna.
  • Delila används av Filistéernas ledare för att vinna Samsons förtroende och röja hemligheten om hans styrka.
  • Efter att Delila får veta att Samsons styrka ligger i hans hår klipper hon det; Samson blir tillfångatagen, blind och vanärad.
  • I slutakten, efter att ha återfått en sista kraftansträngning, välter Samson pelarna i filistéernas tempel och dödar både sig själv och många av sina fiender.

Roller och musikalisk stil

I operan finns flera centrala roller: Samson (vanligtvis tenor), Delila (mezzosopran) och Dagons överstepräst (baryton), tillsammans med körpartier som skildrar både hebréerna och filistéerna. Musikaliskt förenar Saint-Saëns dramatiska orkestermässig klangfärg, lyriska arior och effektfulla körsatsningar. Han använder rik instrumentation och atmosfäriska effekter för att skildra både det religiösa dramat och de intimare, känslomässiga scenerna.

Musikaliska höjdpunkter

Bland de mest kända numren märks Mon cœur s'ouvre à ta voix, Delilas sensuella och förföriska aria i andra akten, ofta framförd fristående i konsertsammanhang. Även de stora körsatsningarna och slutscenen i templet betraktas som operans dramaturgiska och musikaliska klimax. Ett annat ofta citerat uttalande i partituret är Vois ma misère, hélas!, som hör till den intensiva uttrycksfulla vokalmusiken i verket.

Mottagande och eftermäle

Trots initialt motstånd i Frankrike blev Samson och Delila med tiden en av Saint-Saëns mest spelade operor. Den spelades så småningom på Paris Opéra och hamnade högt på repertoarlistorna, där den ofta placerades efter Charles Gounods Faust vad gäller popularitet vid slutet av 1800‑talet. Operan har sedan dess hållit en stabil position i den internationella operarepertoaren och finns inspelad i många produktioner — den uppskattas för sina melodier, sin dramatiska intensitet och sina lovordade sångpartier, särskilt för mezzosopraner som tolkar Delila.

Betydelse

Samson och Delila var viktig både för Saint-Saëns karriär och för det franska operascenen; verket visade att en kompositör med symfonisk bakgrund kunde skapa en effektiv och scendramatisk opera. Stycket fortsätter att spelas regelbundet på operahus världen över och förekommer även i konsert- och inspelningssammanhang, där särskilt ariorna och körstyckena ofta uppmärksammas av publik och kritiker.