Stonehenge: Förhistoriskt megalitmonument och världsarv i Wiltshire
Upptäck Stonehenge — ett förhistoriskt megalitmonument och världsarv i Wiltshire. Lär dig om dess ursprung, mystik och besökarupplevelse.
Stonehenge är ett förhistoriskt världsarv med megaliter 13 kilometer norr om Salisbury i Wiltshire, England. Den byggdes mellan 3100 f.Kr. och 1550 f.Kr. och var i bruk fram till bronsåldern. Monumentet består av en henge med stående stenar i cirklar. Det är förmodligen det viktigaste förhistoriska monumentet i hela Storbritannien och har lockat besökare från mycket tidig tid.
Vad består Stonehenge av?
Stonehenge är ett komplext monument bestående av flera element som byggts och förändrats under många århundraden. De viktigaste delarna är:
- En ringformig vall och fåra (henge) som anlades tidigt, med en cirkulär bank och en omgivande grop (ditch).
- Sarsenkretsen – stora sandstensblock (sarsen) som bildar en yttre cirkel och inre trilithoner (två stående stenar med en liggande sten ovanpå).
- Bluestones – mindre stenblock som ursprungligen placerades i olika formationer inom den yttre och inre delen av monumentet.
- Avenue – en lång, rak förbindelseväg mot floden Avon som knyter Stonehenge till andra fornlämningar i landskapet.
Byggfaser och datering
Arkeologiska dateringar visar att platsen användes och förändrades under en mycket lång period. Tidiga monumentala arbeten, som vall och fåra, dateras till omkring 3100 f.Kr. De stora sarsenstenarna och många av de mer spektakulära stenarrangemangen restes senare, omkring 2500 f.Kr. Materialet kommer från olika platser: sarsenstenarna är lokala, medan bluestones härstammar från Preseli Hills i västra Wales, flera hundra kilometer bort.
Syfte och tolkningar
Det finns ingen entydig förklaring till vad Stonehenge användes till, men flera teorier stöds av arkeologiska fynd:
- Rituellt centrum och plats för begravningar. Man har hittat kremationsgravar och gravgåvor, vilket tyder på att platsen användes för begravningsriter under lång tid.
- Astronomisk funktion. Monumentets orientering, särskilt mot soluppgången vid sommarsolståndet och solnedgången vid vintersolståndet, antyder att det kan ha spelat en roll i kalender- eller solhögtidsceremonier.
- Social och ceremoniell mötesplats. Storskaliga byggprojekt och spår av tillfälliga bosättningar i närheten (t.ex. Durrington Walls) tyder på att stora människor samlades här vid särskilda tillfällen.
Arkeologiska fynd och landskapet runt omkring
Stonehenge är bara en del av ett omfattande fornlämningslandskap. I närområdet finns begravningshögar, andra henges och stora bosättningsspår. Utgrävningar och geofysiska undersökningar har visat komplexa strukturer under markytan, vilket visar att området var ett centrum för rituell aktivitet under tusentals år.
Forskning och moderna metoder
Ny teknologi som LIDAR, markradar och omfattande geofysiska undersökningar har avslöjat tidigare okända detaljer och hjälpt forskare att förstå byggnadsteknik, kronologi och landskapsarkitektur. Fynd från omkringliggande gravfält, keramiksplitter och verktyg kompletterar bilden av folks vardag och ceremoniella praktiker.
Kulturarv och bevarande
Stonehenge ingår i världsarvet "Stonehenge, Avebury and Associated Sites" och skyddas av internationella och nationella kulturvårdslagar. Området förvaltas och bevakas för att bevara stenarrangemanget och landskapet. Besökare leds vanligen via ett modernt besökscentrum som öppnades för att ge kontext och utställningar om platsens historia, och det finns regler för hur nära man får komma stenarna för att minimera slitage.
Besöka Stonehenge
Stonehenge är ett populärt turistmål. Besökscentret erbjuder utställningar, arkeologiska fynd och information om platsens historia. Det finns gångvägar och guidningar, samt särskilda evenemang vid sol- och vintersolståndet. För att skydda monumentet är direkt tillträde till stenarna vanligtvis begränsat.
Betydelse idag
Stonehenge fortsätter att fascinera genom sin ålder, tekniska prestation och mystik. Det är en symbol för förhistorisk ingenjörskonst och religiösa föreställningar, och platsen inspirerar både forskare och allmänheten att utforska människans tidiga historia i Storbritannien.
Plan över Stonehenge 2004. Trilithons stolpar har utelämnats för tydlighetens skull. Hål som inte längre, eller aldrig, innehöll stenar visas som öppna cirklar. Stenar som är synliga idag är färgade.
Stonehenge
Sommarsolståndet: besökare är vanligtvis inte tillåtna så här nära!
Att bygga Stonehenge
Stonehenge byggdes i tre etapper. Den största delen av byggandet ägde rum mellan 2640 och 2480 f.Kr.
Den första fasen inleddes omkring 3100 f.Kr. Under detta skede grävde man ett cirkulärt dike och en ring av 56 gropar, så kallade Aubrey Holes.
Den andra fasen inleddes omkring 2100 f.Kr. Under detta skede hämtade Stonehenge-byggarna enorma stenpelare från sydvästra Wales och placerade dem i koncentriska cirklar runt platsens centrum. Denna dubbelcirkel blev aldrig fullbordad, och den monterades ned under den tredje byggnadsfasen.
Det sista stadiet avslutades troligen före 1500 f.Kr. Under denna period byggdes monumentet om. Byggarna uppförde en cirkel av 30 upprättstående stenar, som vägde upp till 50 ton vardera, och som täcktes av en ring av stenlister. Dessa omslöt en hästskoformad formation av fem par upprättstående stenar, varje par täcktes av en stenlindring.
Med hjälp av DNA-analyser har forskare upptäckt att Stonehenge-byggarna kommer från dagens Turkiet.
Historia
Bluestones
Den första stencirkeln var en uppsättning "blåstenar". Dessa stenar är gjorda av dolerit, en magmatisk sten.
Stonehenge-byggarna grävde hål som rymde upp till 80 stående stenar (blå på planen). Endast 43 av dessa kan spåras i dag.
Det finns flera teorier om hur dessa blåstenar kom till Stonehenge. Enligt teorin om långväga mänsklig transport tog Stonehenge-byggarna med sig blåstenarna från Preseli Hills i dagens Pembrokeshire i Wales - 260 km från Stonehenge. År 2011 upptäcktes ett megalitiskt stenbrott för blåstenar vid Craig Rhos-y-felin, nära Crymych i Pembrokeshire. Detta stödde teorin om mänsklig transport över långa avstånd.
En annan teori är att glaciären i Irländska sjön förde stenarna nära Stonehenge. Det finns dock inga bevis för att istiden har lagt sig i södra centrala England. Av den anledningen har denna teori mindre stöd än teorin om mänsklig transport över långa avstånd.
Sarsen stenar
Senare, omkring 2400 f.Kr., tog Stonehenge-byggarna med sig trettio enorma grå sarsenstenar (sandstensblock) till platsen. De "dressade" (bearbetade) stenarna och gav dem morse- och tenonfogar. De satte upp dessa stenar i en cirkel med en diameter på 33 meter, med en ring av 30 stensatta stenar som vilar ovanpå. De monterade ihop stolparna med hjälp av en annan träbearbetningsmetod, nämligen tunga och grovfogning. De placerade de återstående blåstenarna i en inre cirkel. Varje stående sten var cirka 4,1 meter hög och 2,1 meter bred och vägde cirka 25 ton.
Stenarna kan ha kommit från ett stenbrott cirka 40 km norr om Stonehenge på Marlborough Downs. Det är också möjligt att de samlades in från en "kull" av sarsens på kritdalen, som ligger närmare. Det moderna Stonehenge består helt och hållet av ursprungliga stenar (varav några har ersatts i upprätt läge).
Närliggande områden
Det finns också flera gravar och många tumuli i närheten.
Stonehenge har dock ett antal satellitstrukturer som är en del av det "rituella landskapet":
- Bluehenge/Bluestonehenge: en ny upptäckt, en mil åt sydost.
- Durrington Walls: en neolitisk bosättning två mil nordost om Stonehenge.
- Normanton Down Barrows: en kyrkogård från neolitikum och bronsålder.
- Stonehenge Avenue: leder två mil från Stonehenge till Bluehenge vid floden Avon.
- Stonehenge Cursus: det största monumentet i området, som inte är lätt att se på marken.
- Woodhenge: upptäcktes 1925 vid en flygundersökning. Den hade en henge och en träcirkel.
Funktion
Ingen vet vem som byggde Stonehenge eller varför de byggde det. Under sommarsolståndet står soluppgången i linje med några av stenarna på ett speciellt sätt. Detta tyder på att stenarnas arrangemang kan fungera som en kalender. I Egypten och Sydamerika finns liknande forntida byggnader. De visar också tiden för solståndet.
Vissa forskare tror att de tidiga människorna kunde förutsäga sol- och månförmörkelser utifrån sina positioner i förhållande till stenmonumentet. Platsen kan ha fungerat som ett observatorium där tidiga ritualer eller religiösa ceremonier ägde rum på specifika dagar under året.
Stonehenge ägs av kronan och förvaltas av English Heritage. Den omgivande marken ägs av National Trust.
Världsarvet omfattar Avebury och Stonhenge tillsammans, även om de är helt olika.
Relaterade sidor
- Förteckning över världsarv i Storbritannien
- Stonehenge, Avebury och tillhörande platser
Frågor och svar
F: Vad är Stonehenge?
S: Stonehenge är ett förhistoriskt världsarv med megaliter som ligger åtta mil norr om Salisbury i Wiltshire, England.
F: När byggdes Stonehenge?
S: Stonehenge byggdes mellan 3100 f.Kr. och 1550 f.Kr.
F: Hur länge var den i bruk?
S: Stonehenge användes fram till bronsåldern.
F: Vad består monumentet av?
S: Monumentet består av en henge med stående stenar placerade i cirklar.
F: Är det en viktig plats?
Svar: Ja, det är förmodligen det viktigaste förhistoriska monumentet i Storbritannien.
F: Har det lockat besökare med tiden?
Svar: Ja, Stonehenge har lockat besökare från mycket tidig tid.
F: Var ligger Stonehenge?
S: Stonehenge ligger 13 kilometer norr om Salisbury i Wiltshire i England.
Sök