Svit (musik) – definition, historia och kända exempel (Bach, Tjajkovskij)
Upptäck svitens musik: definition, historia och ikoniska exempel från Bach till Tjajkovskij — barockens danser, orkestersviter och moderna tematiska sviter.
Inom musiken är en svit en samling korta musikstycken som är avsedda att spelas i följd. Styckena är ofta dansrörelser eller dansliknande satser och är vanligen skrivna i samma tonart för att skapa en enhetlig helhet. Det franska ordet "suite" betyder "en sekvens" av saker, alltså att en sak följer på en annan — vilket beskriver formen väl.
Definition och barocktradition
Under barocken (cirka 1600–1750) blev sviten en etablerad form, särskilt för klaviaturinstrument och kammarmusik. Typisk ordningsföljd i en barocksvit var:
- Allemande – en måttfull, ofta fyra-taktig tysk dans.
- Courante – en livligare dans, i frankrusk eller italiensk karaktär.
- Sarabande – en långsammare, ofta uttrycksfull tre-taktsdans.
- Gigue – en snabb avslutande dans, ofta i imiterande stil.
I sviterna förekom också ofta parsatser som menuett, gavotte, passepied eller bourrée. Ibland inleddes sviten med en introduktion som kunde kallas preludium eller en ouvertyr i fransk stil — särskilt när sviten var avsedd för orkester.
Bach, Händel och andra barockkompositörer
På 1600-talet och särskilt under barockens högperiod skrev många framstående kompositörer sviter. Johann Bach och Georg Friedrich Händel är två av de mest kända. Bach skrev bland annat Franska sviter, Engelska sviter och Partitas för klaviatur samt partitas för violin utan ackompanjemang och sviter för cello utan ackompanjemang. En del av Bachs sviter kallades också partitor. Den franske kompositören François Couperin kallade sina sviter för Ordres.
Bach skrev dessutom sviter för orkester som ofta betecknas "ouverturer" (orkestersviter). Händel skrev två mycket berömda samlingar av danssatser för orkester: Water Music och Music for the Royal Fireworks, vilka i praktiken fungerar som sviter även om de inte alltid bär titeln "svit". Han skrev även ett stort antal sviter för klaviatur, ofta avsedda för cembalo eller tidig klaverklang.
Form och karaktär
En barocksvit präglas av kontrasterna mellan de olika danserna: tempo, taktart och rytm varierar, medan tonarten vanligtvis förblir densamma. Många satser är dansanta men skrivna för konsertbruk snarare än för faktisk dans. Sviter visar ofta upp både kompositorisk elegans och variation i karaktär — från det eleganta och kontemplativa till det sprudlande och virtuosa.
Sviten i klassicism och romantik
Under klassicismen och särskilt på 1750-talet minskade intresset för den traditionella barocksviten; kompositörerna blev mer intresserade av symfonier och konserter. I slutet av 1800-talet återuppstod dock begreppet svit i ny tappning. Kompositörer som bearbetade populära delar ur operor eller baletter gjorde ofta orkesterarrangemang av de mest uppskattade satserna, så att de kunde framföras i konsertsammanhang.
Ett typiskt exempel är Tjajkovskij som skrev "Nötknäpparsviten" — en samling av de mest kända danserna ur baletten "Nötknäpparen". På samma sätt valde många kompositörer ut delar ur större scenvärkar och sammanställde dem till fristående sviter för orkester.
Senare användning och exempel
Under 1800- och 1900-talen använde vissa kompositörer termen "svit" mer fritt, inte nödvändigtvis för rena danssatser utan för verk med en samlande idé eller tema. Till exempel kallade Gustav Holst sitt orkesterverk "The Planets" för en svit eftersom varje sats skildrar en särskild planet och dess karaktär. Franska kompositörer ur den impressionistiska skolan, som Ravel och Debussy, skrev också sviter och svitliknande samlingar för piano och orkester.
Skillnad mellan svit och andra genrer
En svit skiljer sig från en symfoni eller konsert genom att den ofta är en serie fristående satser, ibland med olika danskaraktärer, snarare än en strikt utvecklad symfonisk form med temautveckling i flera satser. En orkestersvit kan vara mer programmatisk eller lättillgänglig, medan symfonin oftare söker dramatisk utveckling och större arkitektonisk enhet. Samtidigt kan gränserna suddas ut — många sviter är konstfullt komponerade och kan ha hög konstnärlig ambition.
Avslutande kommentarer
Sviten är således en flexibel form med rötter i barockens danssatser men med en lång efterföljande tradition som sträcker sig in i romantiken och 1900-talet. Den kan vara både lättillgänglig och konstnärligt seriös, och används av kompositörer för att samla kontrasterande satser till en sammanhållen helhet.
Frågor och svar
F: Vad är en svit?
S: En svit är en samling korta musikstycken som kan spelas efter varandra. Styckena är vanligtvis danssatser.
F: Vad betyder det franska ordet "suite"?
S: Det franska ordet "suite" betyder "en sekvens" av saker, dvs. att en sak följer på en annan.
F: Vilka skrev sviter på 1600-talet?
S: På 1600-talet skrev många kompositörer som Bach och Händel sviter.
F: Vilken typ av danser ingick vanligtvis i dessa sviter?
S: Dessa sviter var samlingar av danser, vanligtvis en allemande, en courante, en sarabande och en gigue. Ibland ingick även andra danser som menuett, gavotte, passepied eller bourree.
Fråga: Inkluderade alla sviter danssatser?
S: Nej, vissa sviter innehöll inte danssatser utan snarare en introduktion som kan ha kallats för preludium eller till och med för ouvertyr.
F: När slutade kompositörerna att skriva sviter?
S: På 1750-talet hade kompositörerna slutat skriva sviter och blev istället mer intresserade av symfonier och konserter.
Fråga: När användes termen "svit" igen av kompositörer?
S: I slutet av 1800-talet började ordet "svit" användas igen av kompositörer som hade skrivit operor eller baletter med många populära danssatser som de ville arrangera för orkester så att de kunde spelas på konserter.
Sök