Det tjugosjunde tillägget till Förenta staternas författning (tillägg XXVII) handlar om lönerna till ledamöterna i Förenta staternas kongress.

Vad säger tillägget?

Den engelska lydelsen av tillägget lyder i huvudsak: "No law, varying the compensation for the services of the Senators and Representatives, shall take effect, until an election of Representatives shall have intervened." På svenska kan detta sammanfattas så här:

  • Ingen lag som ändrar ersättningen (löner och arvoden) för ledamöterna i kongressen får träda i kraft förrän efter att ett nytt val av ledamöter i representanthuset har hållits.
  • Eftersom ledamöterna i representanthuset väljs vartannat år innebär det att en lag om löneändringar inte kan få omedelbar verkan utan måste vänta tills minst en tvåårig mandatperiod har passerat.

Hur påverkar det kongressen?

Kongressen består av två kammare: senaten och representanthuset. Senatorerna har sexåriga mandatperioder och representanterna har tvååriga mandatperioder. Tillägget syftar till att minska möjligheten för kongressledamöter att genomföra omedelbara löneökningar för sig själva utan att väljarna först fått möjlighet att återkalla dem i ett val. Det innebär inte att löner aldrig kan förändras, utan att sådana förändringar inte får träda i kraft förrän ett mellanliggande val av representanterna har skett.

Historik och ratificering

Tillägget var ett av de tolv förslag som den första kongressen skickade till delstaterna den 25 september 1789. Tio av dessa tolv blev senare kända som Bill of Rights (de första tio ändringarna). Detta tillägg (det som senare blev det 27:e) ratificerades dock inte då utan förblev vilande i delstaternas handlingar i mer än två sekler.

Ratificeringsprocessen avslutades slutligen den 7 maj 1992 när tillräckligt många delstater hade godkänt ändringen för att den skulle kunna läggas till konstitutionen. Från förslaget 1789 till slutlig ratificering 1992 tog processen 202 år, 7 månader och 12 dagar — den längsta ratificeringstiden i USA:s historia.

Varför dröjde det så länge?

  • Efter den första periodens ratificeringar kom detta förslag att ligga i stort sett bortglömt i arkiven under lång tid.
  • I början av 1980-talet återupptäcktes tillägget av Gregory Watson, en ung studerande vid University of Texas, som 1982 skrev en uppsats där han argumenterade för att förslaget fortfarande kunde ratificeras. Han inledde därefter en kampanj för att få delstater att anta ändringen, vilket så småningom ledde till att tillräckligt många stater ratificerade den och den officiellt blev en del av konstitutionen 1992.

Betydelse och tolkning

  • Tillägget gäller uttryckligen ledamöternas ersättning i kongressen och omfattar inte direkt den verkställande grenen eller domstolarna.
  • Det hindrar inte att lagar som ändrar ersättningen antas — men sådana lagar får inte träda i kraft förrän efter ett efterföljande val av representanthuset. På så vis kan väljare reagera i valet innan förändringen får effekt.
  • Eftersom tillägget sällan har varit föremål för rättsliga tvister finns relativt få domstolspraxis som tolkar dess gränser i detalj, men dess praktiska effekt är tydlig: en försening av verkställigheten för löneändringar till efter ett val.

Nutida betydelse

Från och med 2022 är det tjugosjunde tillägget den senaste ändringen som lagts till konstitutionen. Tillägget är ett exempel på hur ett konstitutionellt förslag kan ligga vilande länge och ändå slutligen bli en del av grundlagen — och visar samtidigt på principen att lagstiftare inte ska kunna belöna sig själva utan att väljarna först får tillfälle att säga sitt.