Skrivverktyg

Mellanöstern

De två äldsta skriftsystemen kommer från detta område, som också hade det tidigaste jordbruket och de första städerna. Man vet inte säkert vilket som kom först eller om de påverkade varandra.

Sumer

I det sumeriska systemet användes lera som grundmaterial för att skriva på. De utvecklade en typ av skrift som kallas kilskrift. Triangulära märken pressades in i mjuka lerplattor med hjälp av ett verktyg av metall eller trä. När leran hade torkat i solen bakades tavlorna. Sedan bars de någon annanstans så att andra kunde läsa dem. Vi vet att de första användningsområdena var handel, bokföring och administration.

Det gamla Egypten

Detta är den mest kända av de gamla skrivformerna. Den uppfanns ungefär samtidigt som kilskrift, men hade en helt annan stil och använde andra material. De skrivverktyg som användes varierade beroende på vilket material man skrev på. Egyptierna hade till slut tre skriftsystem för samma språk. Verktygen var:

1. Hieroglyfer: det berömda bildspråket på stenmonument. Hieroglyferna ristades in i sten (med hammare och mejsel) eller målades på stenytor. Många finns kvar, vissa med de ursprungliga färgerna intakta.

2. De två kursiva ("löpande") skrifterna, hieratiskt och demotiskt, skrevs med vasspennor och kolbläck på papyrus. Om materialet var tyg gjordes skrivningen med en pensel.

När egyptierna skrev på papyrus använde de en vasspenna. Den var ihålig och hade en spetsliknande ändstruktur. Detta var ett bra exempel på hur skrivverktyg måste fås från material i närområdet.

 
Brev på en lertavla som översteprästen Lu'enna skickade till kungen av Lagash. Skriften är kilskrift och daterad till cirka 2400 f.Kr.  


Edwin Smith-papyrus, skriven i hieratisk skrift omkring 1600 f.Kr.  

Fjärran Östern

Det ursprungliga kinesiska systemet ristade linjer på en yta av ben eller sköldpaddsskal, 1200-1500 f.Kr.

Även om kinesiska tecken kan skrivas med många olika material, skrevs de under den längsta tiden med en pensel. Bläcket var kolbaserat. Det formades före användning till en tuschpinne. Detta lilla fasta föremål kunde lätt bäras. För att få fram bläcket var skribenten tvungen att mala tuschpinnen mot en bläcksten med lite tillsatt vatten. De tidigaste kinesiska bläcken kan dateras tillbaka till 1100-talet f.Kr., med användning av kolade (delvis brända) material och växtfärgämnen. Mineraliska bläck baserade på grafit var vanligast. Lite senare användes sot som kolkälla och djurlim för att binda bläcket till pappret (egyptiskt bläck använde gummi arabicum av samma anledning).

Papper var en kinesisk uppfinning, och en mycket viktig sådan. I princip samma skrivverktyg och metoder användes i Japan och Korea, två länder som påverkats av Kina.

 
Oxens skulderblad med symboler inskurna  


Ett gammalt kinesiskt tuschstift i form av lotusblad och blommor.  

Rom

Romarna använde blystylos med vaxtavlor som kunde "raderas" genom att gnugga bivaxytan slät igen. För permanenta dokument skrev de på pergament (behandlat djurhud) med bläck. De uppfann idén om en bok med sammanfogade pergamentsidor. Den kallades för en codex, ett ord som betyder ungefär som "träblock". Tidigare förvarades långa dokument i en rulle.

 

Pennor

Doppande pennor har använts i Europa i minst tusen år. Till en början var det fjäderpennor som tillverkades av duvfjäderns stjälk ("rachis"). Pennan skars av med en kniv för att ge den snedställda spetsen i skrivänden. De användes från medeltiden till första delen av 1800-talet.

Därefter försökte man med metallpennor, men många metaller var inte tillräckligt flexibla. De skrivstilar som utvecklades med pennor med fjäderpennor använde sig av tjocka och tunna streck. Människor ville ha samma flexibilitet från en metallpenna. Mellan 1839 och 1849 löste pennan med stålnibb problemet. Under det följande århundradet och mer, tillverkade industriella produktionslinjer hundratals miljoner stålpennor. De hade den fördelen att olika typer av spetsar kunde fästas på samma hållare. Detta gjorde det möjligt att använda olika skrivstilar. Så småningom fick de bästa spetsarna en spets av guld eller iridium, en sällsynt metall som kommer till jorden via meteoriter. Alla steg i tillverkningen av spetsar gjordes maskinellt. Den stora hemligheten med alla spetsar, från det egyptiska vassröret till stålpennan, är slitsen i mitten av spetsen. Den leder bläcket från den lilla klumpen under spetsen till den punkt där bläcket hamnar på pappret. Utan spalten fungerar inte en spets bra.