Teoretisk nyckel | musikteori
I musikteori är teoretiska tonarter eller omöjliga tonarter tonarter med tonartssignaturer som innehåller minst en dubbelflats eller dubbelharps.
Dubbelflats och dubbelharpor används i musiken som accidentals, men de placeras sällan i tonartssignaturen (i musik som använder sig av jämntemperament), eftersom det skulle göra det mycket svårt att läsa tonartssignaturen.
Till exempel används G♯-dur sällan för att skriva ner musik, eftersom tonartssignaturen har ett F
. En jämntempererad skala i G♯-dur har exakt samma toner som A♭-durskalan. Nyckelpar som detta kallas enharmoniskt likvärdiga. Så den teoretiska tonarten G♯-dur skrivs vanligtvis med tonartssignaturen A♭-dur.
Enharmonisk ekvivalens
Ett västerländskt musikstycke har vanligen en grundtonart, och en passage i den kan modulera till en annan tonart, som vanligen är nära besläktad med grundtonen. (Vanligtvis nära originalet runt kvintcirkeln.) När tonarten ligger nära toppen av cirkeln (en tonartssignatur med noll eller få accidentaler) är skrivningen av båda tonarter lätt- ett litet antal extra sharps eller flats läggs till. Men om hemtonen är nära cirkelns nedre del (en tonartssignatur med många accidentaler) kan enharmonisk ekvivalens behöva användas eftersom ett enkelt tillägg av accidentaler kommer att resultera i en tonart med för många accidentaler för att vara lätt att spela eller skriva i.
Femtecirkel som visar stora och små tonarter
Behovet av att ta hänsyn till teoretiska nycklar
På var och en av de tre nedersta platserna i kvintcirkeln kan de två enharmoniska motsvarigheterna båda skrivas utan dubbelharpa eller dubbelflats och klassificeras därför inte som "teoretiska tonarter":
| Major (minor) | Nyckelsignatur |
| Major (minor) | Nyckelsignatur |
| B (G♯) | 5 skarpa spelare |
| C♭ (A♭) | 7 lägenheter |
| F♯ (D♯) | 6 skarpa föremål |
| G♭ (E♭) | 6 lägenheter |
| C♯ (A♯) | 7 skarpa spelare |
| D♭ (B♭) | 5 lägenheter |
Men när en relativ tonart ligger på motsatt sida av cirkeln från dess hemtonart, skulle det i teorin innebära att modulering till den tonarten skulle innebära att man lägger till så många skärpningar eller dalar att dubbla skärpningar och dubbla dalar måste skrivas in i tonartssignaturen. Följande tonarter (sex av dem är parallella dur/moll-tonarter till de ovan nämnda) skulle kräva upp till sju dubbelharpor eller dubbelflats:
| Nyckel | Nyckelsignatur | |
| D♭ minor (= C♯ minor) | 8 lägenheter | F♭ dur (= E-dur) |
| G♭-moll (= F♯-moll) | 9 lägenheter | B |
| C♭-moll (= B-moll) | 10 lägenheter | E |
| F-moll (= e-moll) | 11 lägenheter | A |
| B | 12 lägenheter | D |
| E | 13 lägenheter | G |
| A | 14 lägenheter | C |
| G♯ dur (= A♭ dur) | 8 skärpningar | E♯-moll (= f-moll) |
| D♯ dur (= E♭ dur) | 9 skarpa föremål | B♯-moll (= C-moll) |
| A♯ major (= B♭ major) | 10 skarpa punkter | F |
| E♯-dur (= F-dur) | 11 skarpa produkter | C |
| B♯-dur (= C-dur) | 12 skarpa punkter | G |
| F | 13 skarpa spelare | D |
| C | 14 skarpa spelare | A |
Om till exempel ett stycke i E-dur skulle modulera upp en kvint till B-dur, som ligger bredvid det på cirkeln och på samma sida av cirkeln, är noteringen tydlig och enkel: en extra skarp läggs till för att få fem skärpningar. Om den moduleras igen skulle den bli F♯-dur, skriven med sex skarpa punkter. Nästa modulering, till C♯, har sju skarps. Men nästa modulering skulle vara till en teoretisk tonart G♯ som skulle behöva en åttonde skärpa för att den tidigare F♯-noten skulle bli F i tonartssignaturen. För att undvika teoretiska tonarter skrivs det nya avsnittet vanligen i den enharmoniskt likvärdiga tonarten A♭-dur.
| Diatoniska skalor och tonarter | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Tabellen visar antalet spetsar och dalar i varje skala. Mindre skalor skrivs med små bokstäver. | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Frågor och svar
F: Vad är teoretiska nycklar?
S: Teoretiska tangenter är musikaliska tangenter med tonartssignaturer som innehåller minst en dubbelsats eller dubbelsats.
F: Varför är dubbelflats och dubbelharps sällan placerade i tonartssignaturen?
S: Dubbelflats och dubbelharpor används som accidentals, men de placeras sällan i nyckel signaturen eftersom det skulle göra det mycket svårt att läsa nyckel signaturen.
F: Vad är ett exempel på en teoretisk tonart?
S: Ett exempel på en teoretisk tonart är G♯-dur, som har en tonartssignatur med ett F.
Fråga: Hur kan vi skriva musik med denna teoretiska tonart?
S: Vi kan skriva musik med denna teoretiska tonart genom att skriva den med samma toner som A♭-dur, eftersom dessa två tonarter är enharmoniskt likvärdiga.
F: Vad betyder enharmoniskt likvärdig?
S: Enharmoniskt ekvivalent innebär att två olika musikaliska tonarter har exakt samma toner.
F: Varför använder vi lika temperament när vi skriver ner musik? S: Vi använder lika temperament när vi skriver ner musik så att alla toner låter lika välstämda oavsett deras position i skalan.
