D♭-moll är en teoretisk tonart baserad på tonen D♭. Tangentens signatur för D♭-moll skulle, i fullständig notering, bestå av sju flats och en dubbelflats — ett mycket opraktiskt nyckeltecken som därför sällan används i verklig notskrift.

Skala och notering

Som naturlig moll skrivs D♭-moll (i teorin) med följande toner:

  • Naturlig moll: D♭, E♭, F♭, G♭, A♭, B♭♭, C♭, D♭
  • Harmonisk moll: D♭, E♭, F♭, G♭, A♭, B♭♭, C, D♭ (sjunde graden höjd = C)
  • Melodisk moll (uppåt): D♭, E♭, F♭, G♭, A♭, B♭, C, D♭ (sjätte och sjunde graden höjda); nedåt återgång till naturlig moll

Nyckeltecknet skulle alltså innehålla flats på B, E, A, D, G, C och F (B♭, E♭, A♭, D♭, G♭, C♭, F♭) samt i praktiken en dubbelflats på B (B♭♭) för den sjätte tonen i skalans naturliga form. Detta ger många dubbla accidentals (t.ex. F♭ och B♭♭), vilket gör tonarten svåröverskådlig att läsa och skriva.

Enharmonisk motsvarighet och praktisk användning

På grund av dessa notationssvårigheter skrivs D♭-moll nästan alltid som dess enharmoniska motsvarighet C♯-moll, som har ett enklare nyckeltecken (fyra kors: F♯, C♯, G♯, D♯). I praktiken föredrar tonsättare och utövare C♯-moll för tydlighet och enklare framförande.

I repertoaren förekommer dock intressanta exempel där samma musikaliska tonföljd noteras växlande i D♭-moll och i C♯-moll. Till exempel är Mahlers tematiska motiv "der kleine Appell" ("kallelse till ordningen") skrivet i D♭-moll i hans fjärde symfoni, medan samma motiv i hans femte symfoni står i C♯-moll. I Adagio i hans Symfoni nr 9 förekommer ett solofagottema först i D♭-moll, men återkommer ytterligare två gånger noterat i C♯-moll. Adagio i Bruckners Symfoni nr 8 innehåller också fraser som tonalt ligger i D♭-moll men som i notskriften oftare framställs som C♯-moll.

Sammanfattning

D♭-moll är primärt intressant som en teoretisk tonart: dess behov av dubbla flats och många accidentals gör den opraktisk i notation. Därför används i praktiken normalt den enharmoniska ekvivalenten C♯-moll, även om vissa kompositioner och utgåvor ibland noterar motiv eller passager i D♭-moll av musikaliska eller historiska skäl.