Herodes den store

Uppgång till makten

Herodes föddes omkring 73-75 f.Kr. Han var son till Antipater från Iduma och hans hustru Cypern, dotter till en arabisk shejk. Både Herodes farfar och far var politiska tjänstemän i Judéen. Båda hade nära förbindelser med romarna. När Antipater kom Julius Caesar till hjälp efter slaget vid Pharsalus 48 f.Kr. gjorde Caesar Antipater till guvernör i Judéen. År 47 f.Kr. gjorde Antipater sin äldste son, Phasael, till guvernör i Jerusalem. Han gjorde Herodes till guvernör i Galiléen. Som guvernör vann Herodes romarnas gunst genom att han hanterade fientliga revolter. Samtidigt blev hans handlingar censurerade av den stora sanhedrin.

Kung av Judéen

Herodes var vän med Octavianus och Marcus Antonius som 40 f.Kr. fick den romerska senaten att utse Herodes till nästa kung i Judéen. Herodes reste till Jupitertemplet för att tacka Roms gudar. När Judéens kung halshöggs 37 f.Kr. blev Herodes de facto kung.

Under Herodes tidiga år som kung gjorde Mark Antonius relation med Kleopatra att den egyptiska drottningen kunde fortsätta att ta små delar av Herodes rike. När Octavianus besegrade Antonius och Kleopatra i slaget vid Actium 31 f.Kr. slöt Herodes en ny allians med Octavianus. Han fick rykte om sig för sina hårda skatter men lyckades bevara freden i regionen. Han skickade dyra gåvor till Rom men behövde inte betala tribut. År 30 f.Kr. hade han återfått allt territorium som Kleopatra och hasmonéerna hade tagit. Han utvidgade sitt styre till norra Galiléen och bosatte sig på nytt i flera områden. Genom att ge extravaganta gåvor till Aten och stödja de olympiska spelen höjde han Judéens status i Medelhavsvärlden.

Resultat

Herodes såg sig själv som det perfekta exemplet på en raffinerad kung, även om bibelskribenterna såg honom som en tyrann. Han blev helt engagerad i grekisk-romersk historia, kultur och filosofi. Samtidigt började han försumma statsangelägenheterna och studiet av halakha (judisk lag). Han behövde fariséernas samtycke för att kunna regera så han fortsatte att försöka få deras godkännande på olika sätt. Han lyckades aldrig vinna dem helt och hållet. När han byggde Caesarea Maritima (22-10 f.Kr.) för att hedra sin beskyddare Caesar Augustus upprörde de hedniska symboler som prydde hans städer de judiska ledarna. Han anordnade slagsmål mellan gladiatorer vart femte år och firade med orgier, vilket ytterligare upprörde de judiska ledarna. År 20 f.Kr. vände Herodes sin uppmärksamhet mot att bygga renoveringar för det andra templet, även kallat Herodes tempel. Även om Herodes ville att templet skulle vara det krönande monumentet för den judiska tron använde han grekiska arkitekter. Han tillät penningutlånare att verka på tempelgården, vilket gjorde många judar arga.

Hans största religiösa skandal var att han grävde upp kung Davids grav för att hitta den skatt som ryktena sa att den skulle innehålla. Han hade spenderat stora summor pengar på sina andra projekt och trodde att han genom att i hemlighet råna graven skulle kunna tjäna på den skatt han fann där. Men när han öppnade graven fanns det ingen skatt.

Han återuppbyggde fästningarna Masada och Herodium. Efter en svår jordbävning 31 f.Kr. byggde han en ny marknad, en ny amfiteater och en ny byggnad för Sanhedrin. Han byggde ett nytt kungligt palats åt sig själv. Han förbättrade också vattenförsörjningen i Jerusalem.

Hushållsliv

Herodes tros ha haft så många som nio fruar och kan ha varit gift med fler än en åt gången. Han hade ett stort antal konkubiner. Herodes verkar ha plågats av paranoia. Han trodde ständigt att det fanns konspirationer och komplotter för att störta honom som kung. Han kan ha gift sig för ofta och fått för många söner. Herodes oroade sig för att var och en av dem planerade att ta hans plats. Sammanlagt lät han döda tre av sina söner. Han blev misstänksam mot brodern till sin favorithustru Mariamme och lät dränka honom i en vattenpoloomgång. Han lät döda Mariammes farfar och slutligen Mariamme själv.

När Herodes insåg att han snart skulle dö beordrade han att alla ledande män i Judéen skulle samlas på en stor arena. Så snart kungen dog skulle de alla avrättas. Detta var för att hindra andra från att fira hans död. Herodes hade förmodligen lidit av kronisk njursjukdom, kallbrand och möjligen andra sjukdomar som gjorde honom mentalt obalanserad.