Tamil Nadu — historia: från förhistorisk tid till modern delstat

Det tamilska folkets civilisation är bland de äldsta i världen och har påverkats av, påverkats av och samexisterat med många externa kulturer.

De tre tamilska dynastierna Chera, Chola och Pandya hade alla ett gammalt ursprung. Tillsammans härskade de över Tamil Nadu med en unik kultur och ett unikt språk, vilket bidrog till framväxten av Sangam-litteraturen, en av världens äldsta litteratur.

De hade senare omfattande handelskontakter med de romerska och grekiska imperierna. Dessa tre dynastier kämpade ständigt mot varandra eftersom de ville ha hegemoni över landet.

Kalabhras invasion under det tredje århundradet störde traditionen och ordningen i landet genom att de tre traditionella härskande dynastierna fördrevs. Dessa ockupanter störtades av Pandyas och Pallavas, som återupprättade kungadömena. Chola-folket, som kom tillbaka från mörkret på 800-talet genom att besegra Pallavas och Pandyas, blev en stormakt och utvidgade sitt imperium till att omfatta hela den södra halvön. På sin höjdpunkt hade Chola-imperiet spridit sig från Bengalen i nordost till Sri Lanka i söder. Chola-flottan hade makt över Sri Vijaya-riket i Sydostasien.

De snabba förändringarna i den politiska situationen i resten av Indien på grund av de muslimska arméerna från nordväst markerade en vändpunkt i Tamil Nadus historia. I och med de tre gamla dynastiernas nedgång under 1300-talet blev det tamilska landet en del av Vijayanagara-imperiet. Under detta imperium styrde de telugu-talande Nayak-guvernörerna det tamilska landet. Marathorna, som bara kortvarigt uppträdde, fick ge plats åt de europeiska handelsbolagen, som började dyka upp under 1600-talet och som så småningom fick större inflytande över de inhemska härskarna i landet. Madras Presidency som omfattade större delen av södra Indien, inklusive det som nu är Tamil Nadu, skapades på 1700-talet och styrdes direkt av det brittiska Ostindiska kompaniet. Efter att Indien blev självständigt genom Mohandas (Mahatma) Gandhi skapades staten Tamil Nadu på grundval av språkliga gränser, på grund av en telugu man som önskade att det telugu-talande land som gränsar till Tamil Nadu skulle bli en egen stat, vilket det gjorde, Andra Pradesh föddes. Detta orsakade en kedjereaktion eftersom de andra språken också ville ha egna stater. Detta ledde till statsgränser av språkliga skäl och gav upphov till många andra språkligt utformade stater, däribland Tamil Nadu.

Även om det finns mycket få konkreta historiska bevis som hittills har hittats för perioden före 600 f.Kr. är det troligt att det tamilska folkets historia föregår denna period. Olika legender om det tamilska folkets ålderdom började spridas efter 500-talet före Kristus. Enligt Iraiyanar Agapporul, en anteckning från 300/500-talet e.Kr. om Sangam-litteraturen, sträckte sig det tamilska landet söderut bortom den indiska halvöns naturliga gränser och bestod av 49 forntida nadus (divisioner). Landet antogs ha förstörts av en översvämning. Sangam-legenderna bidrog också till det tamilska folkets ålderdom genom att hävda tiotusentals år av kontinuerlig litterär verksamhet under tre Sangams. Det har dock inte gjorts några direkta arkeologiska fynd som stöder dessa legender.

Den förhistoriska perioden under vilken de paleolitiska civilisationerna existerade i Tamil Nadu-regionen har uppskattats sträcka sig från cirka 50 000 f.Kr. till cirka 3000 f.Kr. Under större delen av den nedre paleolitikumfasen levde människorna nära floddalar med sparsam skogstäckning eller i gräsmarksmiljöer. Befolkningstätheten var mycket låg och hittills har endast två platser med denna lägre paleolitiska kultur hittats i södra Indien. En av dessa ligger i Attirampakkam-dalen nordväst om Chennai i Tamil Nadu. Arkeologisk forskning har avslöjat bevis på fossila djurrester och primitiva stenredskap runtom i norra Tamil Nadu som kan dateras till omkring 300 000 f.Kr. Människorna i södra Indien, som tillhörde arten Homo erectus, levde i denna primitiva "gamla stenålder" (paleolitikum) under en ganska lång tid och använde endast grova redskap som handyxor och huggare och livnärde sig på mat som de jagade och samlade in i stället för att aktivt odla den efter sina behov.

Den moderna människans förfader (Homo sapiens sapiens), som dök upp för cirka 50 000 år sedan, var mer utvecklad och kunde tillverka tunnare fläkverktyg och bladliknande verktyg med hjälp av en mängd olika stenar. Från cirka 10 000 år sedan tillverkade människan ännu mindre verktyg som kallas mikrolithiska verktyg. De material som de tidiga människorna använde för att tillverka dessa verktyg var jaspis, agat, flinta, kvarts osv. År 1949 hittade forskare sådana mikroliter i Tirunelveli-distriktet. I Tamil Nadu hade den neolitiska perioden sin början omkring 2500 f.Kr. Människor under den neolitiska perioden tillverkade sina stenverktyg i finare former genom slipning och polering. De neolitiska människorna levde mestadels på små, platta kullar eller vid foten av bergen i små, mer eller mindre permanenta bosättningar, med undantag för periodiska vandringar för att beta. De begravde sina döda på ett lämpligt sätt i urnor eller gropar. De började också använda koppar för att tillverka vissa verktyg eller vapen.

Människan började använda järn för att tillverka verktyg och vapen. Järnålderskulturen på den indiska halvön kännetecknas av megalitiska gravplatser som finns på flera hundra platser.

Det gamla Tamil Nadu bestod av tre monarkiska stater, ledda av kungar som kallades Ventar, och flera stammar, ledda av hövdingar som kallades Vel eller Velir. Under det tredje århundradet före Kristus var Deccan en del av det mauriska riket, och från mitten av det första århundradet före Kristus till det andra århundradet före Kristus styrdes samma område av Satavahana-dynastin. Det tamilska området hade en självständig existens utanför dessa nordliga imperiers kontroll.

Namnen på de tre dynastierna Cholas, Pandyas och Keralaputras eller Cheras nämns i Ashokas inskriptioner (inskrivna 273-232 f.Kr.), där de nämns bland de kungariken som visserligen inte var underställda Ashoka, men som stod i vänskaplig förbindelse med honom.

Karikala Chola var den mest kända tidiga Chola. Han nämns i ett antal dikter i Sangam-poesin.

Pandyas styrde till en början från Korkai, en hamnstad på den indiska halvöns sydligaste spets, och flyttade senare till Madurai. Pandyas nämns också i Sangamlitteraturen, liksom av grekiska och romerska källor under denna period. De tidiga Pandyas gick i skymundan i slutet av det tredje århundradet e.Kr. under Kalabhras inbrytning.

Cheras rike omfattade den moderna delstaten Kerala, längs den västra Malabarkusten i södra Indien. Närheten till havet gynnade handeln med Afrika. Den interna och externa handeln var välorganiserad och aktiv.

Efter slutet av Sangam-eran, från ca 300 till ca 600 e.Kr., saknas nästan helt information om händelser i det tamilska landet. Någon gång omkring 300 e.Kr. upprördes hela regionen av Kalabhras framträdande. Dessa människor beskrivs i senare litteratur som "onda härskare" som störtade de etablerade tamilska kungarna och fick ett strypgrepp om landet. De lämnade inte efter sig många artefakter eller monument. Den enda informationskällan om dem är spridda omnämnanden i buddhistisk och jainistisk litteratur.

Jainismen och buddhismen fick djupa rötter i samhället och gav upphov till en stor mängd etisk poesi.

Skriften blev mycket utbredd och vatteluttu utvecklades från Tamil-Brahmi och blev ett moget manuskript för att skriva tamil.

Under den medeltida perioden i det tamilska landets historia uppstod och föll många kungadömen, varav några blev imperier och utövade inflytande både i Indien och utomlands. De hinduiska sekterna Saivism och Vaishnavism blev mer dominerande, tempel byggdes och dravidisk arkitektur stöddes av imperier som ersatte betydelsen av Nastik Jainism och Buddhism från den tidigare eran. En del av produktionen från byar i hela riket gavs till tempel som återinvesterade en del av den ackumulerade rikedomen som lån till bosättningarna.

Tamilsk skrift ersatte vatteluttu-skriften i hela Tamil Nadu för att skriva tamil. Både världslig och religiös litteratur blomstrade under perioden.

Pallavas

Under sjunde århundradet i Tamil Nadu växte Pallavas fram under Mahendravarman I och hans son Mamalla Narasimhavarman I. Pallavas var inte en erkänd politisk makt före det andra århundradet. Efter Satavahanas fall började de få kontroll över delar av Andhra och det tamilska landet. Pallavorna var som bäst under Narasimhavarman I:s och Pallavamalla Nandivarman II:s regeringstid.

Under det sjätte och sjunde århundradet såg man i västra Deccan Chalukyas uppkomst med bas i Vatapi. Pallavas hade den svårare tillvaron av de två eftersom de var tvungna att kämpa på två fronter - mot Pandyas och Chalukyas.

Pandyas

Pandya Kadungon (560-590) anses ha störtat Kalabhras i söder. Pandya Cendan utvidgade sitt styre till Chera-landet. Hans son Arikesari Parantaka Maravarman (ca 650 - 700) hade ett långt och välmående styre. Han utkämpade många strider och utvidgade Pandyas makt.

Efter några årtionden av expansion var Pandyakungariket tillräckligt stort för att utgöra ett allvarligt hot mot Pallava-makten.

Pandyas makt fortsatte att växa under Srimara och inkräktade ytterligare på Pallavas territorier.

Cholas

Runt 850 steg Vijayalaya, som utnyttjade en möjlighet som uppstod i samband med en konflikt mellan Pandyas och Pallavas, intog Thanjavur och etablerade så småningom de medeltida Cholas kejsarlinje. Vijayalaya återupplivade Chola-dynastin och hans son Aditya I bidrog till att skapa deras självständighet. Han invaderade Pallava-riket 903 och dödade Pallava-kungen Aparajita i strid, vilket avslutade Pallavas regeringstid. Chola-riket under Parantaka I expanderade till att omfatta hela Pandya-landet. Mot slutet av sin regeringstid drabbades han dock av flera bakslag av Rashtrakutas som hade utvidgat sina territorier långt in i Chola-riket.

Cholas gick in i en tillfällig nedgång under de kommande åren på grund av svaga kungar, palatsintriger och arvstvister.

Europeiska bosättningar började dyka upp i det tamilska landet under Vijayanagara-imperiet. År 1605 etablerade holländarna handelsstationer på Coromandelkusten nära Gingee och Pulicat. Brittiska Ostindiska kompaniet byggde 1626 en "fabrik" (lager) i Armagaon (Durgarazpatnam), en by cirka 35 mil norr om Pulicat, som platsen.

Anglo-franska konflikter

Konflikten mellan britterna och fransmännen ledde till att kejsaren i Delhi 1765 utfärdade en firman (dekret) som erkände de brittiska besittningarna i södra Indien.

Brittisk regeringskontroll

Även om kompaniet blev allt djärvare och ambitiösare när det gällde att slå ner motståndsstater, blev det dag för dag allt tydligare att kompaniet var oförmöget att styra de enorma områden som erövrades. År 1784 gjorde Pitts India Act kompaniet underordnat den brittiska regeringen.

Under de följande decennierna skedde en snabb tillväxt och expansion i de områden som kontrollerades av engelsmännen. Anglo-Mysore-kriget 1766-1799, Anglo-Maratha-kriget 1772 och Polygar-kriget 1800-1805 Dheeran chinnamalai, den tamilske kungen, vann tre polygar-krig mot engelsmännen och hängdes till slut tillsammans med sina två bröder. sedan tog engelsmännen hela kontrollen över Tamil Nadu genom att etablera Ostindiska kompaniet efter att den modige tamilske kungen chinnamalai hade dött.

Slut på företagsregeln

Missnöjet i de olika distrikten i bolagets områden exploderade 1857 i Sepoykriget. Även om upproret hade en enorm inverkan på kolonialmaktens tillstånd i Indien var Tamil Nadu i stort sett opåverkat av det.

År 1858 övertog den brittiska kronan det direkta styret i Indien.

Sommarmonsunens misslyckande och Ryotwari-systemets administrativa brister ledde till en svår hungersnöd i Madras Presidency under åren 1876-1877.Regeringen inrättade en hungersnödsförsäkring och avsatte 1,5 miljoner rupier. Andra samhällsarbeten, som kanalbyggen och förbättringar av vägar och järnvägar, genomfördes också för att minimera effekterna av eventuella framtida hungersnöden.

Självständighetskamp

Den växande önskan om självständighet började gradvis ta fart i landet och dess inflytande i Tamil Nadu genererade ett antal frivilliga till kampen mot den brittiska kolonialmakten i självständighetskampen. Bland dessa kan nämnas Tiruppur Kumaran, som föddes 1904 i en liten by nära Erode. Kumaran förlorade sitt liv under en protestmarsch mot britterna.

År 1916 publicerade Dr. T.M. Nair och Rao Bahadur Thygaraya Chetty Non-Brahmin Manifesto, vilket var fröet till de dravidiska rörelserna.

Traumat från delningen påverkade inte Tamil Nadu när Indien blev självständigt 1947. Det förekom inget sekteristiskt våld mot olika religioner. Det har alltid funnits en atmosfär av ömsesidig respekt och fredlig samexistens mellan alla religioner i Tamil Nadu. Kongressen bildade det första ministeriet i Madras Presidency. Rajaji var den första chefsministern. Madras Presidency återskapades så småningom till Madras State.

Delstaten Madras fick namnet Tamil Nadu (tamilernas land) 1968.

Den etniska konflikten i Sri Lanka under 1970- och 80-talen ledde till att ett stort antal srilankanska tamiler flydde till Tamil Nadu.

Regionalpolitikens utveckling

Politiken i Tamil Nadu har genomgått tre olika faser sedan självständigheten. Kongresspartiets dominans efter 1947 gav vika för den dravidiska populistiska mobiliseringen på 1960-talet. Denna fas varade fram till slutet av 1990-talet. Under den senaste fasen splittrades de dravidiska politiska partierna och ledde till politiska allianser och koalitionsregeringar.

• Indiens historia
• Polygar-kriget