Amerikas historia är Nord- och Sydamerikas historia, inklusive Centralamerika och Karibien. Den börjar med att människor vandrar till dessa områden från Asien och eventuellt Oceanien under istidens höjdpunkt. Dessa grupper tros i allmänhet ha varit isolerade från folken i den "gamla världen" fram till européernas ankomst på 900- och 1400-talen.

Förfäderna till dagens indianer var jägare och samlare som vandrade in i Nordamerika. Den mest populära teorin säger att migranterna kom till Amerika via Berings landbro, Beringia, den landmassa som täcks av det kalla havsvattnet i Berings sund. Små paleoindianska grupper följde troligen mammuten och andra bytesdjur. Det är möjligt att grupper av människor också kan ha rest in i Nordamerika på hyll- eller skifferis längs norra Stillahavskusten.

De kulturella drag som de första invandrarna förde med sig utvecklades senare och gav upphov till kulturer som irokeserna i Nordamerika och quechuas i Sydamerika. Dessa kulturer utvecklades senare till civilisationer. I många fall expanderade dessa kulturer senare än sina motsvarigheter i den gamla världen. Kulturer som kan betraktas som avancerade eller civiliserade är bland annat följande: Zapotek, tolteker, olmek, maya, azteker och inka.

Migrering, tidiga spår och bevis

Forskningen om Amerikas befolkning bygger på arkeologi, genetik och paleoklimatologi. Dateringar från arkeologiska platser visar att människor fanns i Amerika åtminstone för omkring 14 000 år sedan, och möjligen tidigare. Två huvudmodeller konkurrerar ofta: en inlandsvandring över Beringia och en kustområde-/maritim migration längs Stillahavskusten. Platser som Monte Verde i Chile stöder en tidig närvaro i södra Sydamerika och tyder på snabba spridningsmönster.

Genetiska studier visar att de första befolkningarna härstammar från flera vågor från Asien, och att det finns stor regional variation. Arkeologiska fynd såsom stenredskap, boplatser och jaktredskap kompletteras av spår i miljön—djurarter som utrotats eller förskjutits i samband med människans spridning.

Jordbrukets uppkomst och samhällsförändringar

En av de viktigaste förändringarna var domesticeringen av växter. I Mesoamerika domesticerades majs (maize) från vilda gräs för flera tusen år sedan och blev basföda som möjliggjorde tätare bosättningar och specialisering. I Anderna domesticerades potatis, quinoa och olika bönor. Jordbruket ledde till befolkningsökning, social stratifiering, stadsbildning och teknisk innovation.

Stora civilisationer i Mesoamerika och Anderna

Flera avancerade kulturer uppstod i de tropiska och subtropiska delarna av Amerika:

  • Olmekerna (cirka 1500–400 f.Kr.) i nuvarande Mexiko anses ofta som en "moderkultur" i Mesoamerika, känd för stora stenhuvuden och komplex ceremoniell konst.
  • Maya utvecklade ett komplext skriftsystem, avancerad astronomi och en exakt kalender. De byggde städer med pyramider, ceremoniella centra och konstnärligt rikt reliefarbete.
  • Aztekerna (Mexikodalen) byggde ett mäktigt imperium med huvudstad i Tenochtitlán—en stad på en sjö med avancerade jordbrukstekniker som chinampas (flytande odlingslotter) och ett omfattande tribut- och krigssystem.
  • Inka i Anderna skapade ett av de största imperierna i Amerika, med ett välutvecklat vägnät (Qhapaq Ñan), terrassodlingar, avancerad stenarkitektur och administrativa system där quipu användes för redovisning.
  • Kulturer som Zapotek och Tolteker bidrog med egen arkitektur, stadsplanering och religiösa traditioner, medan regionala kulturer i Anderna (pre-inka) lade grunden för senare expansion.

Kulturer i Nordamerika

I det som i dag är USA och Kanada fanns mångskiftande samhällen: jägare-samlare-folk, jordbrukssamhällen och storskaliga komplex som Mississippian-kulturen med staden Cahokia—känd för stora jordhögar och täta samhällen. I östra Nordamerika organiserade folk som irokeserna sig i konföderationer med politiska och sociala strukturer. I sydvästra Nordamerika utvecklades sten- och byggnadstekniker hos Pueblo-folk och andra kulturer.

Möte med européerna och följder

Från 900-talet finns sporadiska kontakter (t.ex. nordiska resor till Nordamerika), men de stora omvälvningarna började efter 1400-talet med europeisk upptäckt och kolonisation. Mötet ledde till dramatiska förändringar:

  • Sjukdomar som smittkoppor, mässling och influensa spreds och orsakade stora befolkningsminskningar eftersom ursprungsbefolkningarna saknade immunitet mot många gamla världens infektioner.
  • Koloniala erövringar omvandlade politiska strukturer och markanvändning. Europeiska imperier införlivade landområden, exploaterade resurser och förde in nya teknologier och arter (häst, boskap, växter).
  • Kulturell och religiös omvandling genom missioner, tvångsarbete och blandning mellan folkgrupper skapade nya samhällen och identiteter.

Arvet och nutida perspektiv

Idag lever efterkommande samhällen av de förkolumbianska kulturerna vidare i språk, hantverk, jordbrukstekniker och religiösa traditioner. Forskning fortsätter att revidera vår förståelse av Amerikas tidiga historia—nya arkeologiska fynd, förbättrade dateringstekniker och genetiska studier ger en allt mer nyanserad bild av hur, när och i vilka vågor människor befolkade kontinenterna.

Sammanfattning: Amerikas historia är en berättelse om tidiga migrationer, utvecklingen från jägare-samlare till jordbrukssamhällen, uppkomsten av sofistikerade civilisationer i Mesoamerika och Anderna, och de dramatiska förändringarna efter europeisk kontakt. Regionen rymmer en rik mångfald av kulturer och tekniska prestationer som fortsatt påverkar världen i dag.