Kinesiska lånord i japanskan (kango) — ursprung, betydelse och påverkan
Upptäck kango: kinesiska lånord i japanskan — deras ursprung, betydelse och hur de format japanskt uttal, stavelsebyggnad och ordförråd.
Kinesisk-japansk vokabulär, kinesiska japanska ord eller kango (kanji: 漢語, hiragana: かんご) är kinesiska lånord i det japanska språket. De två språken är inte besläktade med varandra, eftersom kinesiska är ett sino-tibetanskt språk medan japanska är ett språkisolat språk (vilket innebär att inga kända språk är besläktade med det). Kinesiskan har dock haft ett stort inflytande på japanskan och har påverkat många delar av den, bland annat dess fonologi (hur den organiserar ljud) och dess ordförråd. Att inkludera kinesiska ord i japanskan ledde till att ord kunde ha slutna stavelser (stavelser som slutar på en konsonant), som orden san (kanji: 三, hiragana: さん, som betyder: tre) och udon (kanji:饂飩, hiragana: うどん) och för ord som har långa vokaler och långa konsonanter, som nō (kanji:能, hiragana: のう) och gakkō (kanji: 学校, hiragana: がっこう). Innan kinesiska ord kom in i det japanska språket hade stavelser i japanska ord endast öppna stavelser (ord som slutar på en vokal) som katana (kanji:刀, hiragana: かたな) och shinobi (kanji och hiragana: 忍び, endast hiragana: しのび).
Det är en av de tre huvudkällorna till japanska ord, tillsammans med yamato kotoba (kanji: 大和言葉, hiragana: やまとことば), även känt som wago (kanji: 和語, hiragana: わご), eller inhemska japanska ord, och gairaigo (kanji: 外来語, hiragana: がいらいご), eller låneord som lånats från andra språk än kinesiska (särskilt engelska sedan tiden efter andra världskriget).
Historisk bakgrund
Kingo/kanji kom till Japan i flera vågor, framför allt med buddhismens införande och kulturutbyte med Kina och Korea från 500– till 900-talet. Under perioderna Asuka, Nara och Heian lånades stora mängder vokabulär och skriftteknik in. Många termer för religion, administration, filosofi och teknik kom från klassisk kinesiska och buddhistiska texter.
Likalternativen i influensperioder brukar delas in i historiska läsningar av kinesiska till japanska, exempelvis go-on (tidiga lån främst från Wu-regionen via Korea), kan-on (lån under Tang-dynastin) och senare tō-on (handels- och kontaktord). Dessa olika vågor förklarar varför ett och samma kanji ibland har flera kinesiskt härledda uttal i japanskan.
Läsningar: on'yomi och kun'yomi
När kanji infördes fick tecknen två huvudtyper av uttal i japanskan:
- On'yomi (音読み) – det kinesiskt härledda uttalet. On'yomi används ofta i sammansatta kinesiska lånord (kango) och i många vetenskapliga eller formella termer, t.ex. 学校 (gakkō).
- Kun'yomi (訓読み) – den inhemska japanska läsningen som kopplats till tecknets betydelse. Dessa används ofta när kanji står ensamma eller i ord som är inhemska (wago), t.ex. 山 (yama).
Reglerna är inte absoluta — många ord är undantag, och vissa sammansättningar blandar läsningar.
Hur kango påverkat japanskans ljudsystem
Fonologisk anpassning skedde när kinesiska ord låntagits: japanskan utvecklade och accepterade slutna stavelser, långa vokaler (ō) och fördubblade konsonanter (sokuon, skrivet med っ). Dessa drag syns i ord som san (さん), gakkō (がっこう) och nō (のう). Innan dessa lån dominerade öppna stavelser (vokaländelser) i de inhemska orden.
Skrivsystemets förändring och ordsammansättning
Kanji blev grunden för skriftspråket och möjliggjorde att japanskan kunde skriva abstrakta och tekniska begrepp. Många kango bildas som sammansättningar (jukugo) där två eller flera kanji bildar ett nytt substantiv eller begrepp — till exempel 学生 (gakusei, "student") eller 政治 (seiji, "politik").
Semantik, register och användning
Kango har stor betydelse i det formella och skriftliga språket. Många vetenskapliga, juridiska, administrativa och tekniska termer är kango. Wago (inhemska ord) används ofta i vardagligt tal, känslomässiga uttryck och i traditionell poesi, medan gairaigo (moderna lånord, ofta från engelska) dominerar i modern vardaglig vokabulär för populärkultur, mat och teknik.
Skapade termer och återlån
Wasei kango är termer skapade i Japan med kanji för att namnge nya företeelser; i vissa fall har sådana japanskt skapade termer gått tillbaka till kinesiskan och andra språk i Östasien. Ett välkänt exempel är ofta nämnt i språkstudier: många moderna tekniska termer myntades i Japan och spreds vidare.
Språkliga fenomen kopplade till kango
- Ateji – användning av kanji för fonetisk stavning utan att beakta tecknens ursprungliga betydelse, t.ex. vissa historiska stavningar för utländska matnamn.
- Kalque och semantisk förändring – vissa lån har fått nya betydelser i japanskan jämfört med ursprungskinesiskan.
- Sammansättningsmönster – kango bildar ofta långa sammansättningar av morfem, vilket gör japanska effektivt för att skapa nya tekniska och abstrakta begrepp.
Exempel och jämförelser
Exempel på skillnad i uttal och ursprung:
- 山 – yama (wago, inhemskt ord) vs. san (on'yomi, kango-uttal)
- 学校 – gakkō (kango, skolord med kinesiskt lån)
- 電話 – denwa (ett exempel på ett modernt ord byggt med kanji; sådana termer kan spridas regionalt)
- 寿司 – sushi (exempel på ateji där kanji valts delvis av historiska/ljudliga skäl)
Betydelse i nutida japanska
Kango utgör en stor och synlig del av modern japanska, särskilt i skriftspråket och i områden som vetenskap, teknik, politik och utbildning. Samtidigt lever wago och gairaigo sida vid sida med kango, vilket ger japanskan dess typiska blandning av stilmärken och register.
Sammanfattning
Kango är kinesiskt ursprungliga ord i japanskan som har påverkat både ljudsystem och skrivsätt. De kom i flera vågor, gav upphov till on'yomi-läsningar och gjorde det möjligt att skriva och skapa abstrakta och tekniska termer. Tillsammans med inhemska ord (wago) och senare lån från andra språk (gairaigo) formar kango dagens japanska ordförråd och stilnivåer.
Kinesiska lånord i japanska jämfört med franska och latinska lånord i engelska
Det sägs att cirka 60-70 procent av de japanska orden kommer från kinesiska. På samma sätt som franska och latin är för engelskan används kinesiska lånord för att skapa formellt ordförråd och tekniska termer på japanska. Medan de inhemska engelska orden till exempel är "moon" och "horse", används de latinska termerna "luna" och "equus" för att skapa tekniska termer som "lunar calendar", en kalender som baseras på månen, och "equine science", studiet av hästar. På samma sätt är det inhemska japanska ordet för häst uma (kanji: 馬, hiragana: うま) medan den kinesiska termen är ba (kanji:馬, hiragana: ば), som används i termer som basha (kanji:馬車, hiragana: ばしゃ, som betyder hästvagn), jōba (kanji:乗馬, hiragana: じょうば, som betyder ridning) och gunba (kanji:軍馬, hiragana: ぐんば, som betyder krigshäst).
De flesta kinesiska lånord är substantiv och består ofta av mer än en kanji (kinesiska tecken som används på japanska). De flesta kanji har två olika typer av uttal, on'yomi (uttalet av de kanji som lånats från kinesiska) och kun'yomi (det inhemska uttalet av japanska ord som använder kanji). Yamato kotoba-ord använder kanjis kun'yomi. Medan japaner vanligtvis använder kun'yomi för ord med bara en kanji, som 火 (on'yomi: ka, som betyder eld) som uttalas hi, och 山 (on'yomi: san, -zan, som betyder: 火山) som uttalas yama, när man sätter ihop de två kanji, 火山, kommer ordet inte att uttalas av deras kun'yomi som hiyama, utan snarare kommer de att uttalas av deras on'yomi som kazan, vilket det sammansatta ordet eld+berg betyder "vulkan".
Kinesisk-japanska delar av talet
De flesta kinesiska lånord i japanska är substantiv, men de kan också användas för att skapa verb, adjektiv och adverbier. Även om de flesta japanska verb är japanska ord som har japanska som modersmål kan kinesiska låneord omvandlas till verb med hjälp av -suru-formen. Det kinesiska låneordet kinshi (kanji: 禁止, hiragana:きんし) är till exempel ett substantiv som betyder "förbud" eller "förbud", men om man lägger till -suru efteråt, som i kinshi-suru (kanji och hiragana: 禁止する, endast hiragana: きんしする), blir det ett verb som betyder "förbjuda" eller "förbjuda". Dessutom kan adjektiv bildas från substantiv genom att lägga till suffixet -teki (的). Medan ordet shikaku (kanji: 視覚, hiragana: しかく) till exempel är ett substantiv som betyder "syn" eller "synkänsla", blir det genom att lägga till -teki i efterhand till ordet shikaku-teki (kanji:視覚的, hiragana: しかくてき) som är ett adjektiv som betyder "visuell".
Kinesisk-japansk vokabulär uppfunnen i Japan
Även om kanji är en kinesisk uppfinning har japanerna också själva skapat många kinesiska ord som har tagits med i kinesiskan. Dessa ord kallas wasei-kango (kanji:和製漢語, hiragana: わせいかんご), vilket betyder "japansktillverkade kinesiska ord". Många av dessa ord beskriver saker som är unikt japanska, till exempel Shintō (kanji:神道, hiragana: しんとう), dōjō (kanji:道場, hiragana:どうじょう), Bushidō (kanji:武士道, hiragana:ぶしどう), matcha (kanji:抹茶, hiragana:まっちゃ) och seppuku (kanji:切腹, hiragana:せっぷく).
Eftersom Japan var det första östasiatiska landet som moderniserades var japanerna de första i Östasien som exponerades för ny teknik och nya studieområden, och därför var de första som utvecklade kinesiskt baserade namn för sådana saker, till exempel telefon (denwa, kanji:電話, hiragana: でんわ), vetenskap (kagaku, kanji:科学, hiragana:かがく) och filosofi (tetsugaku, kanji:哲学, hiragana: てつがく), och var och en av dessa termer har i kinesiskan antagits som diànhuà, kēxué och zhéxué i samma ordning. Detta fenomen kallas återlån.
Frågor och svar
F: Vad är det sinojapanska ordförrådet?
S: Med sino-japansk vokabulär avses kinesiska låneord i det japanska språket.
F: Hur hänger kinesiska och japanska samman?
S: Kinesiska är ett sino-tibetanskt språk medan japanska är ett isolerat språk, vilket innebär att inga kända språk är besläktade med det.
F: Vilket inflytande hade kinesiskan på japanskan?
S: Kinesiskan hade ett stort inflytande på japanskan och påverkade många delar av den, bland annat dess fonologi (hur den organiserar ljud) och dess vokabulär.
F: Hur påverkade införandet av kinesiska ord i japanskan stavelser?
S: Införandet av kinesiska ord i japanskan gjorde det möjligt för ord att ha slutna stavelser (stavelser som slutar på en konsonant), långa vokaler och långa konsonanter. Före detta hade stavelser i japanska ord endast öppna stavelser (ord som slutar på en vokal).
F: Vilka är de tre huvudsakliga källorna till japanska ord?
S: De tre huvudsakliga källorna till japanska ord är kinesisk-japansk vokabulär, yamato kotoba (även känd som wago), eller inhemska japanska ord, och gairaigo, eller låneord som lånats från andra språk än kinesiska (särskilt engelska sedan tiden efter andra världskriget).
F: Vad betyder "wago"?
S: Wago är en annan term för yamato kotoba som avser inhemska japanska ord.
Sök