Kinesisk-japansk vokabulär, kinesiska japanska ord eller kango (kanji: 漢語, hiragana: かんご) är kinesiska lånord i det japanska språket. De två språken är inte besläktade med varandra, eftersom kinesiska är ett sino-tibetanskt språk medan japanska är ett språkisolat språk (vilket innebär att inga kända språk är besläktade med det). Kinesiskan har dock haft ett stort inflytande på japanskan och har påverkat många delar av den, bland annat dess fonologi (hur den organiserar ljud) och dess ordförråd. Att inkludera kinesiska ord i japanskan ledde till att ord kunde ha slutna stavelser (stavelser som slutar på en konsonant), som orden san (kanji: 三, hiragana: さん, som betyder: tre) och udon (kanji:饂飩, hiragana: うどん) och för ord som har långa vokaler och långa konsonanter, som nō (kanji:能, hiragana: のう) och gakkō (kanji: 学校, hiragana: がっこう). Innan kinesiska ord kom in i det japanska språket hade stavelser i japanska ord endast öppna stavelser (ord som slutar på en vokal) som katana (kanji:刀, hiragana: かたな) och shinobi (kanji och hiragana: 忍び, endast hiragana: しのび).

Det är en av de tre huvudkällorna till japanska ord, tillsammans med yamato kotoba (kanji: 大和言葉, hiragana: やまとことば), även känt som wago (kanji: 和語, hiragana: わご), eller inhemska japanska ord, och gairaigo (kanji: 外来語, hiragana: がいらいご), eller låneord som lånats från andra språk än kinesiska (särskilt engelska sedan tiden efter andra världskriget).



Historisk bakgrund

Kingo/kanji kom till Japan i flera vågor, framför allt med buddhismens införande och kulturutbyte med Kina och Korea från 500– till 900-talet. Under perioderna Asuka, Nara och Heian lånades stora mängder vokabulär och skriftteknik in. Många termer för religion, administration, filosofi och teknik kom från klassisk kinesiska och buddhistiska texter.

Likalternativen i influensperioder brukar delas in i historiska läsningar av kinesiska till japanska, exempelvis go-on (tidiga lån främst från Wu-regionen via Korea), kan-on (lån under Tang-dynastin) och senare tō-on (handels- och kontaktord). Dessa olika vågor förklarar varför ett och samma kanji ibland har flera kinesiskt härledda uttal i japanskan.

Läsningar: on'yomi och kun'yomi

När kanji infördes fick tecknen två huvudtyper av uttal i japanskan:

  • On'yomi (音読み) – det kinesiskt härledda uttalet. On'yomi används ofta i sammansatta kinesiska lånord (kango) och i många vetenskapliga eller formella termer, t.ex. 学校 (gakkō).
  • Kun'yomi (訓読み) – den inhemska japanska läsningen som kopplats till tecknets betydelse. Dessa används ofta när kanji står ensamma eller i ord som är inhemska (wago), t.ex. 山 (yama).

Reglerna är inte absoluta — många ord är undantag, och vissa sammansättningar blandar läsningar.

Hur kango påverkat japanskans ljudsystem

Fonologisk anpassning skedde när kinesiska ord låntagits: japanskan utvecklade och accepterade slutna stavelser, långa vokaler (ō) och fördubblade konsonanter (sokuon, skrivet med っ). Dessa drag syns i ord som san (さん), gakkō (がっこう) och nō (のう). Innan dessa lån dominerade öppna stavelser (vokaländelser) i de inhemska orden.

Skrivsystemets förändring och ordsammansättning

Kanji blev grunden för skriftspråket och möjliggjorde att japanskan kunde skriva abstrakta och tekniska begrepp. Många kango bildas som sammansättningar (jukugo) där två eller flera kanji bildar ett nytt substantiv eller begrepp — till exempel 学生 (gakusei, "student") eller 政治 (seiji, "politik").

Semantik, register och användning

Kango har stor betydelse i det formella och skriftliga språket. Många vetenskapliga, juridiska, administrativa och tekniska termer är kango. Wago (inhemska ord) används ofta i vardagligt tal, känslomässiga uttryck och i traditionell poesi, medan gairaigo (moderna lånord, ofta från engelska) dominerar i modern vardaglig vokabulär för populärkultur, mat och teknik.

Skapade termer och återlån

Wasei kango är termer skapade i Japan med kanji för att namnge nya företeelser; i vissa fall har sådana japanskt skapade termer gått tillbaka till kinesiskan och andra språk i Östasien. Ett välkänt exempel är ofta nämnt i språkstudier: många moderna tekniska termer myntades i Japan och spreds vidare.

Språkliga fenomen kopplade till kango

  • Ateji – användning av kanji för fonetisk stavning utan att beakta tecknens ursprungliga betydelse, t.ex. vissa historiska stavningar för utländska matnamn.
  • Kalque och semantisk förändring – vissa lån har fått nya betydelser i japanskan jämfört med ursprungskinesiskan.
  • Sammansättningsmönster – kango bildar ofta långa sammansättningar av morfem, vilket gör japanska effektivt för att skapa nya tekniska och abstrakta begrepp.

Exempel och jämförelser

Exempel på skillnad i uttal och ursprung:

  • 山 – yama (wago, inhemskt ord) vs. san (on'yomi, kango-uttal)
  • 学校 – gakkō (kango, skolord med kinesiskt lån)
  • 電話 – denwa (ett exempel på ett modernt ord byggt med kanji; sådana termer kan spridas regionalt)
  • 寿司 – sushi (exempel på ateji där kanji valts delvis av historiska/ljudliga skäl)

Betydelse i nutida japanska

Kango utgör en stor och synlig del av modern japanska, särskilt i skriftspråket och i områden som vetenskap, teknik, politik och utbildning. Samtidigt lever wago och gairaigo sida vid sida med kango, vilket ger japanskan dess typiska blandning av stilmärken och register.

Sammanfattning

Kango är kinesiskt ursprungliga ord i japanskan som har påverkat både ljudsystem och skrivsätt. De kom i flera vågor, gav upphov till on'yomi-läsningar och gjorde det möjligt att skriva och skapa abstrakta och tekniska termer. Tillsammans med inhemska ord (wago) och senare lån från andra språk (gairaigo) formar kango dagens japanska ordförråd och stilnivåer.