James Ramsay MacDonald FRS (född James McDonald Ramsay; 12 oktober 1866–9 november 1937) var en brittisk politiker och premiärminister i Storbritannien vid tre tillfällen. Han spelade en central roll i uppbyggnaden av Labourpartiet och blev partiets första statsminister 1924. Hans tredje tid som premiärminister kom under den djupa ekonomiska krisen i samband med den stora depressionen, då han bildade en så kallad "nationell regering" där majoriteten av parlamentsledamöterna kom från det brittiska konservativa partiet. Som följd uteslöts han ur Labourpartiet och blev en av de mest omstridda politiska gestalterna i mellankrigstidens Storbritannien.

Tidiga år och utbildning

MacDonald föddes som oäkta barn i Lossiemouth i Skottland. Han gick i grundskola och senare i gymnasieskola, och arbetade efter skolåren en tid som lärare vid sin gamla skola. År 1885 gick han med i det socialdemokratiska förbundet och engagerade sig tidigt i arbetarrörelsens och socialistiska kretsars frågor.

1886 flyttade MacDonald till London där han började arbeta som revisor. Den 13 november 1887 bevittnade han det som kom att kallas Bloody Sunday i London, ett händelseförlopp som berörde honom djupt och ledde till att han publicerade en pamflett i media. Parallellt engagerade han sig i skotska frågor bland skottar i London och talade för idén om mer autonomi för Skottland under parollen "Scotland for Scotland". Han studerade också kvällstid vid Birkbeck Literary and Scientific Institution, men tvingades avbryta studierna inför tentamen på grund av nervös utmattning.

Uppbyggnad av politisk karriär och Labour

Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet blev MacDonald en framträdande figur inom de krafter som sökte politisk representation för arbetarklassen. Han bidrog till organisatoriskt arbete som stärkte det som senare blev Labourpartiet och arbetade för ett samarbete mellan fackföreningar och socialistiska grupper. Genom åren steg han i graderna inom partiet och blev en av dess ledande parlamentariker och talare.

Premiärministertiderna

MacDonald blev Storbritanniens första Labourpremiärminister i januari 1924, då han bildade en svag minoritetsregering. Regeringen genomförde flera socialpolitiska åtgärder, bland annat insatser för billiga hyresrätter för arbetarklassen, men satt kort tid och föll efter politiska konflikter som bland annat innefattade så kallade Campbell-fallet och den uppmärksammade Zinoviev-breven, vilka bidrog till misstro mot regeringen.

Efter valvinsten 1929 ledde MacDonald återigen en Labourregering (1929–1931) när landet redan mötte ekonomiska svårigheter. Den globala nedgången och stigande arbetslöshet skapade stor press på statens finanser. I den djupa krisen 1931 bildade MacDonald en nationell regering med stöd från konservativa och liberala ledamöter i syfte att hantera budgetnödläget och upprätthålla förtroendet för finanspolitiken. Beslutet att samarbeta brett med konservativa grupper ledde till att han uteslöts ur Labourpartiet, och den nationella regeringen kom att domineras av konservativa ministrar. Efter den stora valframgången för den nationella regeringen 1931 satt MacDonald kvar som premiärminister tills 1935, då han avgick och ersattes av Stanley Baldwin.

Kontroverser, kritik och historisk bedömning

MacDonalds agerande 1931 uppfattades av många inom arbetarrörelsen som ett svek mot partiets och klassens intressen. Kritik riktades mot att han i praktiken gav konservativa stor politisk makt och att den nationella regeringen försvagade Labour som organiserad opposition. Samtidigt försvarar vissa historiker och samtida förespråkare MacDonald med att hans prioritet var att stabilisera ekonomin och undvika ett större sammanbrott i en svår tid.

Hans politiska arv är därför komplext: å ena sidan banade hans tidiga arbete och hans första regeringar väg för sociala reformer och stärkt politisk representation för arbetarklassen; å andra sidan gör hans roll i bildandet av den nationella regeringen att han ofta framställs som en kontroversiell figur i Labourpartiets historia.

Senare år och död

Efter att ha lämnat statsministerposten 1935 fortsatte MacDonald vara verksam politiskt men aldrig mer i samma dominerande position. Han avled den 9 november 1937. Hans liv och karriär studeras fortfarande för de dilemma och val han stod inför i en tid av stora politiska och ekonomiska omvälvningar.