Kungarnas böcker | uppsättning av böcker i Gamla testamentet
Kungaböckerna är en samling böcker i Gamla testamentet. Både judendomen och kristendomen ser dem som en del av Bibeln. Kungaböckerna beskriver Israels kungars historia från slutet av Davids styre fram till tiden för den babyloniska exilen (de skriver alltså om en tidsperiod på cirka 450 år). Efter en lång beskrivning av Salomos styre skriver 1 och 2 Kungaböckerna om hur Israels rike delades och visar sedan hur Israels rike och Juda rike utvecklades.
Titel
| Gamla testamentet Böcker i det gamla avtalet som är gemensamma för alla kristna
Ytterligare böcker (gemensamma för katoliker och ortodoxa)
Grekiska och slaviska ortodoxa kyrkan
Georgiska ortodoxa
Den här lådan: · se · prata · redigera |
1 och 2 Kungaböckerna, liksom 1 och 2 Samuelsboken och 1 och 2 Krönikeböckerna är faktiskt en enda bok. Den kallades helt enkelt "Kungaböcker". Den delades dock upp i två böcker av översättarna av Septuaginta (den grekiska översättningen av Gamla testamentet), och därför skrevs den som 1 och 2 Kungaböcker i den latinska översättningen och många andra versioner.
Uppdelningen mellan 1 och 2 Kungaböckerna gjordes efter att Ahab i det norra riket (22:37) och Josafat i det södra riket (22:50) hade dött.
Författare och källor
Det är inte säkert att man vet vem som är författaren till 1 och 2 Kungaböckerna. Den judiska traditionen säger att Jeremia skrev 1 och 2 Kungaböckerna, men det tror man vanligtvis inte idag. Vem författaren än var så kände han till Mosebokens bok, liksom många av Israels profeter. Han använde också många källor, som "Salomos årsböcker" (11:41, NIV), "boken om Israels kungars årsböcker" (14:19 NIV) och "boken om Juda kungars årsböcker" (14:29 NIV)". Förmodligen användes andra källor, t.ex. de som finns i Krönikeboken).
Kronologi
1 och 2 Kungaböckerna ger mycket kronologisk information. Man anger hur länge varje kung regerar, och ofta ges även annan information, till exempel vilken ålder han eller hon hade när han eller hon blev kung och om han eller hon var en bra ledare.
Genom att sammanföra bibliska uppgifter med de uppgifter som ges i assyriska kronologiska register är det troligt att år 853 f.Kr. är Ahabs dödsår, och år 841 är det år då Jehu började regera. Man kan alltså veta att rikets delning skedde 930 f.Kr. och att Samaria besegrades av assyrierna 722 f.Kr. och att Jerusalem föll till babylonierna 586 f.Kr.
Uppgifterna om sambandet mellan Israels och Juda kungars regeringstid har vissa problem som man länge har undrat över. På senare tid har dock de flesta av dessa problem lösts genom att man har erkänt saker som möjligheter till regeringstider som överlappar varandra, söner som regerar tillsammans med sina fäder, skillnader i den tid på året då en kungs styre officiellt inleddes och skillnader i synen på en kungs första år.
Teman
Kungar och förbund
I 1 och 2 Kungaböckerna anges inte exakt dess syfte eller tema, men det är högst troligt att författaren ville skriva sitt material som en fortsättning, nästa bok efter Samuelsböckerna: en historia om kungarna enligt förbundet.
Författaren försökte inte visa en social, politisk eller ekonomisk historia om Israels kungar som de flesta historiker gör idag. Han skriver om Omri, som var en mycket mäktig kung och en viktig politisk person, i bara sex verser (16:23-28) och säger helt enkelt att han "gjorde det onda i Herrens ögon" (16:25, NIV). Även Jerobeam den andre, som var kung över norra Israel när det var som mäktigast, skrivs om mycket kort (2 Kung 14:23-29).
Han skriver inte heller något om Josias, Juda kung, första år, men ger en lång beskrivning av hur de börjar hålla förbundet igen under hans 18:e år som kung (2 Kungaboken 22:3-23:28).
De kungar som det skrivs mest om i Kungaböckerna är de kungar som antingen höll förbundet väl, bröt det mycket illa eller hade ett viktigt möte med en av Guds profeter. Ahab, Omris son, och Manasse bröt förbundet så att det var farligt för Israel, så författaren skrev mycket om dem båda; Hiskia (2 Kungaböckerna 18:1-20:21) och Josia (2 Kungaböckerna 22:1-23:29) skrivs det mycket om för att de försökte påminna folket om sina förbundslöften. De är de enda två kungarna som författaren verkligen är nöjd med för deras lojalitet mot Herren.
En annan viktig del av 1 och 2 Kungaböckerna är att författaren visar sambandet mellan profetior och hur de förverkligas i historien. Minst 11 profetior är skrivna för att vara sanna. Författaren visar också hur viktiga profeterna är som budbärare från Gud för att tala om för Israels kungar och folk att komma tillbaka till Gud. Vanligtvis lyssnade ingen på deras varningar (till exempel Ahija, Semaja, Mika, Jona, Jesaja, Hulda), men författaren skriver mycket om profeterna Elia och Elisa. En välkänd berättelse är den om Elia på berget Karmel, när han åkallar Gud och ett mirakel sker, vilket visar att Israels Gud är den enda sanna Guden. Strax före miraklet hade en annan stam åkallat sina falska gudar, vilket ledde till att inget mirakel inträffade.
Frågor och svar
F: Vad är kungaböcker?
S: Kungaböckerna är en uppsättning böcker i Gamla testamentet som betraktas som en del av Bibeln av både judendom och kristendom.
F: Vad beskriver den?
S: Kungaböckerna beskriver Israels kungars historia från slutet av Davids styre till tiden för den babyloniska exilen, vilket omfattar ungefär 450 år.
F: Vad skrivs det om Salomos styre?
S: Den ger en lång beskrivning av Salomos styre.
F: Hur delades Israel upp?
S: I 1 och 2 Kungaböckerna skrivs det om hur Israels rike delades upp i två delar - Israels rike och Juda rike.
Fråga: Vem skrev dessa böcker?
Svar: Det är inte känt vem som skrev dessa böcker, men de tros vara skrivna av flera författare under en viss tidsperiod.
F: När ägde denna period rum?
S: Denna period ägde rum mellan slutet av Davids regeringstid och tiden före den babyloniska exilen, vilket omfattar cirka 450 år.
Fråga: Vilken betydelse har de för judendomen och kristendomen? Svar: Kungaböckerna är viktiga för både judendomen och kristendomen eftersom de utgör en del av deras religiösa skrifter.
