Wernher Magnus Maximilian Freiherr von Braun (23 mars 1912-16 juni 1977) var en tysk ingenjör och vetenskapsman. Han arbetade som raketkonstruktör mellan 1930-talet och 1970-talet. Vissa säger att han var 1900-talets viktigaste raketingenjör. Han arbetade för nazisterna under andra världskriget. Efter andra världskriget reste han till USA. Där arbetade han för NASA. År 1955, tio år efter att ha kommit in i landet, blev von Braun amerikansk medborgare.

Han var en av utvecklarna av V-2-raketen, den första raketen som flög upp i rymden. Han utvecklade också Saturn V-raketen, som tog människor till månen 1969.

Tidigt liv och utbildning

Wernher von Braun föddes i Wirsitz (nu Wyrzysk i Polen) och växte upp i en aristokratisk tysk familj med intresse för teknik och vetenskap. Han studerade teknisk fysik och raketteknik vid tyska universitet och doktorerade tidigt i sin karriär. Redan under 1930-talet blev han en ledande figur i den tyska raketforskningen och arbetade vid testplatsen i Peenemünde, där många av hans tidiga idéer och prototyper utvecklades.

Arbete under andra världskriget och etiska frågor

Under kriget ledde von Braun utvecklingen av V-2-raketen, världens första långräckviddiga styrda ballistiska robot. V-2 användes militärt av Tyskland och var tekniskt banbrytande, men produktionen skedde under omständigheter som väckt omfattande kritik: raketerna tillverkades i fabriker som Mittelwerk där tusentals tvångsarbetare från koncentrationsläger utnyttjades och där många dog. Von Brauns roll i nazistregimens krigsprogram har sedan dess varit föremål för omfattande historisk debatt och etisk prövning.

Historiskt dokumenteras också att von Braun blev medlem i NSDAP 1937 och erhöll anknytning till SS 1940. Han har senare uppgett att medlemskapen delvis var ett sätt att få skydd för sitt forskningsarbete, men frågor om ansvar och medverkan i krigets grymheter är centrala i bedömningen av hans arv.

Flytten till USA och arbete för amerikansk rymdverksamhet

Efter krigsslutet fördes von Braun och många av hans kollegor till USA i ett hemligt program som kallas Operation Paperclip. I USA arbetade han först för amerikanska armén och deltog i utvecklingen av ballistiska missiler som Redstone och andra tidiga raketer. Hans grupp placerades till sist i Huntsville, Alabama, där han bidrog till att bygga upp ett av USA:s viktigaste raketcenter.

När NASA bildades blev von Braun en nyckelfigur i den amerikanska rymdfärdsprogrammet. Han var chef för Marshall Space Flight Center och ledde utvecklingen av den kraftfulla Saturn V-raketen — den bärraket som behövdes för att föra astronauter till månen under Apollo-programmet. Saturn V:s framgång kulminerade i Apollo 11:s månlandning 1969.

Populärvetenskap och senare karriär

Utöver sitt tekniska arbete var von Braun en välkänd förespråkare för bemannad rymdfart. Han medverkade i populärvetenskapliga program, skrev artiklar och höll föreläsningar som bidrog till att skapa opinion för rymdprogrammet. Efter sin tid på NASA gick han vidare till arbete i industrin och bedrev även konsultverksamhet.

Arv och kontrovers

Wernher von Braun hyllas ofta som en av raketteknikens främsta konstruktörer och en central gestalt bakom människans första färder till månen. Samtidigt är hans arbete under nazitiden och kopplingen till tvångsarbete i samband med V-2-produktionen en permanent del av hans eftermäle. Historiker och etikdebatter fortsätter att väga hans vetenskapliga bidrag mot de moraliska konsekvenserna av hans handlingar och samarbeten under kriget.

Avsked och död

Von Braun blev amerikansk medborgare 1955 och fortsatte verka inom rymd- och försvarssektorn fram till början av 1970-talet. Han avled den 16 juni 1977. Hans tekniska idéer och projekt har haft långvarig betydelse för både rymdteknik och populär bild av rymdfärder.

Sammanfattning: Wernher von Braun var en inflytelserik raketingenjör som spelade huvudroller i både tysk och amerikansk raketforskning. Hans tekniska framgångar — inte minst utvecklingen av V-2 och Saturn V — förändrade rymdfartens möjligheter, men hans kopplingar till nazistregimen och användningen av tvångsarbete gör hans personliga och professionella arv komplext och kontroversiellt.