Wernher von Braun — tysk-amerikansk raketingenjör och NASA-pionjär
Wernher von Braun — tysk‑amerikansk raketingenjör och NASA‑pionjär bakom V‑2 och Saturn V; kontroversiell vetenskapsman som formade rymdkapplöpningen.
Wernher Magnus Maximilian Freiherr von Braun (23 mars 1912-16 juni 1977) var en tysk ingenjör och vetenskapsman. Han arbetade som raketkonstruktör mellan 1930-talet och 1970-talet. Vissa säger att han var 1900-talets viktigaste raketingenjör. Han arbetade för nazisterna under andra världskriget. Efter andra världskriget reste han till USA. Där arbetade han för NASA. År 1955, tio år efter att ha kommit in i landet, blev von Braun amerikansk medborgare.
Han var en av utvecklarna av V-2-raketen, den första raketen som flög upp i rymden. Han utvecklade också Saturn V-raketen, som tog människor till månen 1969.
Tidigt liv och utbildning
Wernher von Braun föddes i Wirsitz (nu Wyrzysk i Polen) och växte upp i en aristokratisk tysk familj med intresse för teknik och vetenskap. Han studerade teknisk fysik och raketteknik vid tyska universitet och doktorerade tidigt i sin karriär. Redan under 1930-talet blev han en ledande figur i den tyska raketforskningen och arbetade vid testplatsen i Peenemünde, där många av hans tidiga idéer och prototyper utvecklades.
Arbete under andra världskriget och etiska frågor
Under kriget ledde von Braun utvecklingen av V-2-raketen, världens första långräckviddiga styrda ballistiska robot. V-2 användes militärt av Tyskland och var tekniskt banbrytande, men produktionen skedde under omständigheter som väckt omfattande kritik: raketerna tillverkades i fabriker som Mittelwerk där tusentals tvångsarbetare från koncentrationsläger utnyttjades och där många dog. Von Brauns roll i nazistregimens krigsprogram har sedan dess varit föremål för omfattande historisk debatt och etisk prövning.
Historiskt dokumenteras också att von Braun blev medlem i NSDAP 1937 och erhöll anknytning till SS 1940. Han har senare uppgett att medlemskapen delvis var ett sätt att få skydd för sitt forskningsarbete, men frågor om ansvar och medverkan i krigets grymheter är centrala i bedömningen av hans arv.
Flytten till USA och arbete för amerikansk rymdverksamhet
Efter krigsslutet fördes von Braun och många av hans kollegor till USA i ett hemligt program som kallas Operation Paperclip. I USA arbetade han först för amerikanska armén och deltog i utvecklingen av ballistiska missiler som Redstone och andra tidiga raketer. Hans grupp placerades till sist i Huntsville, Alabama, där han bidrog till att bygga upp ett av USA:s viktigaste raketcenter.
När NASA bildades blev von Braun en nyckelfigur i den amerikanska rymdfärdsprogrammet. Han var chef för Marshall Space Flight Center och ledde utvecklingen av den kraftfulla Saturn V-raketen — den bärraket som behövdes för att föra astronauter till månen under Apollo-programmet. Saturn V:s framgång kulminerade i Apollo 11:s månlandning 1969.
Populärvetenskap och senare karriär
Utöver sitt tekniska arbete var von Braun en välkänd förespråkare för bemannad rymdfart. Han medverkade i populärvetenskapliga program, skrev artiklar och höll föreläsningar som bidrog till att skapa opinion för rymdprogrammet. Efter sin tid på NASA gick han vidare till arbete i industrin och bedrev även konsultverksamhet.
Arv och kontrovers
Wernher von Braun hyllas ofta som en av raketteknikens främsta konstruktörer och en central gestalt bakom människans första färder till månen. Samtidigt är hans arbete under nazitiden och kopplingen till tvångsarbete i samband med V-2-produktionen en permanent del av hans eftermäle. Historiker och etikdebatter fortsätter att väga hans vetenskapliga bidrag mot de moraliska konsekvenserna av hans handlingar och samarbeten under kriget.
Avsked och död
Von Braun blev amerikansk medborgare 1955 och fortsatte verka inom rymd- och försvarssektorn fram till början av 1970-talet. Han avled den 16 juni 1977. Hans tekniska idéer och projekt har haft långvarig betydelse för både rymdteknik och populär bild av rymdfärder.
Sammanfattning: Wernher von Braun var en inflytelserik raketingenjör som spelade huvudroller i både tysk och amerikansk raketforskning. Hans tekniska framgångar — inte minst utvecklingen av V-2 och Saturn V — förändrade rymdfartens möjligheter, men hans kopplingar till nazistregimen och användningen av tvångsarbete gör hans personliga och professionella arv komplext och kontroversiellt.
Tidigt liv
Von Braun föddes i Wirsitz (idag Wyrzysk) i Polen den 23 mars 1912. Hans far var generaldirektör för en viktig bank. Under Weimarrepubliken var hans far livsmedels- och jordbruksminister Magnus Freiherr von Braun. Von Brauns mor var Emmy von Quistorp, dotter till en medlem av det preussiska överhuset.
År 1920 flyttade han till Berlin. Under de första skolåren gick von Braun i en fransk gymnasieskola i Berlin. Vid 13 års ålder fick han ett teleskop. Denna gåva väckte hans intresse för astronomi. På grund av dåliga betyg var von Braun tvungen att gå på en internatskola i närheten av Weimar 1925. För sina extrapengar köpte han boken Die Rakete zu den Planetenräumen (på engelska: The Rocket into Interplanetary Space) av Hermann Oberth, som ligger till grund för den moderna raketforskningen. År 1928 gick han på internatskolan Hermann-Lietz-Internat på den tyska ön Spiekeroog. År 1930 avlade han sina slutprov med godkänt resultat.
Sommaren 1930 började han studera vid Berlins tekniska universitet. Von Braun studerade också vid ETH Zürich 1931. I slutet av september 1931 återvände han till Berlin.
Tysk karriär
1933 började von Braun arbeta på raketer för den tyska armén. Den 27 juli 1934 fick han en doktorsexamen från Berlins tekniska universitet. "Max" och "Moritz", två raketer som han utvecklade, flög så högt som 2 200 meter i december 1934. Testerna gjordes i en liten by i Kummersdorf i Tyskland. År 1936 utvecklade von Braun och hans team nästa generations raketer, A-3. Testområdet i Kummersdorf var för litet för denna nyutvecklade raket. Tillsammans med sitt team på cirka 90 personer var han tvungen att flytta till ett större testområde i Peenemünde.
1937, när nazisterna var vid makten, gick han med i S.S.. Von Braun arbetade i Peenemünde mellan 1937 och 1945. Där började han utveckla en ny raket kallad A4 (Aggregat 4). Efter några tester döptes raketen om till V-2. "V" står för det tyska ordet "Vergeltung", som betyder hämnd. Detta var den första ballistiska missilen med lång räckvidd som användes i krig. Den kunde bära en stridsspets på ett ton upp till 80 kilometer upp i luften och färdas hundratals kilometer till ett mål. År 1943 inledde Tyskland en massproduktion av denna raket med hjälp av tusentals koncentrationslägerfångar som fabriksarbetare. De avfyrade tusentals av dessa raketer mot mål i Antwerpen och Storbritannien, särskilt London. Mer än 1 700 V-2-raketer landade på Antwerpen och dödade mer än 3 700 människor. Von Braun och hans team började utveckla de nya generationerna av dessa raketer, V-9 och V-10, som var avsedda för mål i USA.
Amerikansk karriär
Tidiga år
Von Braun och omkring 100 andra vetenskapsmän fördes till USA 1945 efter att de hade kapitulerat. De började arbeta för USA:s armé i Fort Bliss i Texas, där de instruerade amerikanska soldater i hur man skjuter upp erövrade V-2:or. Han blev amerikansk medborgare 1955. Under 1950-talet försökte von Braun få stöd för ett amerikanskt rymdprogram. När Sovjetunionen lanserade Sputnik startade USA äntligen ett rymdprogram. Till en början var det flottan som hade ansvaret, men deras första Vanguard-satellit förstördes när raketen exploderade på uppskjutningsrampen i december 1957. Satellitprogrammet gavs till armén och den mer erfarne von Braun kunde börja arbeta med resten av sitt team. Redstone-raketen satte en satellit i omloppsbana den 31 januari 1958.
Huntsville och NASA
1950 började Von Braun arbeta vid arméns nya Redstone Arsenal i Huntsville, Alabama, som senare blev NASA:s Marshall Space Flight Center. Där utvecklade han och hans team Redstone-missilen, som liknar V-2. År 1959 överfördes Von Braun och andra tyskar till NASA tillsammans med all arméns rymdverksamhet. Hans sista och mest framgångsrika raket var Saturn V, som förde astronauter till månen. Efter Apollo 11:s månlandning 1969 minskade dock allmänhetens stöd för rymdprogrammet. 1972 pensionerade von Braun sig från NASA och började arbeta för Fairchild Industries i Maryland.
Senare år
1972 lämnade von Braun NASA. Han började arbeta inom den privata sektorn. Han drog sig tillbaka från sitt arbete i januari 1977 eftersom han var sjuk. Samma år dog han vid 65 års ålder i tjocktarmscancer.
Von Braun framför en raket
Efter hans död
Von Brauns arbete kunde ge mänskligheten en bredare syn på universum. Hans raketer fortsatte att tillverkas främst som missiler. Fler av dem användes faktiskt för satellituppskjutningar, månlandningar och utforskning av det djupa rymden.
Frågor och svar
F: Vem var Wernher von Braun?
S: Wernher von Braun var en tysk ingenjör och vetenskapsman som arbetade som raketkonstruktör mellan 1930-talet och 1970-talet.
F: Vad gjorde Wernher von Braun under andra världskriget?
S: Wernher von Braun arbetade för nazisterna under andra världskriget.
F: Vart tog Wernher von Braun vägen efter andra världskriget?
S: Wernher von Braun åkte till USA efter andra världskriget.
F: Vad gjorde Wernher von Braun för NASA?
S: Wernher von Braun arbetade för NASA.
F: När blev Wernher von Braun amerikansk medborgare?
S: Wernher von Braun blev amerikansk medborgare 1955, tio år efter att han kom till landet.
Fråga: Vad var V-2 raketen?
S: V-2-raketen var den första raketen som flög upp i yttre rymden.
F: Vad var Saturnus V-raketen?
S: Saturnus V-raketen var en raket som utvecklades av Wernher von Braun och som tog människor till månen 1969.
Sök