Amerikanska rödhaken (Turdus migratorius) – fakta, utbredning och beteende

Denna art beskrevs första gången 1766 av Linné. Den beskrevs i den tolfte upplagan av hans Systema naturae. Han kallade den Turdus migratorius.

Den amerikanska rödhaken är en stor sångfågel. Den har en rund kropp. Den har långa ben. Den har en lång svans. Den har en lång, gul näbb. Den är mörk gråbrun på huvudet, ryggen, vingarna och svansen. Den har ett orangerött bröst. Det finns en vit fläck på undersidan av buken, nära svansen. Detta kan man se när den flyger. Den amerikanska rödhaken som lever i västra Nordamerika är mycket blek (blek betyder ljus i färgen). Amerikanska rödhakar som lever i östra Kanada är mycket ljusa. De har en vit strupe. Den har svarta ränder i den. Honorna har ett ljusare gråbrunt huvud än hanarna. De har också ljusare orangeröda bröst. En ung amerikansk rödhake (kallad juvenil) är också ljusare än hanen. Den har mörka fläckar på bröstet. Båda könen är 20-28 cm långa. De har ett vingspann på 31-40 cm. Amerikanska rödhakar som lever i västra Nordamerika är mycket bleka. Amerikanska rödhakar som lever i östra Kanada är mycket ljusa.

Den amerikanska rödhaken fick sitt namn efter den europeiska rödhaken. Det beror på att den europeiska rödhaken har ett starkt orangerött ansikte och bröst. De två arterna är inte nära besläktade.

Den amerikanska rödhaken har sju underarter. De är mycket svåra att skilja åt och de häckar med varandra.

Den amerikanska rödhaken finns i hela Nordamerika. Den finns från Alaska och Kanada söderut till Mexiko. De flesta rödhakar övervintrar i Florida och Gulfstaterna till Mexiko och Stillahavskusten. Ibland övervintrar den i södra Kanada och norra USA.

Den amerikanska rödhaken är en sällsynt vagabond i Västeuropa. De flesta av de amerikanska rödhakarna har hittats i Storbritannien. Den senaste observationen av en rödhake i Storbritannien gjordes i januari 2007. Den har också varit en vagabond på Grönland, Jamaica, Hispaniola, Puerto Rico och Belize.

Rödhaken finns i många olika typer av livsmiljöer. Några av dem är trädgårdar, parker, gårdar, fält, betesmarker, tundra, skogsmarker, tallskogar och buskmarker. De gillar öppna områden på marken för att äta. De gillar områden med träd eller buskar för att föröka sig och sova.

Den amerikanska rödhaken har ett stort utbredningsområde. Man uppskattar att dess utbredningsområde är 16 miljoner kvadratkilometer. Man uppskattar också att det finns cirka 320 miljoner enskilda rödhakar. Enligt IUCN:s rödlista anses arten inte nå hotet om nedgång. Den anses därför vara minst oroväckande.

Förr dödade man rödhakar för sitt kött. De dödades i sydstaterna. Köttet ansågs vara en mycket god mat. Den amerikanska rödhaken är numera skyddad i USA genom lagen om flyttfåglar (Migratory Bird Act).

Den amerikanska rödhaken är mest aktiv under dagen. På vintern samlas den i stora flockar på natten. De sover tillsammans i tät vegetation. Under dagen delas dessa stora vinterflockar upp i mindre flockar. De äter i dessa mindre flockar. Under sommaren är rödhaken mindre social. Detta beror på att de försvarar sina häckningsområden.

Unga rönnar tillbringar sina första fyra månader i närheten av sin häckningsplats. Därefter samlas de tillsammans med andra rödhakar innan de flyttar till sina övervintringsplatser.

Diet

Den amerikanska rödhaken äter ryggradslösa djur. På våren äter de gärna daggmaskar och sniglar. Några andra ryggradslösa djur som rödhaken äter är skalbaggar, larver och larver. Den äter även frukter och bär. Några typer av bär som de gillar att äta är aronia, hagtornsbär, kornellbär, sumakfrukter och enbär.

Den amerikanska rödhaken börjar häcka strax efter att den har återvänt till norra Nordamerika efter att ha tillbringat vintern i söder. Den är en av de första nordamerikanska fåglarna som lägger ägg. Den har två till tre kullar (en kull är en grupp av ungar) varje häckningssäsong. Häckningssäsongen börjar i april och slutar i juli. Den är en av de första fåglarna som sjunger i gryningen. Dess sång består av flera små grupper av ljud som upprepas.

Nest

Honan väljer själv var hon vill göra boet. Hon gör vanligtvis boet på en eller flera grenar som är dolda i löv. I väst gör honan boet på marken eller i buskage. I Alaska gör honan boet på en klippa. Honan gör boet. Hon börjar med insidan. Hon använder gräs och pinnar för att göra en skålformad mittpunkt. Andra saker som honan använder är papper, fjädrar, rotskott och mossa. När mitten är klar använder hon lera på utsidan av boet för att göra det starkare. Därefter lägger hon mjukt gräs i koppen. Boet är vanligtvis 15,2 till 20,3 cm långt. Det är 7,6 till 15,2 cm högt (3 till 6 tum).

Ägg och ungar

Honan lägger 3 till 5 ägg i boet. Äggen är blå eller blågröna. De är 2,8-3 cm långa. De är 2,1 cm breda. Endast honan ruvar äggen (ruva innebär att den vuxna personen sitter på äggen och håller dem varma och hjälper ungarna inuti att växa). Det tar 12 till 14 dagar innan äggen kläcks.

De första dagarna har ungarna inga fjädrar och ögonen är stängda. Ungarna lever i boet i ungefär 13 dagar. När ungarna blir äldre skyddar honan dem endast på natten och vid dåligt väder. När ungarna lämnar boet följer de sina föräldrar runt och tigger mat åt dem.

Båda föräldrarna hjälper till att mata och skydda de flygande (flygande betyder en ung fågel som just har lärt sig flyga) ungarna tills de kan leva på egen hand. De vuxna fåglarna ger ifrån sig ett larmsignal för att varna ungarna om att det finns ett rovdjur i närheten. Föräldrarna attackerar då rovdjuret. Några av de rovdjur som de attackerar är katter och hundar. De ger sig även på människor om dessa kommer nära deras ungar. De flygande ungfåglarna kan bara flyga korta sträckor. Ungdomarnas färg hjälper dem att gömma sig bättre i buskar eller träd. Den här typen av färgning kallas kamouflage.

Fågelmätare har konstaterat att endast 25 % av de unga rödhakarna överlever sitt första år. En rödhake lever i genomsnitt i ungefär två år. Den längsta kända livslängden för en vild rödhake är 14 år.

Rovdjur

Ägg och unga rödhakar som fortfarande bor i boet äts upp av ekorrar och ormar. Vissa fåglar äter också ägg och unga rödhakar. När rödhakar äter tillsammans i flockar håller de utkik efter tecken på rovdjur. Om de ser ett rovdjur kommer de att ropa ett varningsrop. Ibland lägger den brunhuvade kosläpparen sina ägg i rödhakens bo. Detta kallas för parasitering av yngel. Rödhaken avvisar vanligtvis kosnäppans ägg. På grund av detta är det sällsynt att kohöken parasiterar på ruderatfågeln.

Sjukdom

Den amerikanska rödhaken är känd för att bära på en sjukdom som kallas West Nile Virus. Sjukdomen kommer från myggor. Det är först kråkor och gäss som dör av denna sjukdom. Den amerikanska rödhaken är mer ansvarig för överföringen av sjukdomen till människor. Detta beror på att den lever längre med sjukdomen än kråkorna och gässen. Detta gör att den kan sprida sjukdomen till fler myggor som sedan sprider sjukdomen till människor och andra djur.

Den amerikanska rödhaken är statsfågel i Connecticut, Michigan och Wisconsin. Den fanns också med på en kanadensisk 2-dollarsedel från 1986, men den finns inte längre med på sedeln.

Det finns en färg som är uppkallad efter den amerikanska rödhakens ägg. Den kallas för rödhakens äggblått.

Rödhaken anses vara en symbol för våren. Ett bra exempel är en dikt av Emily Dickinson. Den heter I Dreaded That First Robin So. Det finns andra dikter om vårens första rödhake. En av dem är The First Robin av dr William H. Drummond. Enligt författarens hustru bygger den på en falsk tro från Quebec. Tron säger att den som ser vårens första rödhake kommer att ha tur.