Amerikanska rödhaken (Turdus migratorius) – fakta, utbredning och beteende
Upptäck amerikanska rödhaken (Turdus migratorius) — fakta, utbredning, beteende, häckning och hot. En faktaspäckad guide för fågelintresserade och naturvänner.
Den amerikanska rödhaken (Turdus migratorius) är en välkänd och talrik flyttande sångfågel. Den är även kallad nordamerikansk rödhake och tillhör familjen trastfåglar, Turdidae. Namnet kommer från likheten i färgsättning med den europeiska rödhaken, som också har ett orangerött ansikte och bröst, men de två arterna är inte nära besläktade. Amerikanska rödhaken har sju vedertagna underarter; T. m. confinis är den mest avvikande underarten i utseende och utbredning.
Utseende och läten
Fullvuxna amerikanska rödhakar är medelstora trastar, cirka 23–28 cm långa med en vingbredd runt 31–41 cm. De har ett karakteristiskt orangerött bröst och gula ögonringar, medan rygg och vingar är gråbruna. Hanen är oftast något mörkare i huvudet än honan, och ungfåglar har ofta fläckig bröstteckning och blekare färger. Rödhakens sång är melodisk och varierad, ofta en serie klara, flödande fraser som används för att hävda revir och kommunicera under häckningstiden. Den har också flera kontakt- och varningsläten.
Utbredning och livsmiljö
Den amerikanska rödhaken finns i hela Nordamerika. Den häckar i stora delar av Kanada och USA och övervintrar i södra USA, Mexiko och delar av Centralamerika. Som märks i fält, kan den ibland vara en sällsynt vagabond i Västeuropa och den har rapporterats som vagabond på Grönland, Jamaica, Hispaniola, Puerto Rico och Belize. Rödhaken trivs i många typer av livsmiljöer—från öppna skogar och jordbrukslandskap till parker, trädgårdar och stadsmiljöer. Den föredrar öppna ytor på marken för att födosöka och områden med träd eller buskar för att häcka och sova.
Föda och beteende
Amerikanska rödhakar är allätare. De söker ofta föda på marken och ser man dem på gräsmattor är det vanligt att de hoppar fram och tillbaka för att hitta maskar och insekter. Födan består av marklevande ryggradslösa djur (som daggmaskar, skalbaggslarver och spindlar) och frukter och bär (såsom bär, körsbär och andra frukter) särskilt under höst och vinter då animalisk föda är mindre tillgänglig. Rödhaken kan också plocka frukt i buskar och träd och bidrar därigenom till fröspridning.
Häckning och ungar
Rödhaken börjar häcka strax efter att den återvänt till norra Nordamerika från vinterkvarteren i söder. Honan väljer var hon vill bygga boet och bygger det oftast i en växtlighetsskyddad gren eller buskage. Boet konstrueras av gräs, pinnar, papper, fjädrar, rotskott och mossa, ofta format som en skål och ibland förstärkt med lera eller lervälling.
Hon lägger vanligtvis 3–5 ägg (ofta fyra) som incuberas nästan uteslutande av honan i cirka 12–14 dagar. När ungarna kläcks matar båda föräldrarna dem intensivt; ungarna lämnar boet (flyger ut) efter ungefär 12–16 dagar men fortsätter få stöd och mat från föräldrarna under ett tag tills de klarar sig helt själva. Rödhaken kan ha flera kullar per säsong om förhållandena tillåter.
Predatorer, parasiter och hot
Ägg och ungar av rödhake äts av ekorrar, ormar, blåhakar, gråsuggor, kråkor och korpar. Vuxna fåglar jagas av hökar, katter och större ormar. Ibland lägger den brunhuvade kofågeln sina ägg i rödhakens bo—detta kallas för yngelparasitism. Rödhaken brukar dock vanligtvis avvisa kosnäppans ägg eller misslyckas med att föda upp parasitkycklingar i konkurrens med sina egna.
Andra hot mot lokalbestånd är habitatförlust, användning av bekämpningsmedel som minskar insektsfödan, kollisioner med fönster samt påfrestningar från klimatförändringar. Globalt bedöms arten dock som stabil, och IUCN:s rödlista kategoriserar den som minst oroväckande.
Relation till människor
Amerikanska rödhaken är en mycket vanlig syn i trädgårdar, parker och stadsmiljöer i Nordamerika och uppskattas för sitt sångliga beteende och förmåga att hitta föda på öppna gräsmattor. Den är också en av de mest studerade fåglarna för migration, beteende och ekologi, vilket gjort den till ett viktigt objekt för fågelskådning och naturstudier.
Underarter
Arten indelas i sju underarter med varierande utbredning och viss skillnad i fjäderdräkt och storlek. T. m. confinis är den mest annorlunda i utseende och förekommer i västra delar av utbredningsområdet. Övriga underarter är anpassade till allt från boreala skogar till mer öppna och tempererade landskap.
Etymologi
Denna art beskrevs första gången 1766 av Linné. Den beskrevs i den tolfte upplagan av hans Systema naturae. Han kallade den Turdus migratorius.
Beskrivning
Den amerikanska rödhaken är en stor sångfågel. Den har en rund kropp. Den har långa ben. Den har en lång svans. Den har en lång, gul näbb. Den är mörk gråbrun på huvudet, ryggen, vingarna och svansen. Den har ett orangerött bröst. Det finns en vit fläck på undersidan av buken, nära svansen. Detta kan man se när den flyger. Den amerikanska rödhaken som lever i västra Nordamerika är mycket blek (blek betyder ljus i färgen). Amerikanska rödhakar som lever i östra Kanada är mycket ljusa. De har en vit strupe. Den har svarta ränder i den. Honorna har ett ljusare gråbrunt huvud än hanarna. De har också ljusare orangeröda bröst. En ung amerikansk rödhake (kallad juvenil) är också ljusare än hanen. Den har mörka fläckar på bröstet. Båda könen är 20-28 cm långa. De har ett vingspann på 31-40 cm. Amerikanska rödhakar som lever i västra Nordamerika är mycket bleka. Amerikanska rödhakar som lever i östra Kanada är mycket ljusa.
Den amerikanska rödhaken fick sitt namn efter den europeiska rödhaken. Det beror på att den europeiska rödhaken har ett starkt orangerött ansikte och bröst. De två arterna är inte nära besläktade.
Den amerikanska rödhaken har sju underarter. De är mycket svåra att skilja åt och de häckar med varandra.
Ungdom
Utbredning och spridning
Den amerikanska rödhaken finns i hela Nordamerika. Den finns från Alaska och Kanada söderut till Mexiko. De flesta rödhakar övervintrar i Florida och Gulfstaterna till Mexiko och Stillahavskusten. Ibland övervintrar den i södra Kanada och norra USA.
Den amerikanska rödhaken är en sällsynt vagabond i Västeuropa. De flesta av de amerikanska rödhakarna har hittats i Storbritannien. Den senaste observationen av en rödhake i Storbritannien gjordes i januari 2007. Den har också varit en vagabond på Grönland, Jamaica, Hispaniola, Puerto Rico och Belize.
Livsmiljö
Rödhaken finns i många olika typer av livsmiljöer. Några av dem är trädgårdar, parker, gårdar, fält, betesmarker, tundra, skogsmarker, tallskogar och buskmarker. De gillar öppna områden på marken för att äta. De gillar områden med träd eller buskar för att föröka sig och sova.
Status
Den amerikanska rödhaken har ett stort utbredningsområde. Man uppskattar att dess utbredningsområde är 16 miljoner kvadratkilometer. Man uppskattar också att det finns cirka 320 miljoner enskilda rödhakar. Enligt IUCN:s rödlista anses arten inte nå hotet om nedgång. Den anses därför vara minst oroväckande.
Förr dödade man rödhakar för sitt kött. De dödades i sydstaterna. Köttet ansågs vara en mycket god mat. Den amerikanska rödhaken är numera skyddad i USA genom lagen om flyttfåglar (Migratory Bird Act).
Beteende
Den amerikanska rödhaken är mest aktiv under dagen. På vintern samlas den i stora flockar på natten. De sover tillsammans i tät vegetation. Under dagen delas dessa stora vinterflockar upp i mindre flockar. De äter i dessa mindre flockar. Under sommaren är rödhaken mindre social. Detta beror på att de försvarar sina häckningsområden.
Unga rönnar tillbringar sina första fyra månader i närheten av sin häckningsplats. Därefter samlas de tillsammans med andra rödhakar innan de flyttar till sina övervintringsplatser.
Diet
Den amerikanska rödhaken äter ryggradslösa djur. På våren äter de gärna daggmaskar och sniglar. Några andra ryggradslösa djur som rödhaken äter är skalbaggar, larver och larver. Den äter även frukter och bär. Några typer av bär som de gillar att äta är aronia, hagtornsbär, kornellbär, sumakfrukter och enbär.
Amerikansk rödhake som äter maskar
Uppfödning
Den amerikanska rödhaken börjar häcka strax efter att den har återvänt till norra Nordamerika efter att ha tillbringat vintern i söder. Den är en av de första nordamerikanska fåglarna som lägger ägg. Den har två till tre kullar (en kull är en grupp av ungar) varje häckningssäsong. Häckningssäsongen börjar i april och slutar i juli. Den är en av de första fåglarna som sjunger i gryningen. Dess sång består av flera små grupper av ljud som upprepas.
Nest
Honan väljer själv var hon vill göra boet. Hon gör vanligtvis boet på en eller flera grenar som är dolda i löv. I väst gör honan boet på marken eller i buskage. I Alaska gör honan boet på en klippa. Honan gör boet. Hon börjar med insidan. Hon använder gräs och pinnar för att göra en skålformad mittpunkt. Andra saker som honan använder är papper, fjädrar, rotskott och mossa. När mitten är klar använder hon lera på utsidan av boet för att göra det starkare. Därefter lägger hon mjukt gräs i koppen. Boet är vanligtvis 15,2 till 20,3 cm långt. Det är 7,6 till 15,2 cm högt (3 till 6 tum).
Ägg och ungar
Honan lägger 3 till 5 ägg i boet. Äggen är blå eller blågröna. De är 2,8-3 cm långa. De är 2,1 cm breda. Endast honan ruvar äggen (ruva innebär att den vuxna personen sitter på äggen och håller dem varma och hjälper ungarna inuti att växa). Det tar 12 till 14 dagar innan äggen kläcks.
De första dagarna har ungarna inga fjädrar och ögonen är stängda. Ungarna lever i boet i ungefär 13 dagar. När ungarna blir äldre skyddar honan dem endast på natten och vid dåligt väder. När ungarna lämnar boet följer de sina föräldrar runt och tigger mat åt dem.
Båda föräldrarna hjälper till att mata och skydda de flygande (flygande betyder en ung fågel som just har lärt sig flyga) ungarna tills de kan leva på egen hand. De vuxna fåglarna ger ifrån sig ett larmsignal för att varna ungarna om att det finns ett rovdjur i närheten. Föräldrarna attackerar då rovdjuret. Några av de rovdjur som de attackerar är katter och hundar. De ger sig även på människor om dessa kommer nära deras ungar. De flygande ungfåglarna kan bara flyga korta sträckor. Ungdomarnas färg hjälper dem att gömma sig bättre i buskar eller träd. Den här typen av färgning kallas kamouflage.
Fågelmätare har konstaterat att endast 25 % av de unga rödhakarna överlever sitt första år. En rödhake lever i genomsnitt i ungefär två år. Den längsta kända livslängden för en vild rödhake är 14 år.
kyckling
Nykläckta kycklingar
Bo med ägg
Hot
Rovdjur
Ägg och unga rödhakar som fortfarande bor i boet äts upp av ekorrar och ormar. Vissa fåglar äter också ägg och unga rödhakar. När rödhakar äter tillsammans i flockar håller de utkik efter tecken på rovdjur. Om de ser ett rovdjur kommer de att ropa ett varningsrop. Ibland lägger den brunhuvade kosläpparen sina ägg i rödhakens bo. Detta kallas för parasitering av yngel. Rödhaken avvisar vanligtvis kosnäppans ägg. På grund av detta är det sällsynt att kohöken parasiterar på ruderatfågeln.
Sjukdom
Den amerikanska rödhaken är känd för att bära på en sjukdom som kallas West Nile Virus. Sjukdomen kommer från myggor. Det är först kråkor och gäss som dör av denna sjukdom. Den amerikanska rödhaken är mer ansvarig för överföringen av sjukdomen till människor. Detta beror på att den lever längre med sjukdomen än kråkorna och gässen. Detta gör att den kan sprida sjukdomen till fler myggor som sedan sprider sjukdomen till människor och andra djur.
Inom kulturen
Den amerikanska rödhaken är statsfågel i Connecticut, Michigan och Wisconsin. Den fanns också med på en kanadensisk 2-dollarsedel från 1986, men den finns inte längre med på sedeln.
Det finns en färg som är uppkallad efter den amerikanska rödhakens ägg. Den kallas för rödhakens äggblått.
Rödhaken anses vara en symbol för våren. Ett bra exempel är en dikt av Emily Dickinson. Den heter I Dreaded That First Robin So. Det finns andra dikter om vårens första rödhake. En av dem är The First Robin av dr William H. Drummond. Enligt författarens hustru bygger den på en falsk tro från Quebec. Tron säger att den som ser vårens första rödhake kommer att ha tur.
Frågor och svar
F: Vad är den amerikanska rödhaken?
A: Den amerikanska rödhaken (Turdus migratorius) är en flyttande sångfågel som tillhör familjen trutar, Turdidae. Den har fått sitt namn efter den europeiska rödhaken eftersom de har liknande egenskaper.
F: Hur många underarter har den amerikanska rödhaken?
S: Den amerikanska rödhaken har sju underarter.
F: Var kan man hitta den amerikanska rödhaken?
S: Den amerikanska rödhaken finns i hela Nordamerika och är även en sällsynt vagabond i Västeuropa, Grönland, Jamaica, Hispaniola, Puerto Rico och Belize.
F: Vilken typ av livsmiljö föredrar den amerikanska rödhaken?
S: Den amerikanska rödhaken föredrar öppna områden på marken för att äta och områden med träd eller buskar för att föröka sig och sova.
F: Är populationen av den amerikanska rödhaken på väg att minska?
Svar: Nej, på grund av dess stora utbredning i Nordamerika finns det enligt IUCN:s rödlista ingen nedgång i populationen, så den är förtecknad som minst oroväckande.
Fråga: Hur bygger honorna sina bon?
S: Honorna bygger sina bon med hjälp av gräs, pinnar, pappersfjädrar, rotsaker och mossa. De lägger 3-5 ägg när boet väl är byggt.
F: Vilka djur är predatorer på vuxna rödhakar eller deras ägg/ungdomar?
S: Vuxna rödhakar är ett byte för hökar, katter och större ormar, medan ägg och ungar äts upp av ekorrar, ormar, blåhajar, gråsuggor, amerikanska kråkor och korpar.
Sök