Aladdin är en amerikansk animerad musikalisk fantasyfilm från 1992. Den producerades av Walt Disney Feature Animation och släpptes av Walt Disney Pictures. Aladdin är den 31:a animerade filmen i serien Walt Disney Animated Classics. Den var en del av den Disney-filmepok som kallas Disney Renaissance. Filmen regisserades av John Musker och Ron Clements. Den är baserad på den arabiska folksagan om Aladdin och den magiska lampan från Tusen och en natt. I röstbesättningen ingår Scott Weinger, Jonathan Freeman, Robin Williams, Linda Larkin, Frank Welker, Gilbert Gottfried och Douglas Seale.

Aladdin släpptes den 25 november 1992. Filmen fick positiva recensioner och blev 1992 års mest framgångsrika film, med intäkter på över 217 miljoner dollar i USA och över 504 miljoner dollar i hela världen. Filmen vann också många priser, de flesta för sitt soundtrack. Vissa har anklagat den för att vara rasistisk, eftersom hjältarna är ljushyade och har amerikansk accent medan skurkarna är mörkhyade och har arabisk accent. Aladdins succé ledde till annat material som inspirerats av filmen, inklusive två direktvideoförlagda uppföljare, Jafars återkomst och Aladdin och tjuvarnas kung, en animerad tv-serie, leksaker, videospel, spin-offs och Disney-produkter. En Broadway-adaption hade premiär 2014.

Handling (kort)

Filmen följer den fattige ungdomen Aladdin som, efter att ha hittat en magisk lampa med en allsmäktig ande (Genie), försöker vinna prinsessan Jasmines hjärta och bekämpa den onde jungfruen Jafar. Genom lampans magi förvandlas Aladdin till "prinsen" för att få tillträde till palatset, men lär sig också värdet av ärlighet och att vara sig själv.

Produktion och musik

Aladdin har musik av Alan Menken med texter av Howard Ashman och senare Tim Rice (efter Ashmans död). Soundtracket innehåller flera minnesvärda låtar, bland annat "A Whole New World", "Friend Like Me" och "Prince Ali". Robin Williams improvisatoriska röstinsats som Anden hyllades av kritiker och publik och bidrog starkt till filmens popularitet. Linda Larkin gör Jasmines talröst medan sångpartierna för Jasmines röst framförs av en annan sångerska i filmen.

Mottagande och priser

Filmen hyllades för sin energi, musik och röstskådespeleri. Alan Menken belönades bland annat med två Oscars 1993: för bästa originalmusik och för bästa originalsång ("A Whole New World"). Filmen bidrog till att befästa Disneys återkomst som ledande inom animerade musikfilmer under 1990-talet.

Kontroverser

Vissa kritiker och tittare anklagade filmen för stereotypa framställningar av mellanösternkulturer, särskilt i inledningslåten "Arabian Nights" och i beskattning av karaktärernas utseenden och accenter. Efter kritik justerades i vissa utgåvor texten i låten för att tona ner formuleringar som uppfattades som nedlåtande. Dessutom uppstod en offentlig konflikt mellan Robin Williams och Disney rörande användningen av hans röst i marknadsföring, vilket senare löstes.

Eftermäle och påverkan

Aladdins framgång ledde till en mängd extramaterial: två direkt-till-video-uppföljare, en tecknad TV-serie, videospel, lekprodukter och andra licensvaror. Filmen adapterades även till en musikalscenproduktion som hade premiär på Broadway 2014 med ny scenografi och kompletterande material. Berättelsen återberättades senare i en live-action-film (2019) producerad av Disney, vilket ytterligare påvisade filmens långvariga kulturella påverkan.

Varför filmen är viktig

  • Musikalisk nyckelroll: Soundtracket och framför allt låten "A Whole New World" blev en internationell framgång.
  • Animation och humor: Kombinationen av traditionell animation och snabb improviserad humor, särskilt från Genies karaktär, gjorde filmen unik.
  • Kulturell diskussion: Filmen har blivit föremål för samtal om representation och stereotyper i populärkultur, vilket lett till förändringar och större medvetenhet i senare utgåvor och nyproduktioner.

Sammanfattningsvis är Aladdin (1992) en av Disneys mest etablerade animerade filmer från 1990-talet — både hyllad för sin musik och underhållningsvärde, och omdiskuterad för sina kulturella framställningar. Dess popularitet syns i fortsatta uppsättningar, uppföljare och nytolkningar.