Den kristna högern (känd som den religiösa högern i USA) är ett namn på högerkristna politiska och sociala rörelser. De finns även i andra länder, till exempel i Kanada. Termen används dock oftast i USA. Dessa grupper har ett starkt stöd för konservativa sociala och politiska idéer. Vanligtvis kommer detta från en tro på att USA grundades på en stark tro på Gud. Det kommer också från en tro på att amerikanska lagar och politik bör baseras på vad som står i Bibeln. Medlemmar av den kristna högern kan komma från vilken gren av kristendomen som helst, inklusive katolicismen. Den religiösa högern används dock oftast i samband med evangeliska kristna, fundamentalister (t.ex. Born-agains) och mormoner. Ungefär 15 % av amerikanerna säger att de tillhör den kristna eller religiösa högern.
Begreppet täcker både idéer och organisering. Ideologiskt betonas ofta traditionella familjevärderingar, motstånd mot abort och kritik mot utvidgade rättigheter för HBTQ-personer. Andra viktiga frågor är värnandet om religiös frihet, bön i skolan eller religionens roll i utbildningen, motstånd mot vissa delar av sex- och genusundervisning och krav på konservativa domare i domstolar. Den kristna högern arbetar både genom religiösa ledare, kyrkor och via politiska nätverk och organisationer som mobiliserar väljare, driver kampanjer och stödjer kandidater.
Historia och framväxt
Människor har använt religion i politiken i tusentals år, och människor i USA har använt religion för konservativ politik i USA i hundratals år. Till exempel skulle de som ville ha en fällande dom i Scopes-rättegången, till stor del demokrater, senare kallas den religiösa högern. Termen kom dock först i bruk på 1970-talet. Jerry Falwell var en av de första som använde det. Han och andra ansåg att landet och institutionerna (t.ex. skolor och högskolor) styrdes av vänsterintellektuella som inte trodde på Gud. De ansåg att de flesta människor trodde på Gud och inte brydde sig om vänsterintellektuella. Kampen mellan vänsterintellektuella och den religiösa högern kallas ofta för "kulturkriget".
Under 1970- och 1980-talen organiserade politiskt aktiva religiösa konservativa sig i grupper som Moral Majority och senare Christian Coalition. Dessa organisationer byggde upp stora nätverk, religiösa TV- och radiokanaler och registrerade väljare i stor skala. På 1980-talet fann många konservativa politiker ett användbart samarbete med den kristna högern, vilket bidrog till att frågor som abort och skolbön kom att stå högt på den nationella dagsordningen.
Organisationer, taktik och resurser
Den kristna högern består inte av en enhetlig organisation utan av flera samverkande aktörer: pastorledda nätverk, megakyrkor, ideella organisationer, lobbygrupper och politiska aktionskommittéer (PAC). Taktikerna inkluderar:
- Väljarmobilisering via förkunnare, kyrkobesök och religiösa mediakanaler.
- Lobbying och kampanjstöd för konservativa kandidater och domstolsnomineringar.
- Utbildningsinsatser och rättsprocesser kring skolundervisning, religionsfrihet och familjepolitik.
- Produktion av medier och politiska budskap anpassade till religiösa väljare.
Politiskt inflytande och val
Presidenterna Ronald Reagan, George H. W. Bush och Donald Trump valdes delvis tack vare stöd från den religiösa högern. Inflytandet syns i nomineringen av konservativa domare till federala domstolar, i lagstiftningsfrågor som rör abort och i politiska plattformar där socialkonservativa värderingar prioriteras. Den kristna högern har sedan 1980-talet varit en viktig del av Republikanernas väljarkoalition.
Centrala frågor
Vanliga politiska frågor som engagerar den kristna högern är:
- Motstånd mot abort och stöd för lagstiftning som begränsar aborttillgång.
- Motstånd mot införandet av samkönade äktenskap eller utvidgade HBTQ-rättigheter (samt krav på undantag av religiös övertygelse).
- Frågor om skolpolitik, inklusive bön i skolan, undervisning om evolution och kritik av köns- och sexundervisning.
- Religionsfrihet i offentligheten och skydd för religiösa aktörer mot statliga föreskrifter.
Kritik och motstånd
Den kristna högern möter kritik från flera håll. Kritiker menar att rörelsen tar politiska beslut utifrån religiös dogmatism, undergräver principen om sekulär stat och intolerant mot minoriteters rättigheter. Andra pekar på att religiösa politiska insatser kan splittra samfund och att politiken ibland prioriterar kulturfrågor framför ekonomiska och sociala frågor som drabbar fattiga och utsatta grupper.
Förutom den kristna högern finns det något som kallas den kristna vänstern. Den är dock inte lika känd eller mäktig. Den kristna vänstern betonar ofta social rättvisa, omsorg om de fattiga och klimatfrågor, och står i tydlig kontrast till den religiösa högerns prioriteringar.
Nutida förändringar och framtid
Under 2000-talet har rörelsen förändrats i takt med politiska skiften, demografiska förändringar och mediers utveckling. Väljarunderlaget är oftast starkare i södra delstater och på landsbygden, bland äldre och mer religiöst aktiva grupper. Samtidigt utmanas rörelsen av minskad kyrkoanslutning bland yngre generationer och ökande politisk polarisering.
Den kristna högrens fortsatta inflytande beror på förmågan att mobilisera väljare, forma politiska koalitioner inom det republikanska partiet och att anpassa sin retorik till nya frågor och medielandskap. Diskussionen om religionens roll i politiken i USA förblir livlig och komplex, med starka men ofta motsatta röster både inom och utanför religiösa gemenskaper.

