George Herbert Walker Bush (12 juni 1924 – 30 november 2018) var en amerikansk politiker och affärsman som var USA:s 41:a president från 1989 till 1993. Innan han blev president tjänstgjorde han som den 43:e vicepresidenten från 1981 till 1989 under Ronald Reagans administration. Han var också ambassadör vid Förenta nationerna, kongressledamot, chef för Central Intelligence och innehade flera andra offentliga uppdrag. Han var gift med Barbara Bush från 1945 till hennes död 2018. Hans barn inkluderar bland andra USA:s 43:e president George W. Bush, Floridas tidigare guvernör Jeb Bush och Dorothy Bush Koch. Han var medlem av det republikanska partiet.

Bakgrund och tidiga år

Bush föddes i Milton, Massachusetts, i en politiskt aktiv familj; hans far Prescott Bush var senator från Connecticut. Han växte upp i Greenwich, Connecticut, och gick på Phillips Academy. Under andra världskriget tjänstgjorde han som flygare i den amerikanska flottans reservstyrka och var en av de yngsta flygspanarna i flottan. Han sköts ned över Stilla havet 1944 och räddades efter att ha hoppat i vattnet. Efter kriget studerade han vid Yale, där han avlade examen i ekonomi och var aktiv i studentlivet.

Karriär i näringslivet

Efter Yale flyttade Bush till Texas och etablerade sig i oljebranschen. Han var med och startade och drev flera oljerelaterade företag, vilket gav honom erfarenhet och nätverk som senare hjälpte hans politiska karriär.

Politisk bana före vicepresidentskapet

Han gick in i politiken på 1960-talet. Efter en förlust i senatsvalet 1964 valdes han 1966 till Representanthuset där han tjänstgjorde 1967–1971. 1971 utnämnde president Richard Nixon honom till FN-ambassadör (1971–1973) och 1973 blev han ordförande för republikanernas nationalkommitté. President Gerald Ford utsåg honom 1974 till chef för den amerikanska kontaktverksamheten i Kina, och 1976 blev han chef för Central Intelligence (1976–1977). År 1980 kandiderade Bush till partiets presidentialnominering men förlorade mot Ronald Reagan, som senare valde honom som sin vicepresidentkandidat.

Vicepresident och presidentvalet 1988

Som vicepresident (1981–1989) var Bush en nära samarbetspartner till Ronald Reagan och fick erfarenhet av såväl inrikes- som utrikespolitik. 1988 blev han republikansk kandidat till presidentposten och besegrade demokraten Michael Dukakis i valet.

Presidentskapet 1989–1993

Under sitt presidentskap ledde Bush USA genom avgörande händelser i slutet av det kalla kriget, bland annat Berlinmurens fall 1989 och Tysklands återförening 1990. Hans utrikespolitik kännetecknades av koalitionsbyggande och multilateralism. Några viktiga händelser och åtgärder under hans mandatperiod:

  • Invasionen av Panama (1989) – operationen för att avsätta Manuel Noriega.
  • Gulfkriget (1990–1991) – efter Iraks invasion av Kuwait organiserade Bush en internationell koalition stöd av FN för att befria Kuwait (Operation Desert Shield/Desert Storm).
  • Inrikespolitik – han undertecknade viktiga lagar som Americans with Disabilities Act från 1990 (förbjuder diskriminering av personer med funktionsnedsättningar) och de stora ändringarna i Clean Air Act 1990.
  • Ekonomi och budget – under trycket av växande budgetunderskott backade Bush från sitt kända vallöfte “read my lips: no new taxes” och accepterade skattehöjningar i en budgetöverenskommelse 1990, vilket skadade hans politiska stöd.
  • Handel – Bush undertecknade det trilaterala avtalet om frihandel mellan Kanada, USA och Mexiko (det som ofta kallas NAFTA); avtalet undertecknades 1992 och trädde i kraft 1994 efter kongressens ratifikation under nästa administration.
  • Högsta domstolen – han utnämnde David Souter (1990) och Clarence Thomas (1991) till Högsta domstolen; Thomas’ befordran följdes av kontroversiella bekräftelseförhör som väckte omfattande uppmärksamhet.

Valet 1992 och efterspel

Ekonomisk nedgång i början av 1990-talet, skattehöjningen och en stark tredjepartskandidat, Ross Perot, bidrog till att Bush förlorade omvalet 1992 mot demokraten Bill Clinton. Efter presidentperioden fortsatte Bush att vara aktiv i offentligheten, främst genom humanitärt arbete och samhällsengagemang.

Efter presidentskapet och senare år

Efter 1993 engagerade sig Bush i humanitära insatser och frivilligarbete. Tillsammans med sin tidigare rival Bill Clinton samarbetade han i flera hjälpprojekt, bland annat i samband med den stora tsunamikatastrofen och vid katastrofer i USA (de grundade bland annat gemensamma insamlingsinitiativ som hjälpte drabbade områden). År 2011 utnämnde president Barack Obama honom till en av mottagarna av Presidential Medal of Freedom.

Hans familj fortsatte att spela en betydande roll i amerikansk politik: 2000 valdes hans son George W. Bush till president, och en annan son, Jeb Bush, blev guvernör i Florida 1998 och försökte senare bli presidentkandidat 2016.

Den 25 november 2017 blev Bush den president i USA som då hade den längsta livslängden, då han passerade Gerald Fords 93 år och 165 dagar. Den 30 november 2018 avled Bush i sitt hem i Houston, Texas, vid 94 års ålder. Hans kropp fördes till Washington där han låg i stat i Capitolium, och en statlig begravning hölls i Washington National Cathedral. Han begravdes vid George H. W. Bush Presidential Library i College Station, Texas, där också hans hustru Barbara senare vilar.

Historiker och statsvetare placerar ofta George H. W. Bush som en president över genomsnittet, särskilt när det gäller skicklighet i utrikespolitik och koalitionsbyggande, även om hans popularitet i slutet av mandatperioden påverkades av inrikespolitiska och ekonomiska problem.