Peter Grimes

Historisk sammansättning

När andra världskriget började åkte Britten och Pears till Amerika för att undvika kriget. År 1941 började Britten känna hemlängtan eftersom han läste en artikel av E.M. Forster om George Crabbe, en poet som hade bott i samma del av England som Britten kom ifrån. Britten började inse att han för att kunna komponera bra måste återvända till sitt eget land. Britten och Pears återvände till England 1942.

Dirigenten Sergei Koussevitzky bad Britten att skriva en opera baserad på en dikt av George Crabbe. Dikten, som hette "The Borough", handlade om berättelsen om Peter Grimes. Byn i dikten var fiktiv, men den liknade mycket Aldeburgh, där Britten senare bosatte sig. Britten bad Montagu Slater att skriva librettot baserat på berättelsen i Crabbes dikt.

Operan uruppfördes på Sadler's Wells Theatre i London den 7 juni 1945 av det kompani som senare blev English National Opera. Dirigent var Reginald Goodall. Pears sjöng titelrollen.

Det första amerikanska framförandet skedde 1946 på Tanglewood under ledning av Koussevitzkys elev Leonard Bernstein. Britten tillägnade den till Koussevitskijs hustru.

Roller

Synopsis

Prolog

Den första pojken som var lärling hos Peter Grimes har redan dödats. Han var till sjöss i tre dagar utan vatten att dricka. En undersökning hålls för att avgöra om Grimes är skyldig till pojkens död. Alla verkar tycka att han är skyldig. Domaren beslutar att pojkens död var en olycka. Han säger dock till Grimes att han inte ska skaffa en ny lärling. Grimes blir mycket arg över att få höra detta. Ellen Orford, en lärare, tröstar honom. I sin vackra duett sjunger Ellen och Peter först i olika tonarter, men sjunger slutligen tillsammans i samma tonart.

Första akten

I landskapet syns Moot Hall, Boar Inn (byns pub) och kyrkan. Människor säger "God morgon" till varandra, särskilt slavmästaren som säger det många gånger. Fiskarna börjar arbeta med att laga sina nät. Keene berättar för Grimes att han har hittat en annan lärling till honom. Han är en fattig pojke som bor i arbetshuset. Ingen vill att Grimes ska ha en annan lärling. Hobson, vagnsmannen, vägrar att hämta honom. Men Ellen stöder Peter. Hon sjunger för publiken: "Låt den av er som inte har fel kasta den första stenen" (vilket betyder: "Ni har alla fel så kritisera inte"). Hobson går iväg för att hämta pojken. En fruktansvärd storm är på väg.

Scenen ändras nu till The Boar Inn. Det är mycket bullrigt där inne. Bob Boles blir full och vill älska med värdinnans brorsdotter. Stormen rasar fortfarande utanför. Grimes kommer in. Folk är chockade, men Grimes lägger inte märke till det. Han sjunger en sång om människans öde: "Nu kommer den stora björnen och Plejaderna". Melodin finns i orkestern i kanon medan Grimes sjunger mycket enkla musikaliska rader. Folk blir generade och börjar sjunga en runda: "Old Joe har gått och fiskat". Den består av tre melodier och har sju räkningar i en takt. Pojken tas in och Grimes tar med honom iväg trots stormen.

Andra akten

Öppningen av nästa akt är lugn. Det är söndagsmorgon. Folk är i kyrkan, och nu hör vi återigen sången från kyrkan. Ellen pratar med pojken. Hon blir förskräckt när hon ser att han har ett blåmärke på halsen. Grimes säger att det var en olycka. Han blir irriterad över att Ellen är orolig för pojken och springer iväg med honom. Byns invånare har märkt det och marscherar upp till Grimes stuga. Scenen avslutas med en fridfull kontrast: en duett som sjungs av de två systerdöttrarna.

Orkestern spelar en vacker passacaglia som leder till nästa scen. Grimes anklagar pojken för att "berätta historier". Sedan börjar han känna sig skyldig till den första pojkens död. Han hör byborna komma och berättar för pojken att de måste gå ut och fiska. Han knuffar ut honom på klipporna och pojken faller i döden. När byborna anländer till stugan finner de den tom.

Tredje akten

Tredje akten inleds med musik som beskriver månsken på natten. Folk dansar i Moot Hall. Folk är mycket glada. Mrs Sedley försöker tala om för folk att Grimes är en mördare, men de lyssnar inte. Folk börjar sedan gå och säger "god natt" till varandra (särskilt rektorn). Balstrode går tillsammans med Ellen. Han berättar för henne att Grimes båt är inne, men att Grimes inte kan hittas. En pojks tröja har spolats upp på stranden. Ellen sjunger en aria "Broderi i barndomen var en lyx av sysslolöshet". Det är ett ögonblick av stillhet i dramat.

Ett kort mellanspel baserat på ett ackord leder till nästa scen där folk letar efter Grimes. Grimes släpar sig själv till stranden. Han verkar ha blivit galen. Vi hör ett dimhorn (spelat av en tuba utanför scenen) när han sjunger. Balstrode säger till Grimes att han ska ge sig ut på havet i sin båt och sänka den.

Epilog

Operan avslutas med en epilog där scenen är densamma som i början av operan. Någon säger att en båt har setts sjunka ute till havs, men ingen är intresserad. Människorna har glömt Grimes och fortsätter sina liv utan honom.

Diskografi

• 1958: Peter Pears (Peter Grimes), Claire Watson (Ellen Orford), James Pease (Balstrode), Jean Watson (Tant); Chorus and Orchestra of the Royal Opera House, Covent Garden, Benjamin Britten - (Decca)
• 1978: Jon Vickers (Peter Grimes), Heather Harper (Ellen Orford), Jonathan Summers (Balstrode), Elizabeth Bainbridge (Tante); Chorus and Orchestra of the Royal Opera House, Covent Garden, Colin Davis - (Philips)
• 1992: Anthony Rolfe Johnson (Peter Grimes), Felicity Lott (Ellen Orford), Thomas Allen (Balstrode), Patricia Payne (Tante); Chorus and Orchestra of the Royal Opera House, Covent Garden, Bernard Haitink - (EMI Classics)