Dinosaurier i Nordamerika — lista över arter, tidsperioder och fynd

Detta är en lista över dinosaurier vars kvarlevor har hittats i Nordamerika. Listan omfattar både välkända släkten och fler fragmentariska fynd, och syftar till att ge en översikt över vilka grupper som förekommer i kontinentens fossila register.

Nordamerika har ett rikt fossilmaterial från dinosaurier med en stor mångfald av dinosaurier. Detta betyder inte nödvändigtvis att dinosaurierna var mer varierade eller rikligare, utan det kan bero på att stora resurser har lagts ned på de nordamerikanska fossilerna. Andra faktorer som påverkar det fossila registret är bergarternas geografiska spridning, vilken geologisk tidsperiod som är exponerad vid ytan, samt tidigare och pågående forskningsinsatser och insamling.

Den mellersta juraen är den enda tidsperioden som är dåligt representerad i Nordamerika, även om det finns flera lokaler från den mellersta juraen i Mexiko. Fotspår, äggskal, tänder och benfragment som representerar theropoder, sauropoder och ornithopoder har hittats, men inget av dem är diagnostiskt på släktnivå. Detta gör det svårt att rekonstruera det biologiska mångfaldenivån under denna tid i området.

Den övre juraen i Nordamerika är dock raka motsatsen till den mellersta juraen. Den övre jurassiska Morrisonformationen finns i flera amerikanska delstater, bland annat Colorado, Utah, Wyoming, Montana, New Mexico, Oklahoma, South Dakota och Texas. Den är känd för att vara den mest fruktbara enskilda källan till dinosauriefossil i världen. Typiska dinosaurier från Morrison inkluderar stora sauropoder och välkända rovdinosaurier, samt växtätare med varierande kroppsstorlek; fynden där har varit avgörande för vår förståelse av juratidens ekosystem i Nordamerika.

Under den nedre kritan dök nya dinosaurier upp. Sauropoderna fanns fortfarande kvar, men de var inte lika varierade som under jura. Theropoder från den tidiga kritan i Nordamerika omfattar dromaeosaurier som Deinonychus och Utahraptor, Acrocanthosaurus och Microvenator. Sauropoderna omfattade Astrodon, Pleurocoelus och Sauroposeidon. Ornithischianerna var mer varierande än de var under juraperioden. Tenontosaurus, Hypsilophodon, Iguanodon, Protohadros och Eolambia är några av de ornitopoder som levde då. Ankylosaurierna ersatte sina kusiner från stegosaurierna under kritaperioden. Ankylosaurier från den tidiga kritan i Nordamerika inkluderar Sauropelta och Gastonia. Therizinosaurier som Falcarius är också kända från den tidiga kritan i Nordamerika. Under den här tiden skedde betydande förändringar i klimat och havsnivå, bland annat genom uppkomsten av Western Interior Seaway, vilket påverkade faunans utbredning och evolutionära trender.

Under den långa övre kritan levde den största mängden och mångfalden av dinosaurier någonsin i Nordamerika. Under den första delen av övre kritan levde therizinosaurien Nothronychus och ceratopsian Zuniceratops. Under det kampaniska stadiet (83,6-72 mya) är en enorm mångfald av dinosaurier känd. Bland theropoderna fanns tyrannosaurierna Albertosaurus, Gorgosaurus, Daspletosaurus, Appalachiosaurus och Dryptosaurus samt dromaeosauriderna Dromaeosaurus, Saurornitholestes, Atrociraptor och Bambiraptor. Det fanns också ceratopsier som Pachyrhinosaurus, Styracosaurus, Centrosaurus Monoclonius, Brachyceratops, Pentaceratops och Leptoceratops. Bland hadrosaurierna fanns Parasaurolophus, Corythosaurus, Lambeosaurus, Saurolophus och Prosaurolophus. Under kampanen ökade både antalet kända arter och specialiseringen inom grupperna, vilket reflekterar komplexa ekosystem med många nischade arter.

Under den senaste kritaperioden, Maastrichtian (72-65,5 mya), var dinosauriernas mångfald inte lika stor som under den föregående Campanian-perioden. Bland de nordamerikanska växtätande dinosaurierna fanns då titanosaurien sauropoden Alamosaurus, ceratopsierna Triceratops och Torosaurus, pachycephalosaurierna Pachycephalosaurus, Stygimoloch, Dracorex och Stegoceras samt hadrosaurierna Edmontosaurus och Anatotitan. Rovdjursdinosaurier från den här tidsperioden var Tyrannosaurus och Nanotyrannus (som kanske bara är en juvenil av den förstnämnda) och troodonten Troodon. De senaste kritafossilen från Nordamerika, särskilt från formationer som Hell Creek och Lance, har varit centrala i diskussionen om massutrotningen vid K–Pg-gränsen.