Neolitiska brittiska öar
De neolitiska brittiska öarna handlar om resterna av de stammar som levde på öarna från cirka 4000 f.Kr. till 2500 f.Kr. Dessa människor lämnade stenmonument och andra lämningar i Storbritannien, Irland, Isle of Man och många andra öar.p37 Neolitikum var den sista delen av stenåldern på de brittiska öarna.
Ringen av Brodgar
Insidan av de neolitiska husen som byggdes på Skara Brae på Orkneyöarna, nordost om Skottland.
Den neolitiska platsen Silbury Hill i Wiltshire i södra England är ett exempel på de stora ceremoniella monument som byggdes på de brittiska öarna under denna period.
Världsarvsplatser
De mest framstående neolitiska arkeologiska platserna är numera UNESCO:s världsarv.
- Hjärtat av de neolitiska Orkneyöarna
- Skara Brae
- Brodgars ring
- Maeshowe
- Stonehenge, Avebury och tillhörande platser
Neolitikum på de brittiska öarna
Före den neolitiska perioden fanns den mesolitiska perioden och efter den neolitiska perioden bronsåldern. Under mesolitikum var invånarna på de brittiska öarna nomadiska jägare-samlare. Omkring 4000 f.Kr. kom nya idéer till öarna från den europeiska kontinenten. Dessa idéer togs upp av de infödda och ledde till stora förändringar i både samhället och landskapet. Detta har kallats den neolitiska revolutionen.
Neolitikum kännetecknas av jordbruk och bosättningar, och jägar- och samlarlivsstilen minskar. För att ge plats åt den nya jordbruksmarken fällde dessa tidiga jordbrukssamhällen träd (avskogning) över hela öarna. Detta förändrade landskapet mycket kraftigt. Samtidigt började många nya typer av stenverktyg tillverkas. De krävde nya färdigheter, till exempel polering.
De neolitiska stammarna byggde många monument i landskapet, varav många var megalitära. De tidigaste av dessa är kammargravarna, men senare kom byggandet av stencirklar, en trend som fortsatte under den följande bronsåldern. Dessa konstruktioner var förmodligen platser för ceremonier och religiösa riter. Nya idéer om religion, ritualer och social hierarki följde med den nya livsstilen.
De neolitiska människorna på dessa öar kunde inte läsa och skriva och lämnade därför inga skriftliga dokument. Allt vi vet om denna tid kommer från arkeologiska undersökningar. Dessa undersökningar började med 1700-talets antikvarier och intensifierades på 1800-talet när John Lubbock myntade termen "neolitisk". Arbetet expanderade under 1900- och 2000-talet.
Historisk översikt
"Den neolitiska perioden är en period av anmärkningsvärda förändringar i landskap, samhällen och teknik, som förändrade en vild, skogig värld till en värld med ordnad jordbruksproduktion och bosatta samhällen på gränsen till en socialt komplex "civilisation". Det var en period där nya idéer och domesticerade växter och djur, kanske nya samhällen, kom in, och där Storbritanniens ursprungsbefolkning förändrades. Den neolitiska perioden inledde en helt ny period i mänsklighetens historia. Den ägde rum i Storbritannien under en relativt kort tidsperiod och varade sammanlagt bara omkring 2000 år - i mänskliga termer inte mycket mer än 80-100 generationer."
Arkeologen och förhistorikern Caroline Malone om neolitikum i Storbritannien (2001)p11
Senmesolitisk tid
Under mesolitikum var Storbritannien fortfarande knutet till den europeiska kontinenten genom Doggerland. Arkeologen och förhistorikern Caroline Malone noterade att de brittiska öarna under senmesolitikum var något av ett "tekniskt bakvatten" i europeisk bemärkelse och fortfarande levde som ett jägar-samlar-samhälle medan större delen av Sydeuropa redan hade börjat med jordbruk och sedentärt liv. p11
Tidig och mellanneolitikum: 4000-2900 f.Kr.
Spridningen av den neolitiska civilisationen
De första samhällena i världen som övergav jägarsamlandet och ersatte det med jordbruk fanns i Främre Orienten omkring 8000-6000 f.Kr. Liknande utveckling skedde oberoende av varandra i Kina och senare i Mesoamerika, Sydostasien, Afrika och Indien.p18 Det var i Främre Orienten som "den viktigaste utvecklingen av det tidiga jordbruket" ägde rum i Levanten och i bergen runt det som nu är Syrien, Israel, Jordanien, Turkiet, Iran och Irak. Dessa områden hade redan en rik ekologisk variation som utnyttjades av jägare-samlare under den övre paleolitikum- och mesolitikumperioden. p20
Tidiga tecken på att dessa jägare-samlare började skörda, välja ut och odla olika matväxter har hittats i den mesolitiska natufiska kulturen i Levanten. Det är tecken som senare skulle leda till att grödor faktiskt domesticerades och odlades. Arkeologerna tror att Levantinfolken utvecklade jordbruket mellan 8 000 och 7 000 f.Kr. som ett svar på en ökning av befolkningsnivåerna, som inte kunde försörjas med den mat som jakt och samlande kunde ge.p20 Idén om jordbruk spreds från Levanten till Europa och antogs av jägar- och samlarsamhällen i dagens Turkiet, Grekland, Balkan och över Medelhavet, och nådde så småningom nordvästra Europa och de brittiska öarna. p22
Neolitikum på de brittiska öarna
Den arkeologiska forskarvärlden diskuterar fortfarande om den neolitiska revolutionen fördes till de brittiska öarna av infödda eller av invandrande grupper av kontinentaleuropéer som bestämde sig för att bosätta sig där. p22
Senneolitikum: 3000-2500 f.Kr.
"Efter mer än tusen år av tidigt jordbruk, ett levnadssätt som byggde på förfäders gravar, skogsavverkning och expansion av bosättningen tog slut. Detta var en tid av viktiga sociala förändringar".p57
Tidig bronsålder
Den period som följde på neolitikum kallas av arkeologer för bronsåldern, eftersom brons användes för att tillverka vissa verktyg.
