Ruhleben P.O.W. Camp

Fångar

Fångarna (de som hölls där) kom från länder som kämpade mot Tyskland i kriget. De flesta av dem var britter. De befann sig i Tyskland när kriget bröt ut, och det var därför de togs till fånga (hölls fängslade). En del av dem var i Tyskland för att de bodde där, andra var på semester vid den tidpunkten. En del av dem var besättningsmedlemmar på civila fartyg som råkade befinna sig i tyska hamnar vid den tidpunkten eller som tillfångatogs till sjöss.

Det fanns cirka 5 500 fångar i lägret. De flesta av dem tillbringade alla fyra åren av första världskriget där. Det har skrivits böcker om hur det var att leva i lägret. Bland annat To Ruhleben - And Back av Geoffrey Pyke, som lyckades fly från lägret 1915.

Fångarna behandlades för det mesta ganska bra. Vakterna var tvungna att följa Genèvekonventionerna. Även om vissa personer tyckte att det var mycket svårt att hållas där, fann många andra massor av saker att göra för att hålla sig sysselsatta. Brev, böcker, sportutrustning och en tryckpress fick komma in i lägret och fångarna organiserade sin egen polisstyrka, tidning, bibliotek och postservice. Några av fångarna var unga människor som senare blev kända. Bland dem fanns den kanadensiske musikern Ernest MacMillan som senare blev dirigent för Torontos symfoniorkester. MacMillan hade varit på semester i Tyskland för att besöka Bayreuthfestivalen när kriget bröt ut. Charles Ellis och James Chadwick blev senare berömda vetenskapsmän. De använde sin tid i Ruhleben till att studera. De kunde bygga ett laboratorium och göra några experiment. Det fanns också berömda fotbollsspelare och idrottsmän.

Konsten i Ruhleben

Många musikaliska aktiviteter anordnades i lägret. Det fanns ett musiksällskap i Ruhleben. Ernest MacMillan var medlem och han gav konserter och föreläsningar. Tillsammans med kompositören och pianisten Benjamin Dale spelade han pianoduettversioner av alla Beethovens symfonier. Sällskapet gav en föreställning av Gilbert och Sullivans opera Mikado och en pantomimversion av Askungen. De hade inte musiken till Mikado, men någon hade librettot (texten) och fyra av musikerna skrev musiken utifrån vad de kunde komma ihåg. De skrev den för de instrument som fanns i lägret. Det fanns också en dramaförening i Ruhleben som satte upp föreställningar av Shakespeares Othello och Twelfth Night och Oscar Wildes The Importance of Being Earnest.

Sport i Ruhleben

Förutom musik och teater spelade även sport en stor roll i livet för fångarna i lägret. Bland fångarna fanns fyra personer som hade varit landslagsmän från England: Fred Spiksley, Fred Pentland, Samuel Wolstenholme och Steve Bloomer, en skotsk landslagsman, John Cameron, en tysk landslagsman Edwin Dutton och John Brearley, en gång i Everton och Tottenham Hotspur. Det fanns en Ruhleben Football Association. Ibland såg 1 000 fångar på en match. Cricket, rugby, tennis, golf och boxning var också populära.

Krigets slut

Fångarna var fria när kriget tog slut och många av dem fördes med fartyg tillbaka till Storbritannien.