AlegsaOnline.com

Interneringen av japanamerikaner i USA under andra världskriget – fakta

Interneringen av japanamerikaner under andra världskriget – fakta om tvångsförflyttningar, levnadsvillkor, orsak och konsekvenser för 110 000 oskyldiga

Författare: Leandro Alegsa

22-02-2026

Interneringen av japanamerikaner ägde rum under andra världskriget, då USA:s regering tvingade omkring 110 000 japanamerikaner att lämna sina hem och bo i interneringsläger. Dessa var som fängelser. Många av de personer som skickades till interneringslägren var födda i USA.

Den 7 december 1941 attackerade Japan Pearl Harbor på Hawaii och förklarade krig mot USA. Många amerikaner var rasande och vissa gav alla japaner skulden för det som hände vid Pearl Harbor. De spred rykten om att vissa japaner kände till attacken i förväg och hade hjälpt den japanska militären. FBI och andra delar av den amerikanska regeringen visste att dessa rykten inte var sanna, men sa inget.

Japanamerikanerna började känna att andra amerikaner blev upprörda över dem. John Hughes, en man som läste nyheter och lyssnade på radio i Los Angeles, Kalifornien, talade till exempel om japanamerikaner. Det fanns rapporter om företag som hade antijapanska skyltar. Till exempel satte en frisörsalong upp en skylt där det stod "gratis rakning för japaner" och "inte ansvarig för olyckor". En begravningsbyrå hängde upp en skylt med texten "Jag gör hellre affärer med en japan än en amerikan".

Beslutet och hur det genomfördes

I februari 1942 gav presidenten ordern som gjorde det möjligt att tvångsförflytta japanamerikaner från stora delar av Västkusten. Beslutet byggde till stor del på rädsla, rasism och militärpanik, inte på dokumenterade fakta. Myndigheterna satte upp så kallade exclusion zones längs kusten där personer av japanskt ursprung måste lämna sina hem och rapportera till stationer för borttransport.

Folk packade det de kunde bära och sålde ofta sin egendom under press och till mycket låga priser. Många förlorade livsverk, gårdar, hus, butiker och besparingar. Internationellt uppskattas de ekonomiska förlusterna i hundratals miljoner dollar (motsvarande flera miljarder idag).

Interneringslägren och livet där

Internering skedde i särskilda anläggningar, ofta belägna i avlägsna och ogästvänliga områden. Lägerna var omgärdade av stängsel och vakttorn och skulle fungera som permanenta läger för tusentals människor. Några välkända läger är Manzanar, Tule Lake, Heart Mountain, Poston och Minidoka.

Boendeförhållandena var täta och enkla — många bodde i enkla baracker med få bekvämligheter.
Skolor, kyrkor och samhällsaktiviteter försökte upprätthålla vardag för barnen, men villkoren var hårda och framtiden oviss.
Vaktstyrkor, censur och begränsningar i rörelsefriheten gjorde att livet i lägren upplevdes som ett frihetsberövande.

Under tiden arresterade FBI och andra myndigheter ledare i de japanska samhällena — religiösa, politiska och affärsledare — vilket försvagade möjligheten att organisera motstånd eller rättsliga åtgärder i ett tidigt skede.

Lojalitetsfrågor och militärtjänst

I lägren genomförde myndigheterna en så kallad lojalitetsundersökning som bland annat innehöll två kontroversiella frågor (nummer 27 och 28) om beredskap att tjänstgöra i USA:s väpnade styrkor och att avsäga sig lojalitet till kejsardömet Japan. Frågorna skapade splittring i lägren och ledde till att några interneringsläger blev särskilt omstridda – till exempel Tule Lake.

Samtidigt tjänstgjorde många japanamerikaner i USA:s armé, bland annat i den berömda 442nd Regimental Combat Team, som blev ett av de mest dekorerade regementena i US Army under kriget. Detta visar den komplexa verkligheten: medan familjer hölls i läger, kämpade många unga män för USA utomlands.

Rättsliga prövningar och senare erkännande

Flera rättsfall prövades i domstol, bland annat Korematsu-fallet där Högsta domstolen 1944 i praktiken godkände tvångsförflyttningarna. Många historiker och rättsliga utredningar har senare bedömt att domstolens beslut var fel och baserat på bristfälliga underlag och fördomar. På 1980-talet avslöjades att regeringen hade undertryckt bevis som visade att det saknades militär nödvändighet för massinterningen. År 1983 upphävdes Fred Korematsus fällande dom genom en coram nobis-prövning i lägre domstol, och i senare år har domen i praktiken fördömts av högsta domstol.

1980 tillsatte USA en kommission (Commission on Wartime Relocation and Internment of Civilians) som 1983 drog slutsatsen att interneringen orsakats av "rasfördom, krigsmani och ett misslyckande i politiskt ledarskap". 1988 antog Kongressen Civil Liberties Act, där regeringen formellt bad om ursäkt och erbjöd monetärt skadestånd till överlevande interner.

Efterverkningar och minne

Interneringen lämnade djupa sår i de berörda familjerna och i det japanskamerikanska samhället: förluster av egendom, social stigmatisering och känslor av svek gentemot ett land många av dem var födda i. Samtidigt har historier om motstånd, återuppbyggnad och medborgarinsatser — som de som gjordes av Nisei-soldater — blivit viktiga delar i den amerikanska berättelsen om andra världskriget.

Idag används interneringen ofta som ett exempel på vad som kan hända när rädsla, rasism och krigstidens panik får styra politiska beslut. Att minnas denna del av historien ses som viktigt för att försvara mänskliga rättigheter och förebygga liknande orättvisor i framtiden.

Interneringen börjar

“	[Min familj var] amerikaner. [Vi] var medborgare i det här landet. Vi hade inget med kriget att göra. Vi råkade helt enkelt se ut som de människor som bombade Pearl Harbor. Men utan anklagelser, utan rättegång, utan rättssäkerhet - den [viktigaste delen] av vårt rättssystem - samlades vi summariskt ihop, alla japanamerikaner på västkusten, där [de flesta av oss bodde], och skickades iväg till tio interneringsläger med taggtråd - fångläger, egentligen, med [vakttorn] och kulsprutor riktade mot oss ... Jag var fem år gammal ... Vi förlorade allt. - George Takei	”

I februari 1942 undertecknade president Franklin D. Roosevelt Executive Order 9066. Enligt denna order kunde människor som bodde i vissa delar av landet föras bort från dessa områden av vilken anledning som helst. Även om ordern inte använde de exakta orden "japanska amerikaner" visste folk att det var dessa människor som skulle föras bort från dessa områden. Områdena omfattade hela Kalifornien och de västra delarna av Oregon, Washington och Arizona. (Se det område som är markerat med "exclusion zone" på kartan på den här sidan.) Det var där de flesta japanamerikaner bodde vid den tiden.

För att hindra japanamerikaner från att lämna dessa områden på egen hand hindrade regeringen många av dem från att ta ut pengar från sina bankkonton. Detta gjorde det svårare för dem att flytta.

Japanamerikaner fick bara 48 timmar på sig att åka till interneringsläger i andra delstater. De fick bara ta med sig en väska och fick inte ta med sig radioapparater eller kameror.

Vem internerades

Sammanlagt tvingade USA över 110 000 japansk-amerikaner till interneringsläger.

Ungefär 80 procent av de japansk-amerikanska personer som bodde på den amerikanska kontinenten tvingades lämna sina hem och bo i interneringsläger. Mer än tre av fem av dessa personer var födda i USA och var amerikanska medborgare. Ungefär hälften av de personer som skickades till lägren var barn.

De flesta av de japansk-amerikaner som internerades bodde på den amerikanska kontinenten. Omkring 160 000 japanamerikaner bodde i delstaten Hawaii, men endast drygt 1 000 av dem internerades. Eftersom det bodde så många japansk-amerikaner i en så liten delstat skulle det ha varit nästan omöjligt att internera dem.

Inuti lägren

Det fanns tre statliga organ som drev lägren. Nittio procent av japanamerikanerna befann sig i läger som drevs av War Relocation Authority (WRA). Endast japanamerikaner bodde i WRA-lägren.

Tio procent av japanamerikanerna befann sig i läger för blandade rasgrupper. De leddes antingen av Immigration and Naturalization Service (INS) eller av USA:s armé. Många olika människor internerades i INS- och armélägren. Dessa personer var bland annat:

Tyska och italienska invandrare
Tyska amerikaner och italienska amerikaner
Vissa flyktingar
Handelsanställda sjömän från Tyskland och Italien vars fartyg togs av Förenta staternas flotta, samt passagerare på dessa fartyg.

WRA-lägren var omgivna av taggtråd. De bevakades också av soldater som väntade i vakttorn med vapen i handen. En del människor sköts. James Wakasa till exempel, som gick utanför taggtrådsstängslet, blev skjuten och dödad. Vakten som sköt honom sa att Wakasa försökte fly, men japanamerikanerna i lägret trodde inte på vakten. De flesta lägren låg många mil från kusten och ofta på landsbygden. Många av lägren låg i öknen, vilket var obekvämt för många av japanamerikanerna som inte var vana vid den typen av klimat. Detta innebar också att även om någon rymde, fanns det ingenstans för dem att ta vägen.

I lägren fick folk stå i kö för att äta eller gå på toaletten.

Ett känt läger var Manzanar i Kalifornien. Många japaner från Los Angeles och San Francisco skickades dit. Andra läger var Poston i Arizona och Minidoka i Idaho. Det fanns några få läger utanför västra USA, till exempel Jerome i Arkansas. Japanamerikaner trängdes ofta i små utrymmen, till exempel på racerbanor, innan de skickades till lägren.

I lägren försökte man erbjuda medicinsk vård. Många av dem som arbetade på lägrensjukhusen var japansk-amerikanska läkare och sjuksköterskor som bodde i interneringslägren. Det fanns dock inte tillräckligt med läkare och sjuksköterskor och inte heller tillräckligt med medicinska förnödenheter. Dessutom bidrog förhållandena i lägren till att orsaka vissa sjukdomar. Till exempel:

Eftersom lägren var så trånga spreds smittsamma sjukdomar lätt. Dessa sjukdomar var bland annat tyfus, smittkoppor, kikhosta, influensa, difteri och tuberkulos. Lägren kunde ge vaccin för att förebygga vissa av dessa sjukdomar, som tyfus och smittkoppor, men inte andra.
Dåliga sanitära förhållanden orsakade utbrott av matförgiftning i många läger.
I lägren i öknen fanns det så mycket damm att astmatiker och andningsproblem fick det sämre.
På läger i Arkansas fick folk malaria av myggor.

Sammanlagt 1 862 personer dog av medicinska problem i interneringslägren. Ungefär en av tio av dessa personer dog av tuberkulos.

Karta som visar var de japansk-amerikanska interneringslägren fanns.

En farfar och en sonson i Manzanar. Äldre och mycket små barn kan ha varit mer benägna att bli sjuka på grund av det varma och kalla vädret i lägren.

Slutet på interneringen

År 1943 tillät regeringen vissa japansk-amerikaner att lämna lägren för att arbeta eller gå i skolan. Regeringen lät dem dock inte återvända till västkusten. Vissa japansk-amerikaner fick till och med tjänstgöra som soldater i den amerikanska armén, och många av dem tjänstgjorde med ära i Europa.

1944 sa USA:s regering att den skulle sluta placera japanamerikaner i interneringsläger. De personer som placerades i lägren fick 25 dollar och en bussbiljett hem. Det skulle dock dröja mer än 40 år innan regeringen bad japanamerikanerna om ursäkt för vad som hade hänt. År 1988 sade regeringen att den var ledsen och betalade 20 000 dollar till personer som hade skickats till interneringsläger. Kanada betalade 21 000 dollar.

Fotogalleri

Officiellt meddelande om att japanamerikaner måste lämna sina hem.

En grupp amerikanska medborgare väntar på att få kliva på en buss som ska ta dem till ett interneringsläger.

En japansk-amerikansk livsmedelshandlare satte upp dessa skyltar strax innan han internerades.

En ung pojke väntar på att föras till ett interneringsläger.

Vänner tar farväl när en japansk-amerikansk familj väntar på bussen till ett interneringsläger.

Heart Mountain Relocation Center, i Wyoming

Växande spenat på Tule Lake Relocation Center, ett högsäkerhetscenter för människor som "orsakade problem".

Barn säger trohetseden när de går i skolan i ett interneringsläger.

Soldat i ett regemente i den amerikanska armén som till största delen var japanskt amerikanskt.

Kyrkogården vid Granada Relocation Center i Colorado (1945)

USA:s president Reagan undertecknar en lag där han ber om ursäkt för interneringen och lovar pengar till de överlevande (1988).

Ett monument i Manzanar, "för att trösta de dödas själar" (2002)

Frågor och svar

Fråga: Vad hände under interneringen av japanamerikaner?

S: Under den japansk-amerikanska interneringen tvingade USA:s regering cirka 110 000 japansk-amerikaner att lämna sina hem och bo i interneringsläger. Dessa var som fängelser. Många av de personer som skickades till interneringslägren hade fötts i USA.

F: Vad orsakade denna händelse?

S: Den 7 december 1941 attackerade Japan Pearl Harbor på Hawaii och förklarade krig mot Förenta staterna. Detta fick många amerikaner att bli rasande och vissa gav alla japaner skulden för det som hade hänt vid Pearl Harbor. De spred rykten om att vissa japaner kände till attacken i förväg och hade hjälpt den japanska militären, vilket ledde till att denna händelse inträffade.

F: Hur behandlade andra amerikaner dem som var av japansk härkomst?

S: Andra amerikaner började behandla dem av japansk härkomst med fientlighet när de spred rykten om att vissa japaner kände till attacken i förväg och hade hjälpt den japanska militären. John Hughes uttalade sig till exempel mot dem, medan företag satte upp antijapanska skyltar, till exempel en frisörsalong som satte upp en skylt med texten "gratis rakning för japaner" och "inte ansvarig för olyckor". En begravningsbyrå hängde till och med upp en skylt med texten "Jag gör hellre affärer med en japan än en amerikan".

F: Försökte någon del av den amerikanska regeringen att förhindra att dessa händelser inträffade?

S: FBI och andra delar av USA:s regering visste att dessa rykten inte var sanna men sa ingenting, vilket gjorde att dessa händelser kunde ske utan att någon del av USA:s regering kunde stoppa dem.

F: Hur många människor påverkades av denna händelse?

S: Omkring 110 000 människor berördes av denna händelse eftersom de tvingades lämna sina hem och hamna i interneringsläger som fängelser på grund av falska anklagelser mot dem efter att Japan förklarat krig mot USA efter deras attack mot Pearl Harbor på Hawaii.

Fråga: Var låg Pearl Harbor?

S: Pearl Harbor låg på Hawaii när det attackerades av Japan, vilket ledde till att Amerika förklarade krig mot Japan och att dessa händelser inträffade mot de personer som härstammade från Japan och som bodde i Amerika vid den tiden.