Qatar – emirat i Västra Asien, ärftlig monarki rik på gas och olja

Sharialagstiftningen är den viktigaste källan till Qatars lagstiftning enligt Qatars konstitution. I praktiken är Qatars rättssystem en blandning av civilrätt och sharialagstiftning. Sharialagstiftningen tillämpas på lagar som rör familjerätt, arv och flera brottsliga handlingar (bland annat äktenskapsbrott, rån och mord). I vissa fall i shariabaserade familjedomstolar är en kvinnas vittnesmål värt hälften av en mans vittnesmål. En kodifierad familjelagstiftning infördes 2006. Islamisk polygami är tillåten i landet.

I Qatar används piskning som ett straff för alkoholkonsumtion eller otillåtna sexuella förbindelser. Enligt artikel 88 i Qatars strafflag är straffet för äktenskapsbrott 100 piskrapp. År 2006 dömdes en filippinsk kvinna till 100 piskrapp för äktenskapsbrott. Under 2010 dömdes minst 18 personer (mestadels utländska medborgare) till piskrapp på mellan 40 och 100 piskrapp för brott i samband med "otillåtna sexuella förbindelser" eller alkoholkonsumtion. Under 2011 dömdes minst 21 personer (mestadels utländska medborgare) till piskrapp på mellan 30 och 100 piskrapp för brott med anknytning till "otillåtna sexuella förbindelser" eller alkoholkonsumtion. Under 2012 dömdes sex utlänningar till piskrapp på antingen 40 eller 100 piskrapp. Endast muslimer som ansågs medicinskt lämpliga kunde få sådana straff verkställda. Det är okänt om domarna verkställdes. Senare, i april 2013, dömdes en muslimsk expatriat till 40 piskrapp för alkoholkonsumtion. I juni 2014 dömdes en muslimsk utlandsboende till 40 piskrapp för alkoholkonsumtion och bilkörning under påverkan. Juridiska kroppsstraff är vanliga i Qatar på grund av hanbali-tolkningen av sharialagen.

Stening är ett lagligt straff i Qatar. Avfällighet är ett brott som bestraffas med dödsstraff i Qatar. Blasfemi kan bestraffas med upp till sju års fängelse och proselyter kan bestraffas med upp till tio års fängelse. Homosexualitet är ett brott som straffas med dödsstraff.

Alkoholkonsumtion är delvis lagligt i Qatar; vissa femstjärniga lyxhotell får sälja alkohol till sina icke-muslimska kunder. Muslimer får inte dricka alkohol i Qatar och muslimer som ertappas med att dricka alkohol riskerar piskning eller utvisning. Icke-muslimska utlänningar kan få tillstånd att köpa alkohol för egen konsumtion. Qatar Distribution Company (ett dotterbolag till Qatar Airways) har tillstånd att importera alkohol och fläskkött och driver den enda spritbutiken i landet, som även säljer fläskkött till innehavare av sprittillstånd. Qatariska tjänstemän har också visat sig villiga att tillåta alkohol i "supporterzoner" vid fotbolls-VM 2022.

Fram till nyligen fick restauranger på Pearl-Qatar (en konstgjord ö nära Doha) servera alkoholhaltiga drycker. I december 2011 uppmanades dock restaurangerna på Pearl att sluta sälja alkohol. Ingen förklaring gavs till förbudet. Spekulationer om orsaken inbegriper regeringens önskan att ge en mer from bild inför landets första val av ett kungligt rådgivande organ och rykten om en ekonomisk tvist mellan regeringen och anläggningens utvecklare.

År 2014 lanserade Qatar en kampanj för att påminna turisterna om den blygsamma klädkoden. Kvinnliga turister uppmanas att inte bära leggings, minikjolar, ärmlösa klänningar och korta eller snäva kläder offentligt. Män uppmanas att inte bära endast shorts och underkläder.

Enligt USA:s utrikesdepartement migrerar utlandsarbetare från länder i hela Asien och delar av Afrika frivilligt till Qatar som lågkvalificerade arbetare eller hushållsarbetare, men en del av dem utsätts senare för förhållanden som tyder på ofrivilligt slaveri. Några av de vanligaste kränkningarna av arbetsrättigheterna är misshandel, innehållande av betalning, debitering av arbetstagare för förmåner som arbetsgivaren är ansvarig för, begränsningar av rörelsefriheten (t.ex. konfiskering av pass, resehandlingar eller utresetillstånd), godtyckligt frihetsberövande, hot om rättsliga åtgärder och sexuella övergrepp. Många migrerande arbetstagare som anländer för att arbeta i Qatar har betalat orimliga avgifter till rekryteringsföretag i sina hemländer.

Sedan 2014 tillåter vissa bestämmelser i Qatars strafflag att straff som piskning och stening används som straffrättsliga påföljder. FN:s kommitté mot tortyr konstaterade att dessa metoder utgjorde en överträdelse av de skyldigheter som följer av FN:s konvention mot tortyr. Qatar behåller dödsstraffet, främst för hot mot den nationella säkerheten. Användningen av dödsstraffet är sällsynt och inga statliga avrättningar har ägt rum i Qatar sedan 2003.

Enligt bestämmelserna i Qatars sponsringslag har sponsorer ensidig befogenhet att upphäva arbetstagarnas uppehållstillstånd, neka arbetstagarna möjligheten att byta arbetsgivare, rapportera en arbetstagare som "avvikande" till polismyndigheterna och neka dem tillstånd att lämna landet. Detta kan leda till att sponsorer begränsar arbetstagarnas rörlighet och att arbetstagarna är rädda för att rapportera om övergrepp eller hävda sina rättigheter. Enligt ITUC möjliggör systemet med sponsring av viseringar tvångsarbete genom att göra det svårt för en migrantarbetare att lämna en arbetsgivare som missbrukar honom eller henne eller att resa utomlands utan tillstånd. Qatar upprätthåller inte heller lönenormer för sina arbetskraftsinvandrare. Qatar gav den internationella advokatfirman DLA Piper i uppdrag att utarbeta en rapport om systemet för arbetskraftsinvandrare. I maj 2014 släppte DLA Piper över 60 rekommendationer för att reformera kafalasystemet, inklusive avskaffandet av utresevisum och införandet av en minimilön, vilket Qatar har lovat att genomföra.

I maj 2012 förklarade qatariska tjänstemän att de hade för avsikt att tillåta inrättandet av en oberoende fackförening. Qatar meddelade också att man kommer att avskaffa sitt sponsorsystem för utländsk arbetskraft, som kräver att alla utländska arbetstagare ska sponsras av lokala arbetsgivare. Ytterligare ändringar av arbetslagstiftningen omfattar en bestämmelse som garanterar att alla arbetstagares löner betalas ut direkt till deras bankkonton och nya restriktioner för arbete utomhus under de varmaste timmarna under sommaren. Ett nytt lagförslag som tillkännagavs i början av 2015 ger mandat för att företag som inte betalar ut arbetstagarnas löner i tid tillfälligt kan förlora sin möjlighet att anställa fler anställda.

I oktober 2015 undertecknade Qatars emir en lag om nya reformer av landets sponsringssystem, och den nya lagen ska träda i kraft inom ett år. Kritiker hävdar att förändringarna kan misslyckas med att ta itu med vissa arbetsrättsliga frågor.

Landet gav kvinnor rösträtt samtidigt som männen i samband med 1999 års val till ett centralt kommunfullmäktige. Detta val - det första någonsin i Qatar - hölls medvetet den 8 mars 1999, den internationella kvinnodagen.

Som ett litet land med större grannar försöker Qatar att utöva inflytande och skydda sin stat och sin härskande dynasti. Historien om Qatars allianser ger en inblick i grunden för deras politik. Mellan 1760 och 1971 sökte Qatar formellt skydd från de höga övergångsmakterna ottomanerna, britterna, al-Khalifa från Bahrain, araberna och wahhabiterna från Saudiarabien. Qatars ökande internationella profil och aktiva roll i internationella frågor har fått vissa analytiker att identifiera landet som en medelmakt. Qatar var en tidig medlem av OPEC och en av grundarna av Gulfstaternas samarbetsråd (GCC). Landet är medlem i Arabförbundet. Landet har inte accepterat obligatorisk jurisdiktion från Internationella domstolen.

Qatar har också bilaterala förbindelser med en rad olika utländska makter. Qatar är värd för Al Udeid Air Base, en gemensam amerikansk-brittisk bas som fungerar som nav för alla amerikanska och brittiska flygoperationer i Persiska viken. Det har tillåtit amerikanska och brittiska styrkor att använda en flygbas för att skicka förnödenheter till Irak och Afghanistan. Trots att Qatar är värd för denna strategiska militära installation är landet inte alltid en stark västlig allierad. Qatar har tillåtit de afghanska talibanerna att inrätta ett politiskt kontor i landet och har nära förbindelser med Iran, inklusive ett gemensamt naturgasfält. Enligt läckta dokument som publicerades i New York Times var Qatars resultat när det gäller insatser mot terrorism "det sämsta i regionen". I telegrammet antyddes att Qatars säkerhetstjänst "tvekade att agera mot kända terrorister av oro för att framstå som en allierad med USA och provocera fram repressalier".

Qatar har blandade relationer med sina grannar i regionen kring Persiska viken. Qatar har undertecknat ett avtal om försvarssamarbete med Iran, med vilket landet delar världens största enskilda icke-associerade gasfält. Det var den andra nationen, den första var Frankrike, som offentligt meddelade att den erkände det libyska oppositionens nationella övergångsråd som Libyens legitima regering mitt under det libyska inbördeskriget 2011.

Under 2014 kom Qatars förbindelser med Bahrain, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten till en kokande punkt på grund av Qatars stöd till Muslimska brödraskapet och extremistgrupper i Syrien. Detta kulminerade i att de tre ovannämnda länderna drog tillbaka sina ambassadörer från Qatar i mars 2014. När ambassadörerna drog sig tillbaka rapporterades GCC vara på gränsen till en kris kopplad till uppkomsten av olika politiska block med motstridiga intressen. Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Bahrain var engagerade i en politisk kamp med Qatar, medan Oman och Kuwait representerar ett alliansfritt block inom GCC. Förbindelserna mellan länderna förbättrades efter att Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) meddelade att Bahrain, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten återlämnade sina diplomater till Qatar. Islam Hassan, forskare i studier om Persiska viken vid Qatars universitet, hävdar att i och med att GCC-krisen löstes nådde Qatar en ny nivå av politisk mognad. Han fortsätter med att hävda att Qatar lyckades få ett slut på krisen utan att ändra några av sina utrikespolitiska principer eller överge sina allierade.

Under de senaste åren har Qatar använt sig av militanta islamister i ett antal länder som Egypten, Syrien, Libyen, Somalia och Mali för att främja sin utrikespolitik. Att uppvakta islamister från Muslimska brödraskapet till salafistiska grupper har fungerat som en maktförstärkare för landet, eftersom det sedan början av den arabiska våren har ansett att dessa grupper utgör framtidens våg. David Cohen, undersekreterare för terrorism och finansiell underrättelseverksamhet vid det amerikanska finansministeriet, sade att Qatar är en "tillåtande jurisdiktion för finansiering av terrorism". Det finns bevis för att dessa grupper som stöds av Qatar inkluderar de hårdföra islamiska militanta grupper som är aktiva i norra Syrien. Från och med 2015^{[uppdatering]} stöder Qatar, Saudiarabien och Turkiet öppet erövringens armé, en paraplygrupp av regeringsfientliga styrkor som strider i det syriska inbördeskriget och som enligt uppgift omfattar en al-Qaida-anknuten al-Nusra-fronten och en annan salafistisk koalition känd som Ahrar ash-Sham.

Qatar stödde den demokratiskt valda presidenten Mohamed Morsi med diplomatiskt stöd och det statliga Al Jazeera-nätverket innan han avsattes i en militärkupp. Qatar erbjöd Egypten ett lån på 7,5 miljarder dollar under det år han satt vid makten.

Qatars samröre med Hamas, som först rapporterades i början av 2012, har väckt kritik från Israel, USA, Egypten och Saudiarabien, "som anklagar Qatar för att undergräva den regionala stabiliteten genom att stödja Hamas". Qatars utrikesminister har dock förnekat att han stöder Hamas och förklarat att "vi stöder inte Hamas utan vi stöder palestinierna". Efter ett fredsavtal lovade Qatar 1 miljard dollar i humanitärt bistånd till Gaza.

Qatar har varit värd för akademiska, religiösa, politiska och ekonomiska konferenser. Det elfte årliga Dohaforumet samlade nyligen viktiga tänkare, yrkesverksamma med olika bakgrund och politiska personer från hela världen för att diskutera demokrati, medier och informationsteknik, frihandel och vattensäkerhetsfrågor. Dessutom har forumet sedan 2006 varit värd för konferensen Middle East Economic Future. På senare tid har Qatar stått värd för fredssamtal mellan rivaliserande fraktioner över hela världen. Bland dessa kan nämnas Darfuravtalet. Dohadeklarationen är grunden för fredsprocessen i Darfur och har lett till betydande vinster på marken för den afrikanska regionen. Bland de anmärkningsvärda framgångarna kan nämnas att säkerheten och stabiliteten har återställts, att framsteg har gjorts i bygg- och återuppbyggnadsprocesserna, att de fördrivna invånarna har återvänt och att Darfurfolket har förenats för att möta utmaningarna och driva fredsprocessen framåt. Qatar donerade 88,5 miljoner pund i medel för att finansiera återhämtning och återuppbyggnad i Darfur.

Qatars väpnade styrkor är Qatars militära styrkor. Landet har en blygsam militär styrka på cirka 11 800 man, inklusive armé (8 500), flotta (1 800) och flygvapen (1 500). Qatars försvarsutgifter utgjorde cirka 4,2 % av bruttonationalprodukten 1993. År 2008 spenderade Qatar 2,355 miljarder US-dollar på militärutgifter, vilket motsvarar 2,3 % av bruttonationalprodukten. Qatars specialstyrkor har utbildats av Frankrike och andra västerländska länder och anses besitta betydande färdigheter. De hjälpte också de libyska rebellerna under slaget om Tripoli 2011.

Qatar har undertecknat försvarspakter med USA och Storbritannien samt med Frankrike tidigare 1994. Qatar spelar en aktiv roll i Gulfstaternas samarbetsråds kollektiva försvarsansträngningar; de övriga fem medlemmarna är Saudiarabien, Kuwait, Bahrain, Förenade Arabemiraten och Oman. Närvaron av en stor flygbas i Qatar, som drivs av Förenta staterna och flera andra FN-nationer, utgör en garanterad källa till försvar och nationell säkerhet.

Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, SIPRI, konstaterade att Qatar var den 46:e största vapenimportören i världen under 2010-2014. SIPRI skriver dock att Qatars planer på att omvandla och avsevärt utöka sina väpnade styrkor har accelererat. Beställningar 2013 av 62 stridsvagnar och 24 självgående kanoner från Tyskland följdes 2014 av flera andra kontrakt, bland annat 24 stridshelikoptrar och 3 AEW-flygplan från USA samt 2 tankflygplan från Spanien.

Qatars militär deltog i den saudiarabiskledda interventionen i Jemen mot de shiitiska houthierna. År 2015 rapporterade Al Jazeera America: "Många rapporter tyder på att den saudiledda koalitionen mot oppositionsgrupper i Jemen urskiljningslöst har angripit civila och använt klusterbomber i civilbefolkade områden, vilket strider mot internationell rätt."

Sedan 2004 är Qatar indelat i sju kommuner (arabiska: baladiyah).

1. Madinat ash Shamal
2. Al Khor
3. Umm Salal
4. Al Daayen
5. Al Rayyan
6. Doha
7. Al Wakrah

För statistiska ändamål är kommunerna indelade i 98 zoner (2010^{[uppdatering]), som} i sin tur är indelade i block.

Qatar är en halvö (en landremsa som sticker ut i havet). I söder gränsar den till Saudiarabien, och alla andra sidor av den är omgivna av Arabiska vikens vatten.

Qatar är ett ganska litet land med en yta på endast 10 360 km². Halvön är 160 km lång. En stor del av landet är en låg, karg slätt som är täckt av sand. I Jebel Dukhan-området finns Qatars viktigaste oljefyndigheter på land. Naturgasfälten ligger till havs, nordväst om halvön.

Qatars huvudstad är Doha. Över 90 % av befolkningen bor i Doha. Den andra stora staden är Al Wakrah.

Qatar har en icke vald, monarkisk regering av emirat-typ. Emiren är ärftlig.

Emiren är den enda som kan utse och avsätta premiärministern och ministrarna. Tillsammans utgör ministrarna ministerrådet. De är den högsta verkställande myndigheten i landet.

Människor från Qatar kallas qatarier. De är araber. Det officiella språket i Qatar är arabiska, men många människor talar också engelska, särskilt när de gör affärer.

Omkring 2,6 miljoner människor bor i Qatar, varav cirka 88 % är gästarbetare (personer från ett annat land som bor och arbetar där under en kortare tid), främst från Sydasien, Sydostasien och andra arabländer. 650 000 är indier, 350 000 nepaleser, 260 000 filippiner och många andra nationaliteter.

Nästan hela Qatars ekonomi kommer från produktion av olja och naturgas.

Qatars valuta kallas Qatari Riyal.

Nästan alla qatarier följer religionen islam. Många av gästarbetarna följer dock andra religioner.

Fotboll är den mest populära sporten i Qatar, tätt följt av cricket. Qatars fotbollslandslag för ungdomar under 20 år slutade tvåa i FIFA:s världsmästerskap för ungdomar 1981.

Slutspelet i Asiatiska fotbollsförbundets AFC Asian Cup 2011 hölls i Qatar i januari 2011. Det var andra gången som Qatar stod som värd, den andra gången var 1988 års AFC Asian Cup.

Doha, Qatar, är också hemvist för Qatar Racing Club, en anläggning för dragracing.

Khalifa International Tennis and Squash Complex i Doha, Qatar, var värd för WTA Tour Championships i damtennis mellan 2008 och 2010. Doha arrangerar varje år WTA Premier-turneringen Qatar Ladies Open.

Den 2 december 2010 vann Qatar sitt anbud om att stå som värd för fotbolls-VM 2022.

Nasser Al-Attiyah från Qatar vann 2011 års Dakarrally och produktions-VM i rally 2006. Dessutom har han också vunnit guldmedaljer vid Asiatiska spelen 2002 och Asiatiska spelen 2010 som en del av Qatars skeetskyttelag.

Sedan 2002 har Qatar varit värd för den årliga Tour of Qatar, ett cykellopp i sex etapper. I februari varje år tävlar cyklisterna på vägarna över Qatars platta land i sex dagar. Varje etapp täcker en sträcka på mer än 100 km.