Migrän är ett vanligt neurologiskt tillstånd som oftast ger en bultande, pulserande huvudvärk på ena sidan av huvudet. Smärtan kan vara mycket svår och göra det svårt att fungera i vardagen. Många personer med migrän får huvudsakligen huvudvärk, men det finns också varianter som ger andra symtom utan uttalad huvudvärk.
Symtom och sjukdomsfaser
De flesta migräner ger förutom huvudvärk även illamående och ökad känslighet för ljus och ljud (fotofobi och fonofobi). Ett typiskt migränanfall varar vanligtvis mellan fyra och 72 timmar om det inte behandlas.
Migrän kan ofta delas upp i faser:
- Prodromal-/förvarningsfas (timmar–dagar före huvudvärk): trötthet, humörförändringar, ökad törst eller stel nacke.
- Aura (hos cirka 20–30 %): neurologiska tecken som synstörningar, domningar eller talproblem som vanligen utvecklas gradvis och varar 5–60 minuter. Se även avsnittet om auras.
- Huvudvärksfas: pulserande eller bankande värk, ofta ensidig, förvärras av rörelse och kan följas av illamående och kräkningar.
- Postdromal fas (efter attacken): trötthet, lätt yrsel eller känsla av att vara "avskalad".
Aura och andra sinnesförändringar
Vissa personer upplever auras framför allt i form av synstörningar: blinkande ljus, sicksackmönster eller partiell synnedsättning. Andra sinnen kan också påverkas — till exempel lukt- eller smakförnimmelser som känns annorlunda — och känselstörningar kan uppstå i armar eller ansikte.
Typer och klassifikation
Migrän klassificeras utifrån hur ofta anfallen kommer. Om huvudvärk förekommer mindre än 15 dagar per månad kallas det episodisk migrän (EM). Om huvudvärk förekommer 15 dagar eller mer per månad under mer än 3 månader, och minst 8 av dessa dagar har migränliknande symtom, kallas det kronisk migrän (CM). Personer kan växla mellan episodisk och kronisk migrän över tid.
Orsaker och mekanismer
Migrän är ett komplext tillstånd där både ärftlighet, hjärnans nervkretsar och blodkärl spelar in. En av de viktiga molekylära faktorerna som fått stor uppmärksamhet är CGRP (calcitonin gene-related peptide). CGRP är ett protein som frigörs i och runt hjärnans blodkärl och nervändar och kan bidra till smärta och inflammation i hjärnhinnorna och andra strukturer. CGRP är inte den enda orsaken men spelar en central roll, och läkemedel som blockerar CGRP‑signaler används nu i prevention och behandling av migrän.
Utlösande faktorer och riskfaktorer
Flera faktorer kan öka risken för migrän eller utlösa anfall hos personer som är benägna att få dem. Vanliga utlösare är:
- Hormonella förändringar, särskilt hos kvinnor — variationer i östrogen är en vanlig trigger.
- Sömnbrist eller för mycket sömn, starkt ljus, höga ljud eller starka dofter.
- Stress, uttorkning, vissa livsmedel, alkohol och väderförändringar.
Att vara kvinna och att ha familjemedlemmar med migrän är exempel på riskfaktorer — genetiska faktorer har stor betydelse.
Diagnos
Diagnosen ställs i regel kliniskt utifrån patientens beskrivning och symtom enligt internationella kriterier (ICHD). Läkaren kan använda en huvudvärksdagbok för att kartlägga frekvens, svårighetsgrad och utlösande faktorer. Bilddiagnostik (till exempel CT eller MR) görs inte rutinmässigt, utan främst vid tecken som tyder på annan allvarlig sjukdom (s.k. red flags).
Behandling och förebyggande
Behandling delas i akut behandling (för att stoppa ett pågående anfall) och profylax (förebyggande behandling för att reducera frekvens och svårighetsgrad).
Akut behandling:
- Receptfria smärtstillande medel som paracetamol eller NSAID (t.ex. ibuprofen) kan hjälpa i lindriga till måttliga attacker.
- Triptaner (receptbelagda) är effektiva vid typisk migrän och bör tas tidigt i anfallet.
- Antiemetika kan ges vid svår illamående.
- Användning av smärtstillande läkemedel flera dagar i månaden kan leda till läkemedelsutlösta huvudvärk (medication-overuse headache), vilket försvårar behandlingen och kräver särskild hantering.
Förebyggande behandling (vid många eller svåra anfall):
- Livsstilsåtgärder: regelbundna sömnrutiner, hantering av stress, tillräckligt vätskeintag och undvikande av kända triggers. Att föra huvudvärksdagbok kan hjälpa identifiera utlösare.
- Läkemedel: betablockerare, vissa antiepileptika (t.ex. topiramat), tricykliska antidepressiva (t.ex. amitriptylin) med flera, beroende på individens hälsa och biverkningsprofil.
- Nya biologiska läkemedel som riktar sig mot CGRP‑systemet (monoklonala antikroppar) har visat sig effektiva för många patienter med både episodisk och kronisk migrän. Det finns också nya perorala preparat (gepants) och injicerbara preparat för akut behandling eller prevention.
- För kronisk migrän kan även onabotulinumtoxinA (Botox) vara effektivt hos utvalda patienter.
När ska man söka vård?
Sök akut vård om huvudvärken är plötslig och mycket svår (”blixtsnabb” eller “thunderclap”-huvudvärk), om den följs av feber och nackstelhet, förvärrade neurologiska bortfall (svaghet, talstörning, synbortfall som inte liknar tidigare aura), eller om det är första gången en mycket svår huvudvärk uppstår. Kontakta läkare om migränen blir vanligare, svårare eller inte svarar på tidigare fungerande behandlingar.
Världshälsoorganisationen har påpekat att migrän är en av de mest kostsamma hjärnsjukdomarna när det gäller behandling och funktionsnedsättning i EU och USA. Rätt diagnostik, individuell behandling och förebyggande åtgärder kan dock avsevärt förbättra livskvaliteten för många som lever med migrän.





_1.jpg)


