Julius Streicher

Tidigt liv

Streicher föddes i Fleinhausen i Bayern. Han var grundskollärare.

År 1913 gifte sig Streicher med Kunigunde Roth, en bagardotter, i Nürnberg.

Året därpå inleddes första världskriget. Streicher anslöt sig till den tyska armén. Under kriget vann han järnkorset. När kriget slutade 1918 var Streicher löjtnant.

Streicher och hans fru hade två söner: Lothar (född 1915) och Elmar (född 1918).

Nazism

1919 var Streicher aktiv i Schutz- und Trutz-Bund, en antisemitisk organisation. År 1920 vände han sig till det nybildade tyska socialistpartiet (Deutschsozialistische Partei). Detta politiska parti hade nästan samma idéer som det nazistiska partiet. Streicher ville göra det mer antisemitiskt. De flesta medlemmarna i det tyska socialistpartiet ville inte ha detta, så Streicher och hans anhängare gick 1921 över till den "tyska arbetsgemenskapen" (tyska: Deutsche Werkgemeinschaft).

Den tyska arbetsgemenskapen ville samla alla olika antisemitiska grupper i Tyskland. År 1922 förenade Streicher sina anhängare med Adolf Hitlers. Detta fördubblade nästan antalet personer i nazistpartiet. Det gjorde också att Hitler blev tacksam mot Streicher för resten av sitt liv.

Streicher deltog i ölhallskuppen i München 1923. Samma år startade han den rasistiska tidningen Der Stürmer. Han var också tidningens redaktör. Streicher använde tidningen för att väcka ett djupt hat mot allt och alla judar. När den var som mest populär, 1935, läste cirka 480 000 personer Der Stürmer.

I tidningen hävdade Streicher att judarna hade bidragit till att orsaka de penningproblem som Tyskland hade under 1920-talet. Dessa problem omfattade arbetslöshet, inflation och ekonomisk depression (att det inte fanns tillräckligt med pengar i ekonomin). Han hävdade att judarna gjorde vita människor till slavar och att de var ansvariga för över 90 procent av de prostituerade i Tyskland.

Efter att nazistpartiet hade återupprättats blev Streicher Gauleiter (distriktsledare) i Franken. Efter 1933 styrde han praktiskt taget staden Nürnberg. Han fick smeknamnet "Nürnbergs kung" och "Frankrikes odjur".

År 1940 tog nazistledarna ifrån Streicher alla hans jobb och makt i nazistpartiet. De gjorde detta för att:

• Han orsakade skandaler genom att stjäla judisk egendom efter Kristallnatten.
• Han spred osanna historier om Hermann Göring.
• Han ledde flera attacker mot andra distriktsledare
• Han hade sex med kvinnor som inte var hans fru, utan att försöka dölja det.

Streicher stod dock på god fot med Adolf Hitler tills Hitler tog livet av sig den 30 april 1945.

Den 7 maj kapitulerade Tyskland och kriget i Europa tog slut. Två veckor senare, den 23 maj, tillfångatogs Streicher av amerikanerna. Bara några dagar innan han arresterades gifte han sig med sin tidigare sekreterare Adele Tappe. Hans första fru, Kunigunde Streicher, hade dött 1943 efter 30 års äktenskap.

Under kristallnatten förstörde nazisterna många judiska butiker och synagogor. Streicher fick problem för att ha stulit judarnas egendom efter kristallnatten.

Rättegång och avrättning

Julius Streicher befanns skyldig till brott mot mänskligheten vid Nürnbergrättegången om krigsförbrytelser. Han dömdes till döden den 1 oktober 1946.

Streicher var inte militär under andra världskriget. Han deltog inte heller i planeringen av förintelsen, invasionen av Polen eller den sovjetiska invasionen. Men eftersom han uppmuntrade så mycket stöd för hatet mot och utrotningen av judar beslutade åklagarna att åtala honom för brott mot mänskligheten.

Streichers sista ord den 16 oktober 1946 var "Heil Hitler" och "Bolsjevikerna kommer att hänga dig en dag!". Han rapporteras också ha ropat "Purim Fest 1946!". Han trodde att judarna skulle starta en ny helgdag det datum då han och hans nazistkollegor hängdes, precis som de hade startat Purim för att markera Hamans avrättning.

Streichers avrättning gick inte som planerat. De flesta ögonvittnen säger att han dog genom långsam strypning snarare än genom en snabb bruten nacke. Detta hände även andra nazister. Det hände på grund av den typ av hängning som användes i Nürnberg. Bödeln kan till slut ha varit tvungen att döda Streicher, som fortfarande stönade och gungade i repet en tid efter att han hängdes.

Relaterade sidor

• Förintelsen
• Antisemitism
• Propaganda