Nordamerikas historia | ursprunget av den tidiga mänskliga befolkningen på kontinenten

Den prekolumbianska eran

Före kontakten med européerna var de infödda i Nordamerika indelade i många olika samhällen, från små grupper med några få familjer till stora imperier. De levde i flera kulturområden, som i stort sett motsvarar geografiska och biologiska zoner i Nordamerika och som ger en bra indikation på vilken huvudsaklig sysselsättning de människor som bodde där hade (t.ex. bisonjägarna på de stora slätterna eller jordbrukarna i Mesoamerika). Ursprungsgrupper kan också klassificeras efter sin språkfamilj. Det är viktigt att notera att folk med liknande språk inte alltid hade samma materiella kultur och inte heller var de alltid allierade.

Forskare tror att inuiterna i högarktis kom till Nordamerika mycket senare än andra ursprungsbefolkningar, vilket framgår av att arkeologiska artefakter från Dorsetkulturen har försvunnit och ersatts av Thulefolket.

Under de tusentals år som infödingarna har bott på kontinenten har kulturerna förändrats och skiftat. Arkeologer namnger ofta olika kulturella grupper som de upptäcker efter den plats där de först hittades. En av de äldsta kulturer som ännu har hittats är Cloviskulturen i dagens New Mexico. Ett nyare exempel är den grupp besläktade kulturer som kallas högbyggare (t.ex. Fort Walton-kulturen) och som finns i Mississippiflodens dalgång. De blomstrade från 3000 f.Kr. till 1500-talet e.Kr.

De sydligare kulturgrupperna i Nordamerika var ansvariga för domesticeringen av många vanliga grödor som nu används runt om i världen, t.ex. tomater och squash. Kanske viktigast av allt var att de domesticerade en av världens viktigaste basföremål, majs (majs).

Som ett resultat av jordbrukets utveckling i söder var det möjligt att få till stånd en viktig kulturell utveckling där. Mayacivilisationen utvecklade till exempel ett skriftsystem, byggde enorma pyramider, hade en komplex kalender och utvecklade begreppet nollan 500 år före någon i den gamla världen. Mayakulturen fanns fortfarande kvar när spanjorerna anlände till Centralamerika, men den politiska dominansen i området hade övergått till det aztekiska riket längre norrut.

När européerna anlände till den "nya världen" fick ursprungsbefolkningen uppleva att deras kultur förändrades drastiskt. Deras tillhörighet till politiska och kulturella grupper förändrades också, flera språkgrupper dog ut och andra förändrades ganska snabbt. De namn och kulturer som européerna registrerade för de infödda var inte nödvändigtvis desamma som de namn och kulturer som de hade använt några generationer tidigare, eller de som används idag.

 
Ruinerna i Palenque.  

Européernas ankomst

Tidiga upptäckter

Kontakten mellan de nordamerikanska folken och omvärlden var begränsad före 1492. Flera teoretiska kontakter har föreslagits, men de tidigaste fysiska bevisen kommer från nordborna eller vikingarna. Den nordiske kaptenen Leif Erikson tros ha nått ön Newfoundland omkring år 1000 e.Kr. De gav sin nya upptäckt namnet Vinland. Den enda nordiska plats som ännu har upptäckts i Nordamerika ligger vid L'Anse aux Meadows i Newfoundland och Labrador. De nordiska kolonierna övergavs senare.

Vikingarnas resor blev inte allmänt kända i den gamla världen, och européerna förblev ovetande om att Amerika fanns förrän 1492. Som en del av en allmän upptäckartid föreslog den italienske sjömannen Christopher Columbus en resa västerut från Europa för att hitta en kortare väg till Asien. Han fick så småningom stöd av Isabella I och Ferdinand II, drottning och kung i det nyligen förenade Spanien. År 1492 nådde Columbus land på Bahamas.

Nästan 500 år efter nordborna utforskade John Cabot östkusten i det som skulle bli Kanada år 1497. Giovanni da Verrazzano utforskade den amerikanska östkusten från Florida till troligen Newfoundland år 1524. Jacques Cartier gjorde en rad resor för den franska kronans räkning 1534 och trängde in i Sankt Lawrencefloden.

Framgångsrik kolonisation

Till en början bestod den europeiska verksamheten främst av handel och utforskning. Så småningom började européerna etablera bosättningar. De tre viktigaste kolonialmakterna var Spanien, England och Frankrike, även om småmakter som Nederländerna och Sverige så småningom fick mindre innehav på kontinenten.

Spanjorernas bosättning inledde den europeiska kolonisationen av Amerika, som innebar folkmord på indianerna. De fick kontroll över de flesta av de största öarna i Karibien och erövrade aztekerna och fick kontroll över dagens Mexiko och Centralamerika. Detta var början på det spanska imperiet i den nya världen. Den första framgångsrika spanska bosättningen på den nordamerikanska kontinenten var Veracruz 1519, följt av många andra bosättningar i det koloniala Nya Spanien och spanska Florida.

De första framgångsrika engelska bosättningarna skedde i Jamestown (1607) (tillsammans med dess satellit, Bermuda 1609) och Plymouth (1620), i dagens Virginia respektive Massachusetts. De första franska bosättningarna var Port Royal (1604) och Quebec City (1608) i de nuvarande Nova Scotia och Quebec. Pälshandeln blev snart den viktigaste verksamheten på kontinenten och förändrade därmed de infödda amerikanernas livsstil.

Längre söderut blev plantageslaveriet den viktigaste industrin i Västindien, vilket ledde till att den atlantiska slavhandeln inleddes.

 

Kolonialtiden

År 1663 hade den franska kronan tagit över kontrollen över Nya Frankrike från pälshandelsbolagen, och de engelska charterkolonierna gav vika för en mer storstadsbaserad kontroll. Detta inledde en ny era av mer formaliserad kolonialism i Nordamerika.

Rivaliteten mellan de europeiska makterna skapade en rad krig på den nordamerikanska kontinenten som skulle få stor betydelse för koloniernas utveckling. Territorier bytte ofta ägare flera gånger. Fred uppnåddes inte förrän de franska styrkorna i Nordamerika besegrades i slaget vid Abrahams slätter i Quebec City, och Frankrike avstod från de flesta av sina anspråk utanför Karibien.

Vicekungadömet Nya Spanien var namnet på det spanska imperiets vicekungarikets territorier i Asien, Nordamerika och dess utkanter från 1535 till 1821.

 
Icke-amerikanska nationers kontroll över Nordamerika 1750-2008  

Revolutionernas tidsålder

Den amerikanska revolutionen fick en stor inverkan på hela kontinenten. Framför allt ledde den direkt till skapandet av Amerikas förenta stater. Det tillhörande amerikanska revolutionskriget var dock ett viktigt krig som berörde alla hörn av regionen. Flykten från United Empire Loyalists ledde till att Engelska Kanada skapades som ett separat samhälle. Samtidigt försvagades Spaniens grepp om Mexiko. Självständigheten förklarades 1810 av Miguel Hidalgo, vilket inledde det mexikanska frihetskriget. År 1813 undertecknade José María Morelos och Anáhuac-kongressen den högtidliga akten för Nordamerikas självständighetsförklaring, det första juridiska dokumentet där Nya Spaniens separation från Spanien proklameras. Spanien erkände slutligen Mexikos självständighet 1821.

 

Utvidgningsperiod

Från och med Förenta staternas självständighet expanderade landet snabbt västerut och fick 1803 det stora Louisiana-territoriet. Ett försök till nordlig expansion blockerades av Storbritannien under 1812 års krig. Samtidigt ökade den brittiska bosättningen i Kanada. USA:s expansion försvårades av uppdelningen mellan "fria" och "slaviga" stater, vilket ledde till Missourikompromissen 1820. På samma sätt stod Kanada inför en splittring mellan franska och engelska samhällen som ledde till att inbördeskrig bröt ut 1837. Mexiko stod inför ständiga politiska spänningar mellan liberaler och konservativa, liksom upproret i den engelsktalande regionen Tejas, som förklarade sig självt som Republiken Texas 1836. År 1845 anslöt sig Texas till USA, vilket senare skulle leda till det mexikansk-amerikanska kriget. Som ett resultat av konflikten med Mexiko gjorde USA ytterligare territoriella vinster i Kalifornien och sydväst.

I Mexiko dominerades hela perioden av Porfirio Díaz diktatur.

 

Världskrigens tid

Det stora kriget

Kanada var en del av det brittiska imperiet och befann sig omedelbart i krig 1914. De kanadensiska trupperna fick stå ut med flera stora strider under krigets första skeden, bland annat genom giftgasattacker vid Ypres. Newfoundlands trupper led en förödande förlust den 1 juli 1916, den första dagen vid Somme. Förlusterna blev allvarliga och regeringen införde till slut värnplikt, trots att detta var mot flertalet franskkanadensares vilja. I den efterföljande värnpliktskrisen 1917 bröt upplopp ut på Montreals gator.

Förenta staterna höll sig utanför konflikten fram till 1917, då de anslöt sig till Ententemakterna. Förenta staterna kunde sedan spela en avgörande roll vid fredskonferensen i Paris 1919 som utformade mellankrigstidens Europa.

Mexiko deltog inte i kriget eftersom landet var inblandat i den mexikanska revolutionen vid den tiden.

Mellankrigstiden

1920-talet innebar en tid av stort välstånd i USA, och i mindre utsträckning i Kanada. Men Wall Street-kraschen 1929 i kombination med torka inledde en period av ekonomiska svårigheter i USA och Kanada.

Mellan 1936 och 1949 var detta ett folkligt uppror mot den antikatolska mexikanska regeringen, som utlöstes särskilt av de antiklerikala bestämmelserna i den mexikanska konstitutionen från 1917.

Andra världskriget

Ännu en gång befann sig Kanada i krig före sina grannar, men även de kanadensiska bidragen var små före den japanska attacken på Pearl Harbor.

USA:s inträde i kriget bidrog till att balanserna övergick till de allierades fördel.

Två mexikanska tankfartyg som transporterade olja till USA attackerades och sänktes av tyskarna i Mexikanska golfen 1942. Händelsen inträffade trots att Mexiko var neutralt vid den tidpunkten. Detta ledde till att Mexiko förklarade krig mot axelmakterna och gick in i konflikten.

Europas förödelse under kriget ledde till att de nordamerikanska länderna fick en viktigare roll i världspolitiken. Särskilt Förenta staterna framträdde som en "supermakt".

Efter kriget

I början av det kalla kriget var USA den mäktigaste nationen i en västlig koalition där även Mexiko och Kanada ingick. På hemmaplan upplevde Förenta staterna en omvälvande förändring, särskilt när det gällde rasrelationer. I Kanada speglades detta av den tysta revolutionen och framväxten av Quebecs nationalism.

Efter andra världskriget upplevde Mexiko en period av enorm ekonomisk tillväxt, en kraftig industrialiseringsprocess och en växande medelklass, en period som i den mexikanska historien kallas "El Milagro Mexicano" (det mexikanska miraklet).

I Karibien började avkoloniseringen, medan den kubanska revolutionen på den största ön ledde till att det kalla krigets rivalitet började slå igenom i Latinamerika.