Samerna i Norge – samisk kultur, språk och kärnområden i Sápmi

"[P]e personer som vill rösta på", eller som vill vara medlem i "det samiska parlamentet (en), måste registrera sig som samer. De definitioner av samer" som började användas av "samiska organisationer, inklusive Nordiska samiska rådet, på 1950-talet, blev en del av norsk lag 1987. En same definieras som en person som: 1) har samiska som sitt första språk, eller vars far eller mor, eller en av dennes mor- eller farföräldrar, har samiska som sitt första språk, eller 2) betraktar sig själv som same och lever helt i enlighet med det samiska samhällets regler, och som erkänns som same av det representativa samiska organet, eller 3) har en far eller mor som uppfyller de ovan nämnda villkoren för att vara same".

"Arkeologisk forskning visar att en kultur som identifieras som samisk kultur uppstod på den skandinaviska halvön mellan 1500 och 1000 f.Kr."

"[R]eferenser till samerna", gjordes redan 98 e.Kr. av Tacitus .

En redogörelse (eller beskrivning) från 896 berättades för Alfred den store av Ohthere från Hålogaland (en) - en norsk hövding som hade någon koppling till den engelske kungens hov.

[Gamla] nordisk litteratur, som de isländska sagorna, berättar om samerna; "Olav Tryggvasons saga berättar att kungen dödade en stor man som var "trollkunnig" och "det följde ett stort antal finnar efter honom närhelst han behövde dem". ("Finnar" är ett namn som ibland betydde "samiskt folk").

Om att få samerna att byta religion till kristendomen: På 1700-talet ledde pietisten Thomas von Westen ett missionsarbete (bland samerna) som har kallats en samordnad (eller särskild) insats. "Ungefär hundra år senare arbetade Niels Vibe Stockfleth bland samerna och översatte [Bibelns] Nya testamente till" [ett av de samiska språken].

I Dovrefjell, när Harald Hardrada var kung, var det lönsamt att hålla renhjordar, och verksamheten var som mest intensiv.

När det gäller samer (i Norge) som hade renhjordar; när dessa samer flyttade sina hjordar (varje år) hade de kontakt med människor som bodde permanent vid kusten; kontakten innefattade också verdde: en vänskap av bekvämlighet; till exempel behövde samer mjölk och fisk efter att ha varit på en platå (eller högland) i några veckor; samer kunde behöva reparera utrustning; handel skedde: Människor från kusten bytte fisk mot kött från renar.

Människor som bodde permanent vid kusten i Nordnorge var [till stor del] samer; dessa samer hade fasta bostäder, och det blev lättare för dessa samer att sluta bete sig som samer; i vissa områden fick man inte äga mark om man var same; vissa samer bytte namn till namn som kunde låta mer norska (och släktnamn som Sæter, Strømeng och Kalvemo blev nya släktnamn).

Det samiska språket försvann [i stort sett] bland kustsamerna. Samer som bedrev renskötsel och kustsamer förlorade långsamt den nära kontakten [mellan de två grupperna].

Politik för att "norralisera" samerna

"Det fanns organiserade försök att utrota [eller få samiska språket och kulturen att försvinna] som ett steg i assimileringen av samerna i det norska samhället". Politiska åtgärder för att "norskifiera" samerna fanns på plats från slutet av 1840-talet och fram till 1980-talet.

"Från slutet av 1840-talet till 1950-talet försökte missionärer, jordbruksexperter och skollärare" att "norskifiera samerna"; "den första formella lagen i parlamentet om norskifiering av det samiska folket antogs 1848": 'Regeringen uppmanas att undersöka ... [ta reda på om, och i vilken utsträckning] det bör finnas möjlighet att ge de norska lapparna, särskilt de som bor i kustområden , undervisning i norska språket för att upplysa dessa människor, och att resultatet av deras undersökningar rapporteras till nästa riksdag'".

[Norges] myndigheter [eller regering] utfärdade "ett språkdirektiv (eller en regel) 1880, som" blev "mer kraftfullt 1898". Det" sa "att 'Lärare i de distrikt där lappiska ... och finska (kvænsk) språk är tillåtna för att underlätta undervisningen i de offentliga skolorna ska göra sitt yttersta för att sprida kunskap om det norska språket och försöka främja dess användning i de kretsar där de arbetar'". Vidare hade "regeringen ett viktigt mål för skolorna: Inte ett enda samiskt ord fick höras på skolgården" [eller i skolbyggnaderna].

"Myndigheterna använde sig också" av "ekonomiska åtgärder för att genomföra arbetet med att norralisera, bland annat genom jordlagen". En förordning [eller del av lagen] från 1902" säger att "Försäljning [av mark] får endast ske till norska medborgare ... som kan tala, läsa och skriva det norska språket och använda det dagligen".

I en rapport från "den parlamentariska skolkommissionen, som tillsattes 1922" sägs det, utan att kunna visa [ bevis], "att samerna är mindre utbildbara [eller kapabla att lära sig] än andra"; i rapporten sägs också att den samiska befolkningen är mindre begåvad och att "den samiska kulturen inte lämpar sig för utveckling".

Från omkring 1850 försökte regeringen med sin Fornorskningspolitik att avlägsna den samiska kulturen. I en artikel i Klassekampen stod det att politiken var mycket hård [mot samer]. Fram till 1980-talet fortsatte Fornorskningspolitiken på vissa platser.

Skapande av föreningar

[Möjligen den första] samiska föreningen (i Norge) startades under nyårshelgen 1911: Buolbmag Same Særvve, i Polmak kommun.

Renskötsel, som är en typ av djurhållning, bedrivs av samer mellan Vita havet och [mot väster och söder, över Kolahalvön i Ryssland, Finland, Sverige och Norge, in i Norges] län Hedmark.

Inom renskötseln "reser samerna med sina flockar [renar] enligt en fastställd cykel"; cykeln ser till "att" [renarna] kan äta ordentligt under de olika årstiderna. Vårflyttningen till sommarbetesmarkerna, som har ett rikt utbud av gräs och örter, äger till exempel rum strax innan nya kalvar föds i maj. Sommaren är en tid då kalvarna växer och de vuxna djuren återfår sina krafter efter en lång och hård vinter".

Bland samerna finns nomader som bedriver renskötsel. De levde i sin kalla miljö genom att domesticera renarna. Lapparna kunde få allt de behövde från renarna. De åt mest kött, mjölk och ost. Deras kläder var gjorda av renskinn och ull. Deras tält var också gjorda av renskinn. Ullkläderna var vackert dekorerade.

Lapparna skyddade hjordarna och följde med dem när de flyttade från sommar- till vinterbetesmarker. De använde renar för att dra slädar med sina förnödenheter. Under vintern flyttade hjordarna söderut där träden växte. Lapparna bodde i närheten i hus gjorda av stockar eller grästorv.

Vinterkläderna tillverkades av lager av renskinn. Det inre lagret bars med pälsen vänd inåt mot personens hud. Det andra lagret bars med pälsen utåt. Stövlar tillverkades också av päls och fodrades med gräs som hade samlats in under den korta sommaren. Varje kväll togs gräset ut och torkades vid elden, så att det var redo att användas igen nästa dag. På så sätt kunde en lapp vara varm och bekväm även i det kallaste vädret.

I dag är det bara några få lappfödda som fortfarande följer hjordarna. Dessa få använder moderna verktyg på sin gamla vandring. De använder snöskotrar för att driva renarna och gevär för att döda vargarna som jagar dem. Till och med helikoptrar och radioapparater används för att lokalisera och flytta renarna. De flesta av lapparna lever nu på små gårdar i någon av Lapplands fyra nationer. De odlar grödor och djur, inklusive några renar, för att tillgodose sina behov. Försäljningen av renkött är en viktig inkomstkälla för lappfolket.

Lapparna var noga med att inte slösa bort det de fick från renarna. Man tog mjölk från renarna för att dricka eller göra ost av den. Kött togs till mat. Blodet frystes och användes sedan till soppa och pannkakor. Knivar och bältesspännen snidades av ben och horn. Senorna användes som sytråd. Rensade magar användes för att transportera mjölk eller ost. Varje del av en död ren användes.

Samiskt hantverk kallas duodji (sv:). Männen tillverkar knivar, trummor och "guksi" (burkskålar) av trä, ben och horn. Kvinnorna använder läder och rötter för att göra "gakti" (kläder). Kvinnorna använder också björk och gran för att fläta korgar.

Samiska kläder kallas "gakti" och tillverkades ursprungligen av renläder, men numera tillverkas de oftast av ull, bomull eller silke. Vanligtvis finns det olika typer av kläder för män och kvinnor.

Samisk schamanism är den viktigaste religionen för det samiska folket. Dessa trosuppfattningar är kopplade till landet, djurlivet och det övernaturliga. Det finns en viss praxis för björndyrkan. Samisk schamanism är en polyteistisk religion. Den tror att det finns många gudar. De samiska schamanerna kallas för Noadi. Det finns några "visa män" och "visa kvinnor" som försöker bota människor som är sjuka. De använder sig av ritualer och örtmedicin. En del samer har ändrat sin tro till kristendomen. De ansluter sig antingen till den rysk-ortodoxa kyrkan eller den lutherska kyrkan.

I Snorri Sturlusons (1178-1241) publikationer står det att en samisk kvinna, Snøfrid, gifte sig med Harald Fairhair; dessutom blev inget av hennes barn eller barnbarn kung; först när Harald Hardrada blev kung blev hennes blod en del av kungafamiljens blod.

• Nomads