Rysslands historia | börjar med östslaviska, turkiska och finsk-ugriska folk

Grekland och Rom (före 3 c)

På 700-talet f.Kr. flyttade grekiska köpmän till Tanais och Phanagoria. Det bosporiska riket (ett grekiskt rike) blev en del av romarriket. På 200-talet e.Kr. flyttade germanska goter till Svarta havet. På 300- och 400-talet e.Kr. fanns det gotiska Oium i södra Ryssland tills det erövrades av hunnerna.

 

Hunner och turkisk kolonisation (3 c - 10 c)

Mellan 300- och 600-talet e.Kr. invaderades det bosporiska kungariket också av östliga nomader som hunnerna och de turkiska araberna.

Ett turkiskt folk, kazarerna, erövrade de nedre Volga-bäckenet på stäpperna mellan Kaspiska havet och Svarta havet fram till 800-talet. De var kända för sina lagar, sin tolerans och sin kosmopolitism. Khazarerna bedrev handel med Baltikum och det muslimska abbasidiska imperiet med centrum i Bagdad. De var viktiga allierade till det bysantinska riket och bidrog till att vinna krig mot arabiska kalifat. På 800-talet blev khazarerna judiska.

 
Turkiska kazariska imperiet i Ryssland. Khazarerna kom från öst, från Centralasien och Mongoliet.  

Östliga slaver (7 c - 13 c)

Några av de moderna ryssarnas förfäder var de slaviska stammarna. De kom från skogarna i Pripetmossen. De tidiga östslaverna bosatte sig gradvis i västra Ryssland genom att flytta från Kiev mot nuvarande Suzdal och Murom och sedan från Polotsk mot Novgorod och Rostov.

Från och med 700-talet utgjorde östslaverna majoriteten i västra Ryssland. De blandade sig långsamt och fredligt med de inhemska finsk-ugriska stammarna, såsom Merya, Muromierna och Meshchera.

Det kyrilliska alfabetet, som uppfanns i dagens Bulgarien på 800-talet, spreds också under denna period.

Kievan Rus' (882-1283)

Vikingarna eller varangerna bedrev sjöröveri och handel i hela norra Europa. I mitten av 900-talet erövrade de östra Östersjön till Svarta havet och Kaspiska havet. En varangier vid namn Rurik blev härskare över Novgorod omkring 860, innan de flyttade söderut och erövrade Kiev, som tidigare hade tillhört de turkiska kazarerna. Ruriks son Igor och Igors son Sviatoslav erövrade sedan de östslaviska stammarna, förstörde det kazariska khaganatet och förde krig mot Bysans och Persien.

Rus' föddes alltså på 800-talet längs Dnepr-flodens dalgång. Kievan Rus' kontrollerade handeln med pälsar, vax och slavar mellan Skandinavien och det bysantinska riket längs floderna Volkhov och Dnepr.

Vid 1000-talet blandade sig den nordiska härskande klassen med östslaverna. Slaverna absorberade grekisk-kristna influenser när de försökte plundra Konstantinopel. Svjatoslav I hävdade seger i ett sådant fälttåg; han besegrade också kazarerna vid Volga. Det bysantinska riket var på tillbakagång men skulle påverka Ryssland kulturellt.

Till exempel införde Kievan Rus' den slaviska varianten av den östliga ortodoxa kristendomen genom den bysantinska kyrkan. De blev kristna år 988.

Därefter skrev Jaroslav den vise några lagar. Den hade namnet "Den ryska sanningen".

På 1000-talet bidrog Jaroslav den vise till att förbättra ekonomin och litteraturen. Det ryska språket var inte så påverkat av grekiska och latin. Kyrkslaviska användes istället direkt i liturgin.

Ett nomadiskt turkfolk, kipchakerna (eller kumaner), ersatte de tidigare pechenegerna på den södra stäppen i slutet av 1000-talet. De grundade en nomadisk stat längs Svarta havet (Desht-e-Kipchak). Kipchakerna och Kievierna stred mot varandra.

 
Kievan Rus' efter konciliet i Liubech 1097.  


Stammar i Ryssland vid varangernas ankomst och före den slaviska kolonisationen  

Mongolisk kolonisation (13 c - 15 c)

Rus erövrades av den mongoliska Gyllene horden på 1200-talet. Kiev förstördes. Halych-Volhynia skulle så småningom uppgå i det polsk-litauiska samväldet, medan det mongoldominerade Vladimir-Suzdal och den oberoende Novgorodrepubliken blev grunden för det moderna Ryssland.

År 1223 mötte de splittrade sydliga furstarna ett mongoliskt plundringståg vid Kalkafloden och besegrades rejält. Under åren 1237-1238 brände mongolerna ner staden Vladimir (4 februari 1238) och andra större städer i nordöstra Ryssland, besegrade ryssarna vid floden Sit' och drog sedan västerut för att erövra Polen och Ungern. Vid det laget hade de erövrat större delen av Ryssland.

Mongolerna förstörde städerna. Vissa, som Kiev och Vladimir, återhämtade sig aldrig. De nya städerna Moskva, Tver och Nizjnij Novgorod började konkurrera om hegemonin i det mongoldominerade Ryssland. Den gyllene horden etablerades på 1300-talet. Mongolernas dominans över Ryssland, tillsammans med krav på tribut från ryska furstar, fortsatte fram till omkring 1480.

Russisk-tatariska förbindelser

Efter de turkiska kazarernas fall på 900-talet erövrades Volga av Volga Bulgarien, som var en del av Stor-Bulgarien. På 900-talet konverterade turkarna till islam och bedrev handel med Mellanöstern och Centralasien. Efter de mongoliska invasionerna på 1230-talet annekterades Volga Bulgarien av Gyllene horden. Dess befolkning utvecklades till de moderna chuvascherna och kazantatarerna.

Mongolerna kontrollerade Ryssland och Volga Bulgarien från sin västra huvudstad Sarai, en av de största städerna i den medeltida världen. Ryska prinsar var tvungna att betala tribut till mongolerna i Gyllene horden, som vanligtvis kallas tatarer. Den rysk-ortodoxa kyrkan upplevde till och med ett uppsving under metropoliterna Alexis och Sergius av Radonezh.

Mongolerna påverkade rysk militär taktik och transport. Under den mongoliska ockupationen utvecklade Ryssland sitt postvägnät, sin folkräkning, sitt skattesystem och sin militära organisation.

Storhertigdömet Moskva (1283-1547)

Daniil Aleksandrovich grundade Moskva (Muscovy). De var först en vasall till mongolerna och tatarerna.

De mongoliska härskarna gav dem titeln storfurste av Moskva och lät dem samla in tributer från de ryska furstendömena. Moskva blev centrum för den rysk-ortodoxa kyrkan.

Ivan III, den store

På 1400-talet fortsatte furstarna i Moskva att konsolidera ryska landområden för att öka sin befolkning och sitt välstånd. Den mest framgångsrika var Ivan III, som lade grunden till den ryska nationen. Ivan tävlade med storhertigdömet Litauen om kontrollen över de övre avrinningsområdena för floderna Dnepr och Oka.

Ivan III kunde annektera Novgorod och Tver. Storhertigdömet Moskva tredubblades därmed i storlek.

Ivan störtade sedan de styrande tatarerna och Gyllene horden, som nu var uppdelade i flera khanat och horder. Ivan ville skydda de södra gränserna från krimtatarerna och andra turkosmongoliska arméer. Han byggde Stora Abatisbältet, gav mark till adelsmän i utbyte mot militärtjänst. Detta utökade armén.

Så småningom blev Ivan IV den första ryska härskaren som kallade sig tsar.

Ivan III tredubblade sin stats territorium, gjorde slut på Gyllene hordens dominans över Rus' och återupplivade Moskvas Kreml. Men han var också antikatolsk och isolerade Ryssland från den västerländska civilisationen.

Timuridiska riket (14 c)

På 1300-talet erövrade Timur delar av södra Ryssland och ockuperade Moskva under en tid.

 
Batu Khans plundring av Suzdal i februari 1238: en miniatyr från 1500-talskrönikan.  

Rysslands tsardöme (1547-1721)

Ivan IV den förskräcklige

"Ivan den förskräcklige" ökade tsarens makt. Han gjorde sig av med många människor som han inte gillade för minsta lilla sak. Men han hjälpte till att utveckla Ryssland och anpassa nya lagar och minskade kyrkans inflytande.

Ivan annekterade khanaten Kazan, Astrachan och Sibirien. Ryssland hade nu muslimska tatariska befolkningar och blev en multietnisk och multikonfessionell stat. Familjen Stroganov kontrollerade också Ural och anlitade ryska kosacker för att kolonisera Sibirien.

Ivan delade Ryssland och skapade oprichnina. Där dödade Ivan adelsmän i massakern i Novgorod 1570. Militära förluster, sjukdomar och brist på mat försvagade Ryssland. Krimtatarerna kunde plundra centrala Ryssland och bränna ner Moskva 1571. År 1572 slutade Ivan.

I slutet av Ivan IV:s styre invaderade de polsk-litauiska och svenska arméerna nordvästra Ryssland.

Tid av problem

Därefter följde många inbördeskrig och utländska invasioner, som kallas "oroliga tider" (1606-13). Extremt kalla somrar (1601-1603) förstörde skördarna, vilket ledde till den ryska hungersnöden 1601-1603 och ökade kaoset.

Under det polsk-muskovitiska kriget (1605-1618) invaderade polsk-litauiska styrkor Moskva och utsåg marionettregenter.

Men Ryssland återtog slutligen Moskva den 4 november [O.S. 22 oktober] 1612.

Romanovdynastin

I februari 1613 valdes Michael Romanov till regent. Romanovdynastin styrde Ryssland fram till 1917.

 

Ryska imperiet (1721-1917)

Ryssland expanderade mycket under 1600-talet, bland annat genom den första ryska koloniseringen av Stilla havet i mitten av 1600-talet, det rysk-polska kriget (1654-67) och den ryska erövringen av Sibirien. Ryssland fick större delen av sitt territorium från Sibirien.

 

Ryska revolutionen, interventionen och inbördeskriget (1917-1922)

Tsarsystemet störtades helt och hållet i februari 1917 i februarirevolutionen. Statsdumans suppleanter tog makten och organiserade en provisorisk regering. Förste prins Lvov var dess ledare. Han förlorade sin popularitet och Alexander Kerenskij blev det.

 

Relaterade sidor

• Eurasisk stäpp
• Vitrysslands historia
• Ukrainas historia
• Kievan Rus'
• Ryska imperiet
• Sovjetunionen