Spridning av frön
Fröspridning är det sätt på vilket fröna kommer iväg från moderplantan till en ny plats. "Spridning" betyder att sprida eller sprida ut. Den grundläggande idén är följande. Växter kan naturligtvis inte förflytta sig efter att de har satt rötter. Därför är det en evolutionär fördel att få fröna att komma bort från moderplantan. Om fröna slår rot i närheten kommer de att konkurrera med varandra och med moderplantan. Dessutom har en art större chans att överleva om dess medlemmar är vitt spridda. Detta beror på att lokala katastrofer fortfarande lämnar kvar växter på andra platser.
Från de första landväxterna i silurperioden under 300 miljoner år fram till nedre kritan skedde praktiskt taget all transport av sporer och frön på mekanisk väg. För de flesta typer av växter skedde faktiskt både befruktning och spridning med hjälp av vinden. Om det inte var vind, så var det vatten som var medlet. En stor förändring ägde rum i och med att blommande växter uppträdde under kritan.
Historien om blommor och insekter är ett av de bästa exemplen på samevolution. Tarminnehållet, vingstrukturerna och mundelarna hos fossiliserade skalbaggar och flugor tyder på att de fungerade som tidiga pollinatörer. Sambandet mellan skalbaggar och angiospermer under nedre kritperioden ledde till parallella utstrålningar av angiospermer och insekter under övre kritperioden. Utvecklingen av blommor i övre kritan signalerar början på mutualismen mellan hymenoptera och angiospermer.
Det som gäller för befruktning gäller också för spridning. Sporer, de små produkterna från lägre växter, sprids nästan alltid av vinden. Det gör även många frön. Vissa frön, och deras senare utveckling, frukter, är uppenbarligen "anpassningar" till en värld full av djur. Om de sprids genom att ätas är det fördelaktigt att de är näringsrika och goda att äta. Sporer, frön och frukter kan alltså spridas mekaniskt eller av djur:
Viola frön
Mekanisk spridning
Spridning genom vind
En viktig detalj för ett vindspridt frö är att det är mycket lätt. Det måste kunna flyta lätt i vinden, annars faller det direkt till marken. Det finns "fallskärmar" på toppen av vissa frön, som mjölkört och maskrosfrön. Vissa frön är mycket små och lätta, nästan som damm. Orkidéfrön och vallmofrön är sådana. Vallmofrön finns inuti en liten kapsel som har små öppningar runt toppen. Under en blåsig dag kommer kapseln med vallmofrön att svänga från sida till sida och skaka ut de små fröna genom fönstren som en saltstråle.
En annan typ av frukt som kan vindspridas är lönnfrukt. Lönnträdet har små schizocarps, som är tvåsidiga vingade frukter. De kallas också för samaras. Deras lätthet och "vingar" hjälper dem att hålla sig i luften tills de har nått en ny plats med mycket jord. Almar och björkar har också samaror.
Explosiv verkan
Vissa frukter kan kasta bort sina frön när de är mogna. Detta är en typ av snabb växtrörelse, där frukten kastas från en liten "maskin".
Ärtskidor använder ofta mekanisk spridning. När fröna är klara torkar baljan ut. När baljan torkar torkar insidan av baljan snabbare än utsidan. Detta gör att baljan vrider sig inuti, plötsligt spricker den våldsamt upp och rullar sig i en liten spiral. När denna rullning sker får det fröna att flyga ut ur baljan åt alla håll.
Impatiens - även kallad "touch-me-nots" eller "jewel weeds" - är ett stort släkte av blommande växter. När fröna är mogna och färdiga blir den torkade frukten en utlösare. När ett djur eller en människa rör vid växten spricker den upp och sprutar ut fröna överallt. Om marken är våt kan fröna gro på platsen där de landar, och de kan också fastna på den varelse som fick kapseln att brista. Detta kan hjälpa dem att föras iväg till en ny plats.
Även violor och gorillor använder mekanisk spridning. När fröna är färdiga öppnas den med ett högt "POP!"-ljud. En annan frukt, som kallas sprutgurka, använder sig också av mekanisk spridning. Det finns hundratals andra frukter som använder mekanisk spridning.
Spridning av vatten
Dessa växter växer vanligtvis nära vattnet. När fröet faller ner i vattnet kan det transporteras långt innan det hittar en plats att växa på.
Ett bra exempel är vattenliljan. Vattenliljans vackra blommor skapar en frukt som flyter i vattnet under en tid och sedan sjunker ner till botten för att slå rot på botten av en damm. Vattenliljans frön kan spridas och gro i vattnet.
Palmen, som växer nära vattnet, sprider också sina frön via vattnet. Kraftiga havsströmmar som förbinder kontinenterna förflyttar palmens frön, som kallas kokosnötter, till sitt nya hem.
Mangroveträdet lever mitt i vattnet. Fröna faller ner från trädet och växer till rötter så fort de kommer i kontakt med jorden. Om det finns mycket vatten kan de transporteras långt bort.
De flesta nötter, som ekollon, valnötter och pekannötter, sprids både via vatten och djur. De sprids främst via vatten under översvämningar eller om plantorna växer i närheten av en flod eller bäck. Många nötträd växer nära platser som ofta översvämmas. Även om vatten är viktigt för nötträd är det inte lika viktigt som för andra växter, eftersom många träd har rötter som kan växa långt från trädet för att hitta bra jord och vatten.
"Fallskärmarna" på toppen av maskrosorna hjälper dem att föras iväg av vinden.
Palmerna använder vatten för att sprida sina kokosnötter.
Spridning av djur
Det finns flera olika sätt för djur att sprida frön. Ett exempel är de grävlingar som fastnar på dina strumpor och byxor när du går genom gräsbevuxna fält. Moderväxten tillverkar de små spetsiga grävlingarna från blomman. Dessa gryn kastas antingen bort från växten och ner på marken, eller så stannar de kvar på växten tills ett djur (eller en människa) som passerar får grynet i sin päls, sina fjädrar eller sina strumpor. Då bärs grenen till en ny plats, där djuren vanligtvis försöker få bort den själva. Djuren gnager, kliar eller hackar på burren för att få bort den. Kvarken släpps sedan på marken, långt från moderplantan. Många gräsfrön har ytor som fångar upp förbipasserande djur. Till exempel har spjutgräs spetsiga spetsar som kan fastna i förbipasserande djur eller blåsa av en stark vind till en ny plats.
Ett annat sätt för djuren att hjälpa till med spridningen av frön är att de själva planterar fröna. Djur som möss, ekorrar och fåglar samlar in frukter och nötter under våren och sommaren och lagrar dem inför den kommande vintern. Många gånger sparar de dessa frukter och nötter genom att gräva ner dem i marken - ofta mer än de behöver. När de kommer för att ta med sig frukterna och nötterna lämnar de några få kvar i marken. De som blir kvar blir till växter.
Fröna sprids ofta i träck (bajs). Djur sväljer frukt (inklusive frön): de smälter den mjuka frukten, men fröna hamnar i deras avföring. I vissa regnskogar sprids nästan 90 % av trädslagen av djur. Djur som fladdermöss - t.ex. den kortstjärtade fruktfladdermusen i Sydamerika - kan sprida upp till 60 000 frön på en natt.
Se de spetsiga "krokarna" på gräddorna.
Denna sångfågel äter bär, men fröna smälts inte. De kommer ut i fågelns avföring.
Frågor och svar
F: Vad är fröspridning?
S: Fröspridning är det sätt på vilket frön kommer bort från moderplantan till en ny plats. Det innebär att man sprider eller sprider fröna så att de kan slå rot på andra platser och inte konkurrera med varandra eller med moderplantan.
F: Hur spred växterna sina sporer och frön innan blommande växter dök upp?
S: Innan blommande växter dök upp skedde praktiskt taget all transport av sporer och frön på mekaniska sätt, t.ex. med hjälp av vind eller vatten.
F: Vilken typ av förhållande har blommor och insekter?
S: Blommor och insekter har ett samevolutionärt förhållande där de är beroende av varandra för pollinering och befruktning.
F: När började denna ömsesidiga relation mellan hymenopteraner (bin) och angiospermer (blommande växter)?
Svar: Mutualismen mellan hymenopteraner (bin) och angiospermer (blommande växter) började under övre kritaperioden när nektar började dyka upp i blommor.
F: Hur sprids sporer?
S: Sporer sprids nästan alltid med vinden.
F: Hur är frukterna anpassade för spridning?
S: Frukter är anpassade för att spridas av djur, så de måste vara näringsrika och goda att äta för att kunna ätas av djur som sedan sprider dem vidare.
