Thomas Beecham

Tidigt liv

Beecham föddes 1879 i St. Helens, Lancashire i norra England. Beecham var självlärd som dirigent. Han fick några privata kompositionslektioner av Charles Wood i London och Moszkowski i Paris. Beechams far, Sir Joseph Beecham, hade tjänat mycket pengar på att tillverka mediciner (de berömda Beecham-pillren) och han gillade också musik, så han kunde hjälpa sin son i hans karriär som musiker.

Thomas var bara 20 år gammal när hans far återinsattes som borgmästare i St Helens. För att fira detta betalade hans far för att Halléorkestern skulle ge en konsert. Den skulle dirigeras av den berömde tyske dirigenten Hans Richter. Några dagar före konserten meddelades dock att Richter var sjuk. Thomas sa genast att han skulle dirigera konserten. Orkestern vägrade först att spela för en 20-åring som bara en gång någonsin hade dirigerat en konsert, men till slut ändrade de sig och konserten blev en stor framgång.

Tidig karriär

År 1909 samlade Thomas en grupp musiker för att bilda Beechams symfoniorkester. De gav konserter och spelade till baletter och operor. Beecham dirigerade operor i Covent Garden och andra operahus i London. Han dirigerade verk av kompositörer som Strauss, Delius, Smythe och Holbrooke. Han spelade också för Diaghilevs Ballets Russes när de först kom till England.

Under första världskriget gav han pengar till Halle Orchestra, London Symphony Orchestra och Royal Philharmonic Society, som han alla dirigerade. Han dirigerade ofta dessa orkestrar utanför London, vilket gav människor chansen att höra musik som de aldrig tidigare hade hört.

Under flera år hade han problem med pengar och gjorde inte mycket. År 1932 bildade han sedan London Philharmonic Orchestra och gjorde det snabbt till en utmärkt orkester. De turnerade i Tyskland 1936 och året därpå åkte de till Paris. Under 1930-talet dirigerade han på Covent Garden där han hade kontroll över allt som hände. Han dirigerade flera cykler av Wagners Ring. När andra världskriget började 1939 stängdes teatern. Han åkte till USA där han dirigerade flera orkestrar, bland annat New York Philharmonic. Han åkte också till Australien.

Senare karriär

År 1944 återvände han till Storbritannien. Hans orkester, London Philharmonic Orchestra, var nu ett självstyrande organ (medlemmarna fattade själva beslut om vad orkestern skulle göra och spela). De beslutade att de inte ville ha Beecham eftersom han skulle vilja ha makt att styra orkestern på det sätt han ville. Så Beecham bildade en annan orkester: Royal Philharmonic Orchestra. Han gav många konserter, turnerade med dem och gjorde många fantastiska inspelningar. Han var särskilt känd för sina konserter med Joseph Haydn och Mozart. Han dirigerade också Die Meistersinger på Covent Garden 1951 och uppträdde även på Teatro Colón i Buenos Aires 1958. Hans sista konsert var den 7 maj 1960 då han dirigerade RPO i Portsmouth.

Hans berömmelse

Beecham var en enormt begåvad musiker. Eftersom han hade mycket pengar behövde han inte genomgå den musikaliska utbildning som de flesta andra musiker har. Han formade sitt eget liv och lade ner mycket av sin energi och sina pengar på att skapa de rätta förhållandena för musiker att arbeta under, förhållanden som skulle ha varit normala i många andra europeiska länder, men som vid den tiden inte var normala i England.

Han var inte intresserad av Bachs musik, men han dirigerade Händel. Han var berömd för sina Mozartuppföranden och gillade särskilt att spela Berlioz, Mendelssohn, Bizet och Dvořák. Han var en av de första i England som dirigerade den nya musiken av Richard Strauss och Sibelius. Han var nära vän med Delius och framförde hans musik samt redigerade den så att den kunde publiceras.

Det finns många historier om de kvicka saker som han sa. Han blev adlad 1916.

Berömda citat

En kvinna berättade för Beecham att hon ville att hennes son skulle lära sig att spela ett musikinstrument, men att hon inte ville höra det hemska ljudet som det gav när han började lära sig. Hon frågade honom vilket instrument han skulle lära sig. Beecham svarade att han skulle lära sig säckpipa eftersom "de låter exakt likadant när man är klar med dem som när man börjar lära sig dem".

Beecham repeterade en mycket lång opera av Wagner. De hade repeterat länge. Beecham tog fram sin klocka och sa: "Herregud! Vi har spelat i två timmar och vi spelar fortfarande den här jävla melodin!"

Beecham repeterade en opera av en engelsk kompositör. Tonsättaren var med på repetitionen och fortsatte att stoppa orkestern och be Beecham att spela annorlunda. Varje gång vände sig Beecham tillbaka till orkestern och sa: "Samma igen, mina herrar, tack".

Beecham träffade en gång en dam som han kände, men han kunde inte komma ihåg vem hon var. Han frågade henne om hon mådde bra.

"Jaha, mycket bra, men min bror har varit ganska sjuk på sistone", sade hon.

"Ah, ja, din bror. Jag är ledsen att höra det. Och, eh, vad gör din bror för tillfället?"

"Tja... han är fortfarande kung", svarade prinsessan Mary.