Werner Karl Heisenberg (5 december 1901 - 1 februari 1976) var en tysk fysiker. Han fick Nobelpriset i fysik för sin upptäckt av kvantmekaniken. Han upptäckte Heisenbergs osäkerhetsprincip, som visar att det finns en gräns för hur väl position och hastighet hos en partikel kan mätas.

Kort biografi

Werner Heisenberg föddes i Würzburg 1901 och växte upp i en lärd familj. Han studerade fysik vid universitetet i München under ledning av Arnold Sommerfeld, och arbetade tidigt med flera av de ledande teoretiska fysikerna i Europa. I mitten av 1920‑talet gjorde han banbrytande arbeten i kvantteori, vilket snabbt gav honom en framträdande plats bland sin generations forskare. Han avled i München 1976.

Vetenskapliga insatser

  • Matrixmekanik och kvantmekanikens grundande: 1925 formulerade Heisenberg en ny kvantteori, senare kallad matrixmekanik. Hans arbete följdes upp och formaliserades tillsammans med Max Born och Pascual Jordan och utgör en av grundpelarna i modern kvantmekanik.
  • Osäkerhetsprincipen: 1927 presenterade Heisenberg den berömda osäkerhetsprincipen, som visar att det inte går att samtidigt bestämma en partikels position och rörelsemängd (momentum) med godtycklig noggrannhet. Principen uttrycks ofta som Δx·Δp ≥ ħ/2 och har djupa konsekvenser för hur vi förstår mätning och observation i kvantvärlden.
  • Fler bidrag: Heisenberg arbetade också med kärnfysik och teorier om elementarpartiklar, och utvecklade bland annat det som kallas Heisenbergbilden i kvantmekaniken (en alternativ bild till Schrödingers vågmekanik).

Nobelpriset

För sitt arbete med att skapa kvantmekaniken tilldelades Heisenberg Nobelpriset i fysik. Priset erkände hans avgörande roll i den teoretiska omdaningen av hur materiens och strålningens minsta beståndsdelar förstås.

Roll under och efter andra världskriget

Under 1930‑ och 1940‑talen innehade Heisenberg ledande akademiska uppdrag i Tyskland och var inblandad i det tyska atomforskningen under andra världskriget. Hans roll och motiv under kriget har varit föremål för stor historisk debatt: frågan om han aktivt försökte förhindra respektive bidra till utvecklingen av en atombomb i Nazityskland diskuteras fortfarande. Efter kriget hölls han och flera andra tyska forskare fängslade i England (Operation Epsilon) där deras samtal och reaktioner spelade en viktig roll i tolkningen av deras handlingar under kriget.

Senare år, filosofi och arv

Efter kriget bidrog Heisenberg aktivt till återuppbyggnaden av tysk vetenskaplig verksamhet. Han fortsatte att forska och att skriva om både fysik och dess filosofiska konsekvenser. Heisenberg engagerade sig i frågor om vetenskapens ansvar i samhället och publicerade populärvetenskapliga och filosofiska verk där han diskuterade kvantteorins teoretiska och filosofiska implikationer.

Arvet efter Heisenberg är stort: hans namn förknippas med centrala begrepp i kvantfysiken (t.ex. Heisenbergs osäkerhetsprincip och Heisenbergbilden), och hans arbete lade grunden för mycket av den moderna teoribildningen inom kvantteori och kärnfysik. Han räknas som en av 1900‑talets mest inflytelserika teoretiska fysiker.