Harlemrenässansen: Afroamerikansk kultur, konst och litteratur (1920–30)
Harlem Renaissance är namnet på en rörelse inom den afroamerikanska kulturen under 1920- och 1930-talen som har haft ett stort inflytande på afroamerikansk litteratur, filosofi och musik. Harlemrenässansen kallas också för "Black Literary Renaissance", "The New Negro Movement" och "The flowering of Negro literature". Rörelsen var både en kulturell blomstring och en politisk markering: konstnärer, författare, musiker och intellektuella sökte formulera en ny, stolt identitet och motsätta sig rasistiska stereotyper.
Rörelsen började i Harlem i New York efter första världskriget. 1925 publicerades boken "The New Negro", redigerad av Alain Locke. Boken var en samling skrifter av afroamerikaner som behandlade sitt folks livserfarenheter sedan inbördeskriget. Från 1925 och framåt fanns det en rörelse som kallades "New Negro Movement", uppkallad efter boken. Alain Locke och andra intellektuella betonade självrespekt, bildning och konstnärlig självständighet; deras arbete hjälpte till att ge rörelsen en gemensam intellektuell grund.
Rörelsen började påverka många afroamerikanska författare och konstnärer av alla slag. De utmanade många vita amerikaners tänkande gentemot svarta amerikaner. De vägrade att bli behandlade som om de inte var jämlika. De vägrade att bara kopiera den typ av skrivande, konst och musik som vita amerikaner gjorde. De ville fira det faktum att deras afrikanska kultur hade överlevt slaveriets fruktansvärda år och höll på att "återfödas". (Ordet "renässans" betyder "pånyttfödelse" och används vanligen för en tid mellan 1400 och 1600 i Europa).
Bakgrund och orsaker
Flera faktorer bidrog till uppkomsten av Harlemrenässansen: den stora nordliga migrationen av afroamerikaner (Great Migration), urbanisering, ökade möjligheter i norra städer, samt ett växande läsande och konstnärligt intresse bland svarta medelklasser. Samtidigt fanns organisationer och tidskrifter som skapade plattformar för svart konst och politik, vilket samlade och spridde idéer.
Framstående personer och uttrycksformer
- Författare: Langston Hughes, Zora Neale Hurston, Claude McKay, Jean Toomer och Countee Cullen var centrala. De skrev poesi, noveller, romaner och dramatik som utforskade både vardagsliv och större frågor om ras, sexualitet och identitet.
- Musiker: Jazz och blues var viktiga uttryckssätt. Namn som Duke Ellington, Louis Armstrong och Bessie Smith hör ihop med perioden, liksom de många lokala jazzklubbarna och danshallarna i Harlem.
- Visuell konst: Konstnärer som Aaron Douglas och Jacob Lawrence skapade målningar och illustrationer som skildrade svart historia, arbete och samhällsliv med en ny stil och symbolism.
- Teater och scenkonst: Pjäser och revyer gav utrymme åt svart talang på scenen. Produktionen "Shuffle Along" (1921) var ett tidigt exempel som öppnade dörrar för svarta skådespelare och kompositörer.
- Tidskrifter och förlag: Publikationer som The Crisis (NAACP), Opportunity (National Urban League) och mindre svartdrivna förlag främjade nya röster och kritiker som hjälpte till att etablera författarnas karriärer.
Platser och sociala miljöer
Harlem blev centrum för rörelsen, med klubbar, kaféer, salonger och konstgallerier där konstnärer träffades och samarbetade. Kända mötesplatser var bland annat Apollo Theater, Cotton Club och olika privata salonger. Samtidigt fanns spänningar: vissa scener var segregerade, där svarta artister underhöll huvudsakligen vita publikgrupper, vilket speglade samtidens komplexa rasrelationer.
Tema och budskap
Vanliga teman i Harlemrenässansens konst var stolthet över afrikanskt ursprung, kritik av rasism och sociala orättvisor, längtan efter jämlikhet och rätten att definiera svart identitet på egna villkor. Konstnärer utforskade både realism och experimentella former, och många kombinerade politiskt engagemang med estetiska nyskapelser.
Betydelse och arv
Harlemrenässansen lade grunden för senare afroamerikanska rörelser och påverkade både populärkultur och finkultur i USA och internationellt. Den gav flera författare och musiker ett nationellt genombrott och bidrog till en ökad medvetenhet om afroamerikansk konst och historia. Rörelsens idéer om självbestämmande och kulturell stolthet inspirerade senare medborgarrättsarbete och Black Arts Movement på 1960-talet.
Nedgång och fortsättning
Rörelsen började avta i slutet av 1930-talet, delvis på grund av den ekonomiska krisen under Great Depression, förändrade kulturella förutsättningar och att många konstnärer spreds geografiskt eller bytte inriktning. Trots detta lever Harlemrenässansens huvudverk kvar i litteraturen, musiken och konsten, och dess inflytande återfinns i senare generationers arbete.
Sammanfattningsvis var Harlemrenässansen en kulturell och intellektuell blomstringstid som omformade hur afroamerikaner såg sig själva och hur de framställdes i det amerikanska samhället — en pånyttfödelse av konstnärligt uttryck och politisk självkänsla.
Jessie Redmon Fausets bok "There is Confusion" recenseras av tidningarna 1924.
Viktiga författare och musiker från Harlemrenässansen
Romaner
- Jessie Redmon Fauset - Förvirring (1924), Plum Bun (1928), Chinaberry Tree (1931), Comedy, American Style (1933)
- Rudolph Fisher - Jerikos murar (1928), Trollkarlen dör (1932)
- Langston Hughes - Inte utan skratt (1930)
- Zora Neale Hurston - Jonah's Gourd Vine (1934), Their Eyes Were Watching God (1937)
- Nella Larsen - Kvicksand (1928), Passing (1929)
- Claude McKay - Hem till Harlem (1927), Banjo (1929), Gingertown (1931), Banana Bottom (1933)
- George Schuyler - Black No More (1930), Slaves Today (1931)
- Wallace Thurman - The Blacker the Berry (1929), Infants of the Spring (1932), Interne (1932)
- Jean Toomer - käpp (1923)
- Carl Van Vechten - Nigger Heaven (1926)
- Eric Walrond - Tropisk död (1926)
- Walter White - Elden i flintan (1924), Flyg (1926)
- Paul Laurence Dubar - Den gamla stugan (1905)
Drama
- Charles Gilpin, skådespelare
- Eugene O'Neill, dramatiker - Kejsaren Jones, All God's Chillun Got Wings
- Paul Robeson
Poesi
- Langston Hughes, poet
- Jessie Fauset, redaktör, poet, essäist och romanförfattare
- Countee Cullen, poet - Den svarta Kristus och andra dikter (1929)
- Claude McKay, poet
- James Weldon Johnson, poet
- Arna Bontemps, poet
- Richard Bruce Nugent, poet
Musiker/kompositörer
- Nora Douglas Holt Ray
- Billie Holiday
- Duke Ellington
- Count Basie
- Louis Armstrong
- Eubie Blake
- Bessie Smith
- Fats Waller
- Aretha Franklin
- Ella Fitzgerald
Populär underhållning
- Cotton Club
- Apollo Theater
- Black Swan Records
- Små paradis
- Connies värdshus
- Speakeasies
- Hyra fest
| Historia |
|
| Kultur | |
| Noterbara personer |
|
| Religion |
|
| Politiska rörelser |
|
| Civila och ekonomiska |
|
| Sport | |
| Etniska underavdelningar |
|
| Språk | |
| Per delstat/stad |
|
| Diaspora |
|
| |
Författaren Langston Hughes 1936
Duke Ellington i Hurricane Ballroom
Frågor och svar
F: Vad är Harlem Renaissance?
S: Harlemrenässansen är en rörelse inom den afroamerikanska kulturen som ägde rum under 1920- och 1930-talen. Den hade ett stort inflytande på afroamerikansk litteratur, filosofi och musik.
F: Var började rörelsen?
S: Rörelsen började i Harlem i New York efter första världskriget.
F: Vad hette boken som publicerades 1925?
S: Den bok som publicerades 1925 hette "The New Negro", redigerad av Alain Locke.
F: Vad var syftet med den här boken?
S: Denna bok var en samling skrifter av afroamerikaner som tittade på sitt folks livserfarenheter sedan inbördeskriget.
F: Hur påverkade denna rörelse tänkandet bland afroamerikanska författare och konstnärer?
S: Rörelsen utmanade många vita amerikaners sätt att se på svarta amerikaner, vägrade att bli behandlade som om de inte var jämlika och vägrade att bara kopiera den typ av skrivande, konst och musik som vita amerikaner gjorde. De ville hylla sin afrikanska kultur som hade överlevt slaveriet.
F: Vad betyder "renässans"?
S: Ordet "renässans" betyder "pånyttfödelse" och används vanligen för en tid mellan 1400 och 1600 i Europa.
